Vår resa.Någon mer?

Vad kul, vi verkar vara på samma ställe i den här långa fasen! Jag och min fru ställde oss också i kö våren 2013 (eller egentligen dec 2012 men remissen skickades till IVF-kliniken på våren). Vi har varit på psykologsamtal i veckan och ska till läkare nästa vecka. Psykologsamtalet var väldigt bra tycker jag, ingen "granskning" utan ett tillfälle att få prata om barnlängtan och våra tankar kring att ta emot donerade celler.

Vi har fått informationen att de hoppas att vi ska få börja inseminera innan årsskiftet så jag hoppas på det! Det beror nog på tillgången på spermier. Det har verkligen varit en seg väntan, eftersom kliniken när vi ringt hela tiden sagt "nästa termin" så nu känns det nästan overkligt att det fanns ett slut på kön..

Ja, kul med någon som är på samma ställe! Jo, det är ju så klart en bit kvar innan årets slut men samtidigt så känns det ändå så skönt att vi är "på gång" nu, att saker händer. Det har varit stor brist på donatorer här tydligen vilket har lett till väldigt långa köer. Hoppas ni får komma igång snart!

Samtalet var gemensamt och väldigt avslappnat. Vi har inte läkarundersökningen förrän den 29e så det är nästa steg. Det kändes inte lönt att fråga psykologen om en massa medicinska/behandlingsmässiga saker men det är ju det jag vill veta. Exakt hur och när, hehe. Vi är i Umeå, ni då?

Ingen fara! Vi är 27 och 28 och har varit tillsammans 6 år snart. Vi har pratat om barn sedan ganska tidigt i vårt förhållande men det kändes aldrig som "rätt tidpunkt" men kom fram till att det aldrig kommer att bli det heller. Vi har båda pluggat/jobbat/velat om vartannat och nu pluggar vi båda men jag tänker att en faktiskt inte måste ha jobba heltid och ha hus för att skaffa barn utan att det finns fördelar med att vara studenter också, mycket mer tid och så. Ni då?

Hur gick det idag då? Jag är nyfiken :) Separata intervjuer hade nog varit mer stressande tycker jag men det finns säkert fördelar med det också. Vi har inte några nära vänner med barn utan kommer nog att vara först i vårt kompisgäng vilket känns lite nervöst på ett sätt. Sen är vi inga partymänniskor direkt utan umgås mycket hemma hos varandra och gör andra saker som jag tänker att en bebis kan vara med på ibland i alla fall.

Vad kul! Skönt att det gick bra! Vi, eller jag då som ska bära barnet, fick göra provtagning och ultraljudsundersökning när vi ställde oss i kö. För att se förutsättningarna och om vi skulle utredas mer innan remisser skickades till ivf-klinken. Fick ni också göra det? Då borde de väl haft koll på din ägglossning?

Vi lyckades ha fast jobb båda två samtidigt i ett halvår typ och passade dock på att köpa en större bil och en bra lägenhet så vi känner oss också redo på den fronten :) Även om jag inte tycker att allt måste vara helt ordnat så känns det skönt att slippa tänka på såna basala saker nu när en förhoppningsvis ska få annat att tänka på!

Jag har också börjat ta folsyra. Försöker också ta det ganska lugnt, har dragit ner på saker jag har varit engagerad i innan och ha ett lite lugnare liv överlag, träna och äta en massa grönt. Börjat plugga istället för mitt stressiga jobb, inte för att vi vill bli gravida men tajmingen känna väldigt bra! Vet egentligen inte hur mycket det hjälper med att lev hälsosamt är ju aldrig dåligt så.

Så himla spännande! Hur känns det? En hoppas såklart att det går på första försöket men jag vill samtidigt inte bli besviken om det inte gör det. Vår läkare uttryckte sig som så att insemination lyckas ungefär var tredje gång, och det låter ju mycket bättre än i 30% av fallen och att 70% då inte lyckas. Så var tredje gång ska jag tänka :)

Vi hade läkarsamtal igår och förhoppningsvis kan vi köra igång i december. Wohoo! De ska leta upp en passande donator i sin "bank" och sen höra av sig. Läkaren vi träffade var en typisk gammal överläkargubbe, alltså säkert duktigt på det han gör men ganska stel. Kommer ni att köra hormonstimulerat eller i din vanliga cykel? Vi kommer göra i vanliga först då jag brukar ha regelbunden ägglossning/mens. Ett ultraljud görs cykeldag 11 och sen är det ägglossningsstickor som gäller. 

En sak som vi båda reagerade över, som vi inte tänkt på innan, var pappret från socialstyrelsen där min fru måste ge sin tillåtelse till att jag insemineras. Känns ju helt absurt att som kvinna vara omyndigförklarade och inte kunna göra detta utan tillåtelse från partner. Men det beror väl på att det är just så eftersom insemination för ensamstående inte är tillåtet.