Ja det kändes skönt! Maken var med oxå o tyckte oxå det var skönt. Har väl även skrämt upp honom med med mina hjärnspöken 
Idag berättade jag för min chef, men låter det offentliga för övriga på jobbet bero lite till, till efter RUL. Han blev lite överraskad men glad för min skull
Jag är lite sugen på att inte säga något och vänta för att se hur länge det dröjer innan någon vågar fråga 
Jag har väl en klädstil med ganska pösiga kläder i vanliga fall så de tror nog att jag bara blivit lite tjock...
Allt känns rätt jobbigt nu. Får eventuellt kryckor på måndag, och klarar inte av att ens ta mig till min arbetsträning längre så har fått en läkartid så att jag kan få ett intyg att ge till FK så att det inte blir något krångel.
En positiv sak är att jag har RUL om en vecka, bara hoppas att allt är bra i magen.
Kommer du gå sjukskriven full tid nu alltså?
Loe, jag var ju inte för sjuk för det innan graviditeten, men nu ställer foglossningen till det och jag klarar det inte längre. Ja jag hoppas iaf att läkaren kan hjälpa mig med det, det verkade på min bm som en självklarhet. Ja det är väl försäkringskassans krav, det är en planering som jag och min handläggare kommit fram till tillsammans, dock känns det alltid som att man inte har så mycket att säga till om.
En stilla undran, kan tarmarna "dutta" eller är det verkligen bebisen jag känner...
Vi berättade oxå för alla samlade på julafton (17st) men väldigt odramatiskt. Jag fick frågan om jag ville ha nubbe och svarade "Nej, tack jag måste vara nykter på BB i juni", så var det ute.
Vi har ett par i släkten som haft stora svårigheter att få barn och jag ville inte göra en grej av det.
Allvarligt chilifrö, försöker hon inbilla dig att du har ett utomkveds som inte upptäckts i v.19?! Ett utomkveds är ju ett befruktat ägg som sätter sig utanför livmoder oftast i äggledaren... Om man inte upptäcker det innan så sker det när äggledaren brister *ajajaj* Livmodern växer ju inte!
Nä hon verkar inte bara avundsjuk o bitter utan även okunnig!
Jag tror du har en helt normal graviditet!
Jag har ingen aning om hur min livmoder ser ut med den känns väldigt distinkt mot tidigare graviditeter. BM gissar att moderkakan ligger i framkant (o att det är därför jag inte känner rörelser ännu) o jag har ju en stor känd cysta bakom livmodern så kanske är det därför den känns så distinkt.
emtfb; imponerande att du lyckats dölja det så länge för din mamma! Min fick veta "tidigt" då det blev så krångligt att ljuga. För inte bara är jag dålig på att komma ihåg vad jag sagt utan oxå en väldigt dålig lögnare 
Tycker din plan för att outa nyheten låter bra, alltid kul att se "femkronan trilla ner" o se hur lång tid det tar!
3:e inlägget...har så taskigt minne
Jag mår bra, känner mig inte särskilt gravid förutom att magen inte får plats i kläderna längre o jag känner mig smidig som ett kassaskåp...
Känner mig oxå kåtare än vanligt vilket är trevligt 
men då vi bor i en yttepyttestuga med ett rum under tiden vårt hus renoveras så blir det inte mycket gjort åt saken som önskvärt här heller.
Har lite taskig matsmältning vilket jag märker när jag ätit alldeles för mycket (vilket är oftast) o den obehaglig proppmättskänslan ligger kvar väldigt länge. Sämst för magen att smälta är kött...
. Har en tajt jacka som har varit svår att få igen de senaste veckorna men den här veckan (igår o idag) har det inte varit några problem. Kanske är det bara att jag är mindre svullen än tidigare men ändå, magen ska inte bli mindre nu . Som tur är har vi RUL nästa måndag så oron blir stillad då.
Jag verkar vara sist ut i tråden o har MIT RUL på fredag nästa vecka. Hade tänkt vänta med att berätta på jobbet till efter det men någon i den lilla krets som vet att pratat bredvid mun o jag ville berätta själv innan ryktet nådde fram till alla. Så många gratulationer o förvånade miner blev det på fikat när jag berättade.
Kan inte riktigt förstå det själv, mår så himla bra o har ju knappt känt något. Idag kände jag dock rörelser men är faktiskt osäker på om det var bebis eller vita bönor jag åt till lunch
Min 1:a förlossning var hemsk o jag var i chock efteråt. Under tiden ville jag inget hellre än att bli snittad för att slippa smärtan men efteråt är jag glad att jag inte blev det då jag återhämtade mig mycket snabbt.
2:a var det faktisk en av min största oro att behöva bli snittad o jag gick på förberedelsesamtal hos Aurorabarnmorskorna för att känna mig ok trygg inför förlossningen. Denna förlossning gick fint o återigen återhämtade mig snabbt i kroppen.
Vill så långt det går att undvika snitt då jag aldrig sövts o gillar inte tanken på att behöva släppa kontrollen som då.
Dock finns stor risk att jag ca fyra månader efter förlossningen måste genomgå en titthålsoperation ändå då jag har en stor cysta på en äggstock som behöver tas bort (om inte kroppen lyckats eliminerat den själv under graviditeten).