ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
Problemet är ju att hon uppvisar sånt avvikande beteende att jag inte bara kan njuta och vänta liksom.
jag menar jag går ex inte och oroar mig att hon har cancer för det visar hon inga symptom på så den oron tar jag OM symptom kommer.
Men detta blir ju nått helt annat
och observerade allt och tyckte barnet hade konstigt beteende och jag kunde inte släppa det.
Nu skulle jag aldrig vara sådan, för jag vet att det lilla barnet känner mammas oro.
Försök istället att vara glad, prata och gosa, ska du se att allt ordnar sig.
Du kommer att ångra dig annars senare.
Det blev absolut inget fel på vårt barn. Tänk om jag hade njutit och haft skoj
istället.