ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Hej! Jag tycker du verkar vara en bra mamma som verkligen vill ditt barns bästa. Det du beskriver tycker jag gör att man funderar lite, just uteblivet joller, ögonkontakt, sträcker sig inte mot dig osv. Men det kan säkert också som nån skrev vara en fördröjning pga din depression (obs menar inte att det är ditt fel). 

Om jag var du skulle jag hoppa över BVC och gå direkt på Habiliteringen och be att få rådgöra med en psykolog med mycket erfarenhet. Även om de inte ger utredning så tidigt så kan det vara bra att få vädra sin oro lite grann och att vara ute i god tid är ju alltid bra och de kan även förhoppningsvis ge dig tips som ökar hennes kommunikation om den nu är lite sen. 

Eller sök privat om du har möjlighet.

Lycka till!

>Tittar hon på er samtidigt?

Stämmer inte. Behandling av autism idag är betydligt mer än bara att förklara lite extra! Googla IBT, EIBI, Lövås osv. Det innebär intensiv träning som kan påbörjas hur tidigt som helst - oftast påbörjas den dock inte förrän 2,5-3-årsåldern, eller till och med ännu senare, då det är svårt att hitta de autistiska barnen tidigare. Avvikelserna är helt enkelt inte tillräckligt tydliga för förskolepersonal och föräldrar. BVC har ofta så grova mallar att väldigt mycket slinker igenom, tyvärr.

Jag tror också som de flesta här att TS lider av en ångestproblematik som ställer till det för henne. Men att ständigt få höra att man är dum och har hjärnspöken är inget bra bemötande för en person med ångest. Hon behöver mer konkret hjälp och träning för egen del, och inte minst avlastning. 

När det gäller det aktuella barnet tycker jag inte heller något tyder särskilt på autism men eftersom TS är orolig och TS känner sitt barn bäst, tycker jag att BVC och andra vårdinstanser borde ha professionaliteten att utgå från att en orolig förälder behöver svar. Och då inte svar som lyder "vänta och se". Man kan tex gå igenom kriterierna för autismdiagnos och visa för TS att barnet idag inte uppfyller dessa kriterier eller kanske inte ens är i närheten. 

Fel. Man kan visst börja se tecken och symtom så tidigt, om man är kunnig, och om det verkligen handlar om en autismdiagnos. Det finns flera signaler man kan testa kliniskt för att få reda på mer och man kan bedöma huruvida ett barn följer normalutvecklingen från spädbarnstid. Sen finns det många barn som inte visar något som bebisar men som sen ändå får diagnos. Att säga att ett 10 månaders barn som senare får autismdiagnos inte kan visa några tecken så tidigt stämmer inte. 

TS. Jag ser att flera här ovan dömer dig. Jag tror att du har en oro som gör allt svårare för dig och som skulle funnits där även om barnet inte visat några tecken enligt din åsikt. Men jag tycker inte det är samma sak som att din dotter inte kan ha några symtom på funktionsnedsättning. Av det du skriver tycker jag att man kan titta vidare på henne (som du ju nu bett en psykolog att göra, helt rätt) men samtidigt låter det inte som om hon har uttalade svårigheter just nu i alla fall. Att psykologen är försiktig med uttalanden är också rätt, då en psykolog som inte är specialiserad på autism (och det är sällan BVC-psykologer) troligen inte kan lika bra som tex en psykolog inom habiliteringen vad man ska titta efter. Sök habiliteringen själv, är mitt råd, och be att få ett möte med en psykolog som kan gå igenom kriterierna med dig och ta dig på allvar. 

Sen tycker jag som alla andra att du behöver få hjälp med din oro oavsett hur det är med din dotter. 
Lycka till vidare. 

Jag är inte autismspecialist utan bara förälder med autism i familjen, så jag kan inte svara något detaljerat, utan utgår ifrån att du beskrivit många sidor hos din dotter som du själv reagerar på, och som du behöver få svar kring. Enbart svag ögonkontakt räcker ju inte på långa vägar men om hon nu har det och kanske även på andra sätt brister i kommunikation och samspel så kan en kunnig person se såna tecken på en del av de autistiska barnen redan under bebistiden. Bra att du har kontakt med en sådan psykolog! Kan du få fortsätta en dialog med denna psykolog och få mer hjälp att verkligen se de förmågor hon har och som talar emot en autistisk problembild? Du beskriver ju ett flertal samspelssituationer och kommunikativa signaler från din dotter här i tråden. Jag har inte lusläst alla dina inlägg men av det du skriver är det möjligen det här med ögonkontakt i kombination med annan kommunikation som man gärna vill se även hos små barn. Typ om barnet vill signalera "ge mig den leksaken" så både sträcker hon sig mot den och tittar upp på dig. Uppfattar som om du tycker just detta är lite vagt hos dottern? OBS hon kan vara vag på detta område UTAN att ha autism. 

ps ungefär var i landet bor du (om du vill säga det)?

Nej vem som helst kan inte bara stega in där men vem som helst kan be att få en bedömning utifrån en egenremiss, och på så sätt få information. Givetvis funkar det olika på olika håll och där det är kö till utredning är det förstås svårare. 

Jag har inte skrivit att man alltid kan se det vid 10 mån men det finns absolut symtom som syns redan då, för ett tränat öga och om det handlar om ren autism. Läs mitt inlägg igen så ser du att jag inte påstått något annat. Och ta det gärna lite lugnt med personangreppen är du snäll. 

Jag tror att vi är många här som känner med TS och vill att hon ska få hjälp snarast möjligt med sin situation oavsett hur det ligger till med dotterns utveckling. Jag håller inte med dig om att mina förslag är onödiga och "eldar på". Jag håller inte med dem som tycker att vi ska sopa själva TS frågeställning under mattan och istället banka henne i huvudet med att allt handlar om hennes psykiska hälsa. Det vet vi inte tillräckligt mycket om för att säkert säga! Därav mina råd om att uppsöka personal inom vården som kan det här på riktigt för att systematiskt gå igenom kriterierna för autism. Möjligheten är stor att vederbörande på ett nära och inkännande sätt att klarlägga för TS att det inte idag ser ut som om flickan har de symtom som TS befarar utan att det hon ser är en variation av normalutveckling. 

Att helt avvisa en orolig persons åsikter och farhågor tror inte jag är rätta vägen, därav mina inlägg. Vi i tråden kan inte hjälpa TS mer, utan personer IRL behöver stötta henne och jag hoppas hon orkar söka vidare den vägen. Jag önskar TS allt gott.