Vi med BF Juni 2015

Hej tjejer!

Känner igen mig så mycket i det ni skriver om illamåendet, soffan är min bästa vän och jag plöjer serier på netflix. Kan tipsa om "Lie to me" om man gillar kriminalare och Dr House. :)

Jag mår illa och kräks och orkar inte tänka. Går in i vecka 14 imorrn. Känns som ett hån när man läser att "i andra trimestern har illamåendet och tröttheten försvunnit för de flesta och du njuter nu av att vara gravid."

Men samtidigt känner jag mig otacksam, vi fick försöka nästan ett år innan vi fick ett plus. Har en dotter sedan innan och då gick det jättelätt att bli gravid. Men andra lät vänta på sig och nu mår jag så dåligt att jag ändå inte riktigt kan njuta...

Hänger gärna med i sen här tråden!

Jag har också börjat fundera på hur vi ska göra med dottern när förlossningen startar. Mina föräldrar bor långt bort och makens föräldrar inte heller precis nära. Men maken har en bror här i Stockholm där vi bor. Min man tycker inte att det är några problem att fråga honom men jag känner nja... brorsan har fem barn efter skilsmässa och bonusbarn. Så jag vet inte om de vill ha en fyra åring på obestämd tid. Min förra förlossning tog 26 timmar från att vi åkte in. Det slutade med kjesarsnitt och ett par dar på sjukhuset. Vet ännu inte om vi ska boka kjesarsnitt eller hoppas på en annorlunda förlossning än den första. Jag skulle gärna föda vaginalt om jag kan. Min dotter fastnade för hon låg snett. Och om det beror på henne eller hur mitt bäcken är format vet man nog inte.

Har lite panik tjejer.... Var hos barnmorskan idag och har fått en svullnad på halsen som hon genast kommenterade. Läkaren kom in och de båda misstänker hyperterios. Min man var med och jag började gråta för jag blev rädd. Ska till specialistmödravården imorrn.

Jag har varit skakig och haft hög puls (120-130) under hela hösten och trott att det berott på stress på jobbet. Sen när jag blev gravid började jag ju kräkas och viktnedgången kändes "logisk" även om jag visserligen gått ner ett par kilo redan innan jag blev gravid. Nu har jag gått ner 10 kg sen aug och folk i min närhet har uttryckt oro över mig, de säger att jag är så mager i ansiktet och min man kommenterar att mina revben och min ryggrad syns.

Men jag har tänkt stress och att jag kräks minst en gång om dan är förklaringen... men så kom den där svullnaden på halsen och min mamma (hälsade på dem över helgen) sa att det kan vara struma eftersom hon äter levaxin för sin sköldkörtel. Detta har hon aldrig berättat förut och min barnmorska blev rätt upprörd över att mamma inte berättat om sin sköldkörtel. Hade jag vetat att det fanns "riskfaktorer" i familjen så skulle jag kunnat bli diagnosiserad redan vid inskrivningen.

Nu är jag i vecka 15 och har läst på flera ställen att hyperterios dels påverkar fertiliteten (tog ett år för oss att bli gravida) och att man dessutom avråds att bli gravid när man har överproduktion av sköldkörteln. Det kan påverka fostrets centrala nervsystem, eller så kan man få missfall. Det påverkar bebisens utveckling och nu är jag livrädd att vår bebis inte mår bra. Ska få göra ett Vul imorrn men då ser man ju inte om bebisens hjärna utvecklats som den ska. Jag är verkligen rädd och ledsen och min man är inte hemma ikväll. Men han följer med imorrn.

Min mamma anklagar min man för att han inte förstått att jag är sjuk men jag är säker på att det bara är för att hon har dåligt samvete för att hon inte berättade att hon har problem med sköldkörteln.

Så just nu är det inte så bra med mej...

Tack tjejer! Jag hoppas att jag får några svar imorgon som gör mig lugnare... Hur är det med er andra, syns mage på er än?

Hej alla!

Jag var hos spec mödravården idag och mina värden var rätt kassa. Alltså har jag hyperterios men ska få träffa ytterligare en läkare genom remis. Jag var ganska sur och slängde ur mig: "Varför har jag fått vänta en timma för att få komma in hit och få höra att du inte kan göra annat än skicka mig vidare? Det känns rätt meningslöst!"

Då sa hon att jag kan få göra ett ultraljud om jag vill. Då blev jag ju på lite bättre humör. En av symptomen med hyperterios är just humörsvängningar, jag brukar inte vara sådär sur...

Så hon tog fram maskinen och började kolla. Sen sa hon: "Ser ni vad jag ser?" Jag och min man väntade... "Här ser ni båda!"

Båda? Det är två! OMG. BM sa att hon misstänkt det när jag berättade om hur illamående jag varit.

