Inlägg från: mrsJammeh |Visa alla inlägg
  • mrsJammeh

    Vi runt 30 som plussat för första gången!

    Fiiaaa skrev 2014-10-16 19:58:39 följande:

    Vissa dagar är symtomen nästan borta och andra dar är det värre än nånsin. Är så sjukt trött, sov 10,5 timmar i natt och är ändå helt slut igen nu. Spydde flera gånger i morse. Först när jag skulle upp och kissa vid 4-tiden och sen när jag vaknade på riktigt (då hade jag försovit mig och hann inte äta mina salta kex i sängen innan jag gick upp). Sen var jag illamående hela dan men samtidigt så sjukt sugen på surt (nötterna jag köpte för några veckor sen för att hålla illamåendet i schack känns plötsligt jätteäckliga och ger mig kväljningar bara jag tittar på påsen). Tog en liten promenad från kontoret till närmaste ica-affär och fick hålla mig från att inte köpa citron (!) insåg att det skulle se lite väl suspekt ut om jag helt plötsligt satt vid skrivbordet och åt en citron. Fick bli de suraste godisarna jag kunde hitta och en påse satsumas istället. Men kände mig nästan lite besviken på att det inte var tillräckligt surt när jag åt det sen. Jag tror helt enkelt att jag upplevde min första graviditetscraving idag. Just citron kanske inte var det man hade väntat sig, men vad vet man liksom, haha.

    Kul att symtomen är så mycket starkare än förra gången, men kan ändå inte låta bli att oroa mig varje gång det ilar till lite i magen. Förstår att det är normalt att det måste göra lite inte när livmodern töjs, men förknippar det tyvärr så starkt med tråkigheter. Nu är det fyra dagar kvar till den dag missfallet startade förra gången och det blir allt svårare att hålla nerverna i schack. Å vad jag längtar till nästa söndag.

    Hur mår ni andra nu? Kram


    Inte roligt att må illa så där, men vad jag förstått med cravings så är det att det är kroppens sätt att skrika efter något den behöver... Kanske C-vitamin när citron var vad den ville ha? Eller så något annat :)

    Jag vet precis din känsla om att närma sig mf dagen, jag passerade min dag för snart 4 veckor sedan... Fick mf i vecka 10 (9+2) i våras, men denna gång så har allt än så länge gått betydligt bättre. Nu i v 14 och vi har både sett lill*n (specmödra som jag var till i våras tyckte att nästa grav så ska jag inte gå och vara orolig när jag närmar mig mf dagen, utan kontakta dom för ett VUL. Så vi fick en tid exakt samma dag som mf var förra gången, mycket lugnande) å sen har vi just hört på hjärtslagen hos bm :) och alla symptom har varit mycket starkare denna gång, så håll fast i det även för dig. Det kommer gå vägen! Vilken vecka är du i? :)
  • mrsJammeh

    Hej! Jag har inte varit med i er första tråd, men jag är 30 år och väntar första lilla knotten (andra gången gravid dock)... Är i vecka 14 (13+1) idag, och det lilla illamåendet jag haft (typ bakis, spec på em och kväll) har gett med sig å jag kan åter igen äta middag :)

  • mrsJammeh

    Hemlig78, åh nej! Beklagar verkligen, vet precis hur mycket tårarna sprutar och smärtan man känner... Många många kramar till dig! Se till att rå om dig, tillåt dig att gråta och sörja <3

  • mrsJammeh
    Fiiaaa skrev 2014-10-20 09:29:22 följande:
    Å då förstår du precis känslan. Jag började blöda 8+2 förra gången och fick själva mf 9+0. Men å vad roligt att du redan är i v 14 och att allt är bra, helt underbart <3 hoppas verkligen att det går bra för mej också nu. Är glad att va i v 9 nu, jag måste ju bara förbi den här veckan på ett eller annat sätt :)
    Jo, verkligen... Jag fick nå mörka flytningar omkring vecka 8 (7+?), men hade läst mig till att sånt var fullt normalt vid graviditet och därmed valde jag att inte hetsa upp mig för det. Samma sak med att brösten inte ömmade på samma sätt längre heller, det hade jag läst var helt normalt också. Var till bm i v 9 (8+2) och allt kändes fullt normalt, jag nämnde det som varit och hon tyckte som mig att det behövde inte betyda någonting alls... Sen i vecka 10 (9+2) så startade blödning och klumpar kom ut också, och där insåg jag att det var nog rätt kört. Detta var en onsdag, fick vänta tills måndag innan jag ens fick kolla hur det stod till. Och där bekräftades de hela, och dessutom att det var ett ma istället för mf. Det var det som skrämde mig mest i denna graviditet, att jag skulle åter igen få ma... Så mkt skönt att ha passerat den tiden, men innan 40 veckor har passerat så kan allt hända :D förstår din glädje, och hoppas den ska få hålla i sig! (Förlåt för långt utlägg, men kände jag ville delge min historia)
Svar på tråden Vi runt 30 som plussat för första gången!