Panikångest för er?

Skrev ett inlägg om detta i en annan tråd, eftersom den inte verkade så aktiv så skriver jag här. Vill berätta lite om hur det är för mig samt fråga hur era attacker är. Har det någon gång visat sig vara en sjukdom när ni misstänkt att det är panikångest?

Nu för första gången på 2 år fick jag min ångestattack. Det var hemskt. Fick plötslig en känsla av att jag kommer dö inatt, att mitt hjärta ska sluta så. Kändes som en feberfrossa, skakade väldigt intensiv samtidigt som det kändes som att mina kinder skulle brinna upp. Fick en enorm lust att springa! Och skrika! Jag orkar verkligen inte det här igen, jag vill vara normal! Är så trött på att må dåligt och vara missnöjd över allt. Jag har inte ätit medicin nu på 2 år, har precis fått vänner efter att ha flyttat till en ny stad, äntligen börjat aktivera mig trots att jag lidit av enorm skräck att vara bland folk så har ja klarat av att gå ut med dom och vara 'normal'. Försöker tänka på vad som utlöste detta, allt har ju varit så bra?! Känns ungefär som att om jag somnar inatt så kommer jag aldrig vakna upp igen, som att detta är sista Dagen i mitt liv. Jag vill inte dö. Första gången jag fick panikångest var så längesen. Minns hur det var som olika faser i mitt liv. Hur det började med ångest och panik, övergick sedan till hypokondri och sedan psykotiska besvär, ingen kontroll alls över vad som hände. Jag var så orolig över alla sjukdomar jag hade trots att dom inte existerade så till slut var jag så säker på att kag var sjuk att jag blev psykotisk. Cancern var värst, den jävla hjärntumören som alltid kom tillbaka när jag hade huvudvärk. Jag blev sedan paranoid, var så säker på att folk ville mig illa, att dom la droger i min mat och försökte skada mig. Det gick så långt att jag än idag måste be min pojkvän smaka på maten för att se om han blir konstig eller drogad av den. Jag frågar alltid - känner du dig konstig av maten? Blev du inte konstig? Är du inte trött? Känner att jag behövde dela med mig av hur jag haft det. Jag är 18 år, väldigt ung fortfarande. Och har som sagt varit utan attacker i 2 år. Jag är rädd för att dö helt enkelt...