Min mamma hade tvillingbröder men ingen av dem lever längre. Så när jag ringde henne sa hon: "Jag visste det!" Så nu är väl jag och mamma sams igen. :)

Jag är chockad, lycklig och helt nollställd. Min man är också glad men orolig för allt extra jobb. Han har INTE direkt hoppats på detta men för mig är det lite av en dröm som går i uppfyllelse. Har alltid önskat att jag skulle få tvillingar eftersom jag vet att det finns i familjen.

Kram på er alla och tack för svaren på mitt förra lite röriga och förvirrade inlägg! :)

Kelsson1: Jag fick ingen medicin utskriven för det måste en specialist göra på en avdelning som heter endokroni eller nåt sånt.... De pysslar med sköldkörtlar iallafall, men det var därför jag blev sur, först sitta och vänta en timme (trots att vi hade en bokad tid) och sen säger läkaren på spec möd att hon inte kan skriva ut tabletter utan bara remitera. Så jag måste åka till Huddinge sjukhus imorgon igen för att träffa en läkare ett par våningar upp så att han kan skriva ut medicin. Det kändes lite onödigt liksom.

Men att få ett ultraljud och detta häftiga besked var helt klart värt en timmes väntan. Får väl bli väl att jag måste ta mig iväg imorrn igen (har inte bil så jag åker buss)

Emtfb: hyperteryos är egentligen inte kopplat till graviditet men man får sämre värden och blir mer påverkad när man är gravid. Det kan också vara skadligt för barnet om man inte behandlar det, men min barnmorska säger att vi ändå upptäckte det tidgt så det borde inte skada bebisarna. Mina symptom är andnöd, hög puls och känslan av att hjärtat slår snabbt och hårt. Det dunkar framförallt när jag ska sova. Jag är också skakig, "darrig i bena" och svag, har svårt att vrida upp en flaskkork t.ex.

Men jag vill verkligen tro att jag kommer må bättre när jag får medicin.

Lite i chock fortfarande...Shit, det är TVÅ bebisar i min mage, det känns ungefär lika overkligt som när jag plussade med mitt första barn. :)

Vad döper man tvillingar till? Vi får hjälpas åt med namn när det närmar sig, eller har ni andra redan spikade namn?

Emtfb; jag kommer få gå på en del läkarbesök både för sköldkörteln och för tvillingarna. Jag hoppas ändå att jag får behålla min barnmorska för hon är jättebra, plus att jag vill slippa åka till Huddinge sjukhus. Jag har känt symptom sen augusti men trodde att det var stress pga mitt jobb. Sen har det blivit mer och mer såklart.

Hur funkar det för er på era jobb? Är det tungt att jobba eller mår ni bra? Har ju själv inte jobbat på ett tag, tänker nån av er söka havandeskapspenning?

ChilliFrö: vi har också tid för Rul 14/1! :) Men nu när vi fick tvillingbesked så fick vi en akuttid nu på måndag. Vi skulle egentligen med ett tåg på måndagmorgon för att fira jul hos min familj, men efter ett samtal till SJ och en förklaring av situationen fick vi boka om biljetterna (fast det var sådana som man imte får boka om) och betalar 600 kr i mellanskillnad istället för att få köpa helt nya biljetter, som nu så här precis innan jul går på 1400 för oss tre. Så det var verkligen skönt!

Jag är gymnasielärare och varit sjukskriven för illamåendet med mycket kräkningar från början av november. Min sjukskrivning går ut 19 jan, sen vet jag inte. Troligen blir det ingen långvarig come back på mitt jobb.... :/

Emtfb: jag har jobbat inom äldreomsorg mellan att jag var 16 till jag blev färdig lärare typ och jag förstår verkligen att det känns tungt! Och alla dofter i början av graviditeten, mat-os och annat.. inte så kul när man mår illa!

Angående namn: Jag funderar på om det blir en av varje att döpa till Adrian och Miranda. Det är samma bokstäver förutom M. Är det för lika tycker ni? Vår dotter Idun.

Hej allihop! Ehm... Vi ska få enäggstvillingar, flickor! Känns helt sjukt! Vet inte vad jag ska tänka. :)

Miranda och Wendela?

Jag kommer få göra ultraljud varannan vecka och det verkar osannolikt att jag ska kunna återgå till jobbet. Känns rätt snopet.

Lite rörigt i hjärnan just nu, men få försöka ställa om till "julmode"! Ska som sagt ner till min familj. Hur firar ni andra?

Kul med all aktivitet här och SKÖNT att höra att det inte bara är jag som har ett JÄKLA humör. Igår var en riktig skitdag som avslutades med att jag bröt ihop för att ketchupen var slut när jag redan hade mackaroner och köttbullar på spisen. Så mannen fick hoppa på cykeln för att köpa ketchup 10 min innan affären stängde (tar en kvart att gå).

