ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
Om det skulle visa sig att hon har autism sen då?
Inlägg från: Anonym (Rut)
|
-
-
Du fick ju lite konkreta förslag på träning i ett inlägg här uppe som du kan göra med/för din dotter. Har du provat det?
-
Om ni har råd så boka tid hos en privat psykolog samtidigt som du söker hjälp på vårdcentralen, utifall det tar ett tag att få en samtalskontakt den "vanliga vägen" så har du en du kan gå till så länge (eller också).
Kan vara skönt för dig att träffa en psykolog snarast tänker jag. -
Men hon är ju inte på "samma vis". Tidigare skrev du att hon knappt hade ögonkontakt men nu har hon ju det! Nu "ber" hon om mer lek med blicken tex som du skrev här uppe.
Har du fått träffa en psykolog än? Eller "samtalskontakt"..? -
Ja det är jättebra! Det behövs ingen ögonkontakt, hon visar med hela sin kropp att hon vill komma till din famn. Min dotter brukar också luta sig framåt när hon vill komma upp samtidigt som hon tittar ner i golvet.Anonym (helt sluut) skrev 2014-11-19 18:05:42 följande:
Rut: hade psykologtid som blev framflyttad på obestämd tid pga sjukdom( psykologen sjuk alltså..)
Dock försöker jag själv verkligen se att hon är lite lite 'bättre'
Som sagt är ögonkontakten fortfarande mycket kort och ibland omöjlig att fånga, MEN hon använder ögonkontakten att prata med lite mera nu precis som jag skrev.
Hon har också börjat visa tydligt att hon vill komma till en.
Sträcker inte armarna rakt upp mot en, men tjuter och vevar med armarna och lutar sig fram mot mig om hon vill bli upplyft.
Tyvärr tittar hon mig inte i ögonen när hon gör det,men det kanske 'räknas' ändå???
Idag sa hon också bab och mam. Bara en gång vardera men kanske är ett tecken att det är på gång??
Hoppas hoppas hoppas att det lossnar för henne nu!!!
-
Ring till bvc och ligg på om att du vill att dom undersöker dottern igen. Berätta hur du känner dig och vad dom här känslorna gör med dig.
Även om dottern visar sig ha autism sen så ska du inte behöva gå runt och må så här. -
Är det så att hennes ögonkontakt och respons blivit bättre nu och du måste hitta nåt annat att oroa dig för?
Ska du verkligen vara föräldraledig när du mår så dåligt? Borde inte du vara sjukskriven och din man föräldraledig istället? -
Det stämmer inte. Ett barn på nio månader är fortfarande en bebis och behöver inte kunna såna avancerade uppmaningar. Tänk också på att din dotter jobbar i motvind iom din depression. Försök fokusera på allt din dotter kan istället! Tex så står det i min baby-app att barn på nio månader börjar att lära sig att komma upp i krypställning, men din dotter KAN ju redan krypa! Alltså ligger hon inte alls efter på just den punkten!Anonym (helt sluut) skrev 2014-12-29 21:38:50 följande:
Läste för någon dag sedan att ett barn på nio månader ska förstå och utföra en uppmaning, typ 'hämta bollen' hon är ljusår från att fixa det och det var när jag insåg det som tankarna snurra igång igen
-
Du förväntar dig det värsta och det är ibte normalt. Speciellt eftersom din dotter inte visar några som helst "symptom" på autism. Flera föräldrar i den här tråden som har barn med autism känner inte alls igen sig i det du beskriver om din dotter och menar på att allt verkar normalt. Men iom din depression så kan inte du se det. Du måste söka hjälp för din ångest och din oro och få vertyg att hantera den. Jag har varit i din sits själv. Min ångest/oro försvann efter ett tag men bytte sedan skepnad och kom tillbaka ännu värre. Men då var det helt andra saker jag fick ångest över. Till sist sökte jag hjälp och idag kan jag hantera mina oroskänslor och katastroftankar utan att hamna i en djup depression.Anonym (helt sluut) skrev 2015-01-15 12:24:35 följande:
Autism är en kamp: EXAKT den framtiden du beskriver är den jag väntar och oroar mig för
-
Ser väninnan det du ser? Har du varit på 10 mån kollen än?
