Jag tycker inte om min familj.

Har du inte kontakt med någon alls i din familj? Vad säger din familj om det? 

Nej, jag tycker faktiskt inte om att umgås med dom, men det är ändå min familj så jag känner mig tvungen. Det händer faktiskt ibland att jag saknar dom och dom har några goda egenskaper också. Ibland kan det vara riktigt trevligt att vara med dom. Oftast är det inte det, men just de där stunderna då det är TREVLIGT gör att jag gruvar mig för att flytta. Och jag har dåligt samvete över att flytta eftersom jag tänker att om det skulle hända dom något (typ att någon av dom dör) så skulle jag ångra mig så mycket att jag inte spenderade mer tid med dom.

Jag har redan brytit mig loss från mina föräldrar och det är inte bara mina föräldrar det handlar om. Det är min mamma, pappa, styvföräldrar, styvsyskon, farmor, farfar, mormor, storebror, storasyster och fastrar. De enda jag aldrig ogillat i min familj är mina tre småsyskon. Det är främst dem som får mig att stanna. 

Min plan är faktiskt att studera på universitet och jag vill flytta för att göra det, men det är så svårt att få bostad på den orten jag vill flytta till och jag vill inte ta vilket slags boende som helst heller eftersom jag vill fortsätta bo med min pojkvän, och han vill inte bo i ett enkelrum, kollektiv eller etta när (om) vi flyttar. Vi har bott ihop i 5 år och jag har ingen lust att flytta isär bara för att få ett boende.

Och återigen, det här är ingen tonårsfas som grundar sig i att jag är less på att bo hemma hos mina föräldrar. Jag har bott hemifrån i 5 år och det är inte bara mina föräldrar/syskon jag är trött på.

Vadå släpp det? Visst, jag gillar inte att umgås med dom alla gånger men jag tänker inte bara "släppa det" på en sekund. Dom är ju trots allt min FAMILJ!

Ingen i min släkt har någonsin läst på högskola/universitet och det är bara min storasyster av mina släktingar som bor någon annanstans i Sverige än på min hemort. Det är därför det känns jobbigt att flytta.

Ja, det är ganska ovanligt. Dock lite vanligare här tror jag eftersom många väljer att flytta redan efter högstadiet för att gå gymnasiet på annan ort. Vårt gymnasie har inte haft jättebra rykte.. Jag tror det var vanligare för något år sedan. För gymnasiet har blivit mycket bättre de senaste 2-3 åren när skolan fick ny rektor och nästan hela personalen byttes ut. Jag stannade kvar dock, eftersom jag inte skulle haft råd att flytta. Men istället flyttade jag för att jag träffade min pojkvän och jag ville hellre bo hos honom än hos mina föräldrar (det var alltid bråk där)

Mina föräldrar är mellan 40-50 år.

Att dö av ålder är en sak. Men nu skrev jag ju "om det skulle hända något". Det finns många fler orsaker till dödsfall än ålder. Och föresten så gällde det ju inte bara mina föräldrar, som jag skrivit ett par gånger nu Utan även farmor, farfar, och mormor. Dessutom menade jag inte bara dödsfall, utan annat kan hända också. T.ex. att någon blir kroniskt sjuk eller så.

Vad som hindrar mig att förverkliga mitt liv är nog inte min familj dock. Jag VET att jag kommer flytta och jag VET att jag ska resa utomlands flera gånger! Men det som hindrar mig att göra allt detta IDAG är för att jag inte har råd

Timvik :/

Nej alltså jag tänkte mer ifall du sa innan du flyttade att du inte ville ha kontakt och hur de reagerade på det isåfall. Liksom "förvarnade" du dem om att du skulle flytta och bryta kontakten? Om du inte gjorde det, ringde de aldrig till dig eller ville åka och hälsa på?