Idag ska vi handla lite inför nyår som ska firas hemma hos oss. Det blir färdig potatisgratäng och fläskfile i ugn. Ingen avancerad matlagning iår alltså.... :)

Vi är på besök hos makens familj för dop av två av hans systerbarn. Han har tre systrar som fick barn i somras och två hade alltså dubbeldop idag. Det var rätt jobbigt när alla tre var gravida och fick barn så tätt när vi inte lyckades bli gravida. Men nästa sommar blir det ju vår tur, dessutom med två på en gång! :) Det var ett jättefint dop men varken jag eller maken är troende så vi kommer inte ha något dop. För dottern hade vi välkomstfest. Hur kommer ni andra göra?

13/6 Loe, andra (och tredje!) barnet, två tjejer som troligen kommer i maj.

ChiliFrö, fundera över det där ett varv till tycker jag! Om ni kände redan första gången att ni egentligen inte var säkra på hela grejen med dop så gör det inte en gång till "bara för att". Jag förstår verkligen hur ni resonerar och att det känns som det mest naturliga, och jag menar inte att låta kritisk utan vill bara uppmana dig att tänka över beslutet. Lita på magkänslan! Det behöver inte alls vara lika för olika barn. ????

Vi hade en "välkomstkonsert" eftersom både jag och maken sjöng/sjunger i kör och känner många som är musiker. Det blev olika uppträdanden varvat med allsång, mina föräldrar som INTE är vana eller bekväma i rampljuset sjöng "Du kära lilla barnbarn" en dansbandslåt som mamma gillar. Jag sjöng två låtar, en kompis spelade fiol bland annat. Men detta kommer inte upprepas för tvillingarna, jag orkar verkligen inte ens tänka tanken att dra ihop och planera det.

Fick avboka mitt Rul för spec.mödravården tar över nu när det är två. Ska få se dem för tredje gången imorgon, magen börjar bli ganska stor men fär att vara två så känns den liten. Och jag vet inte om jag känt rörelser, mer som att hela magen känns spänd och "orolig".

En annan fråga, jag har massor med finnar som jag blir jätteledsen över, på halsen, över bröstet, i pannan. Det kom liiite i början efter pluset men sen har det (enligt mig) exploderat. Maken tycker att det inte är "så farligt" men jag tycker det ser skittrist ut.

Något man kan göra? Fråga BM? Vet också att det blivit lite väl mycket socker och choklad nu över helgerna så det kanske bidragit....

ChiliFrö, jag har tänkt på dig och att det varit lite tyst! Tänkte att du kanske blev väldigt "stött" över att jag la mig i era planer. Men det var verkligen inget illa ment från min sida, skönt att ha dig tillbaka! :) Ska ni bjuda på mat eller fika eller båda på dopet? Behöver lite inspiration, tänker typ att man bjuder på smörgåstårta? Och sen kaffe? Eller?

Jag är sjukskriven men börjar sakna mitt jobb, gymnasielärare. Har kollat igenom lite vad vi gjorde i höstas innan jag blev sjuk och pratat med min vikarie. Har förberett henne och min rektorn på att jag inte kommer tillbaka på mer en deltid under en kortare period. Men det blir allt lite långtråkigt. :/

Ni andra som varit/är sjukskrivna; hade ni några problem med försäkringskassan när ni sökte sjukpeng? Jag väntar fortfarande på besked.

Kxx, låter jobbigt att ha krav på sig att arbetsträna trots att man är för sjuk för att göra det, skönt att läkaren kan hjälpa dig! Är det försäkringskassans krav?

Kxx, jag är också orolig för försäkringskassan... Men nu verkar det som att min ansökan kommer gå igenom för den här första perioden iallafall, då får jag pengar från mitten av november till nu! Ska bli sååå skönt att kunna sätta tillbaka till vårt sparkonto som blivit väldigt lidande under min sjukskrivning....

Jag mår ju mycket bättre nu men på grund av hypertyreosen och tvillinggraviditet så tror jag inte att jag fixar att gå tillbaka till jobbet på heltid. Jag vill helst få jobb 25 % i typ en månad. Sen verkar det som att man rekommenderar 100 % sjukskrivning från runt v 25 på grund av ökade risker, framförallt den stora risken för att de föds förtidigt.

Sen det här med förlossning, min dotter föddes med kjesarsnitt efter en lång förlossning där det visade sig att hon kilat fast sig. Nu med tvillingar tänkte jag att det var "självklart" att det blir kejsarsnitt igen. Men det är ju inte alls självklart, om bebisarna ligger rätt så finns nog inga hinder för vaginal födsel. Men jag vet inte om jag vill..... Eh.... Känner att detta tål att tänkas på, sen får vi väl se vad läkarna rekommenderar när det närmar sig.

Hur tänker ni andra kring själva förlossningen? Ni som fött, vad har ni för tidigare erfarenhet, snitt eller vaginalt, långa eller snabba förlossningar?