ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Ts det du undrar över är hur du ska stå ut med väntan. Sen om du har fog för din oro eller ej är en annan sak, men så här tror jag du ska göra nu:

Sluta googla och läsa om autism.

Sluta leta symptom på din dotter.

Bara möt ditt barn där hon är idag, just nu. T ex Tycker hon om att du sjunger trollmor så sjung den. Precis som man gör med alla barn som ju alla är olika. Man möter dem där dem är. Det spelar ingen roll om hon har autism eller inte. Bara släpp det. Du matar liksom på ett monster när du googlar och analyserar ögonkontakt mm. Det blir bara värre.

En fråga. Känner du att din oro upptar så mycket fokus att du inte kan njuta av din tös? Njuta av att vara mamma?

Det låter jättejobbigt. Vilken sorg för dig att inte kunna njuta av din lilla så här i början på hennes liv. Det är ju så spännande att följa sitt barn och dess utveckling oavsett i vilken takt det sker. Man lär känna sitt barn för varje dag som går och barnet lär känna dig tillbaka. Det är det som är så underbart. Det är så synd att du går miste om detta tycker jag.

Någon föreslog kbt. Kanske det vore något för dig för att träna dig på att styra dina tankar.

Vänd dig till din vårdcentral om inte BVC hjälper och kräv att få samtalsstöd/kbt-behandling. Kan din man hjälpa dig med det tror du?