-
Ladda ner en bebis-app eller googla så får du läsa vad ettåringar ska kunna och inte. Håller med dom andra som skriver: sluta läs på autismforum!
-
Ta inte upp det med pedagogerna. Om dom ser nåt avvikande så kommer dom säga det.
I övrigt tycker jag att Påven Johanna har kloka tankar så lyssna på henne. -
Det är inte avvikande när barnet trotsar/är på dåligt humör/inte har lust med nåt. Sen upplever iaf jag att barn trotsar mer och/eller är på dåligt humör när vi föräldrar mår dåligt. Barn är duktiga på att känna av sånt nämligen.Anonym (helt sluut) skrev 2015-05-22 14:38:22 följande:
Ja det är jätteroligt att börja ha dagar när jag ser utvecklingen hon faktiskt gör och inget annat.
Idag är det dock en 'dålig' dag igen och nu känner jag att hon är solklart avvikande i sitt beteende. Bla pga hennes humör viljestyrka och envishet. Gud nåde de stackare som befinner sig i närheten när något(vad som helst,smått som stort) går henne emot. Tex att hon ser nått jag har i handen och hon inte får låna. Hon skriker sig blå av ilska och det är ungefär 75 ggr per dag. Samma sak vid påklädning blöjbyte spänna fast i vagnen bilen osv.
Saker som alla andra småttisar verkar hantera utan att reagera ens...
-
Tror inte alls att du är rädd för dom här sakerna. Din ångest beror i grund och botten på något helt annat. Det är inte normalt att känna så här som du gör och må så dåligt över något som inte ens finns. Det är din ångest du måste jobba med. Även om ni bor på ett litet ställe så tycker jag att du ska leta upp en psykolog i närliggande stad och gå dit privat så att du får extra hjälp.Anonym (helt sluut) skrev 2015-07-12 22:18:51 följande:
Hon låter underbar din ddotter! Jag vet inte vad jag är rädd för. Ovissheten. Att hon aldrig ska bli 'stor' växa upp och klara sig själv. Att hon och/eller syskon ska bli retade att familjen ska påverkas negativt osv osv
-
Jättebra! På jobbet får du en paus från ångesten. Men jag tror ändå att du måste jobba med den så att när du känner dom här tankarna komma krypande kan avvärja dom på ett bra sätt. Det är ju inte farligt att tänka "tänk om" men man måste förstå att det inte är på riktigt och inte fastna i den ångesten och tankarna. Efter ett tag kan oron över autism försvinna men komma tillbaka som en onormal oro över något annat.
-
Jag tror inte att TS är rädd för att hennes dotter ska ha Aspbergers, Hon är nog rädd för att dottern ska ha autism kombinerad med utvecklingsstörning.Anonym (vad fan) skrev 2015-08-21 12:02:00 följande:
Jag blir förolämpad av ditt inlägg. Jag har asperger, och lever ett helt vanligt familjeliv, med barn och allt. Menar du att jag borde ha gått i särskola när jag växte upp?
Det är du som är sjuk, riktigt sjuk, och du misshandlar ditt barn. Jag tycker socialen borde gå in och placera henne hos en vettig människa.
-
Fast det är fortf stor skillnad på en person med autism som har en utvecklingsstörning och tex inget som helst tal och en person med Aspberger. Jag tror att autism för TS är typ "rainman"..Arbetsmyran76 skrev 2015-08-22 09:03:49 följande:
Asperger ingår i autism, om du tänker dig ditt barn som hon var som ettåring - har hon lärt sig nya saker sedan dess? Kommer du tycka mindre om henne som 8 åring om hon mentalt hunnit bli som en 5 åring? Min AS pojk är matte å läsning som en 10-12 åring men är som en 5 åring inom andra saker. Handlar bara om att bemöta barnet på den utvecklingsnivå hen befinner sig på. Skit i antalet jordår som gått sedan ungen kom ut så löser det sig