vi har nu plussat tråd 2 från "Någon mer som precis har fått mf och vill försöka igen?"

Hoppas du får lyssna på hjärtat ?

Jag tänker också på missfallen, har ju gått förbi BF med båda (juni och september) så jag tänker att jag redan skulle ha haft en bebis nu om det hade gått vägen. Det känns ju lite fel mot bebisen i magen att tänka så men det är svårt att låta bli. :Tror att när det närmar sig BF och när bebisen väl är här så kommer de tankarna försvinna och man kommer tycka att det är självklart att man skulle få just den här bebisen. Då kommer det kännas otänkbart att det skulle ha blivit på något annat sätt.

Sen försöker jag tänka på vad jag "lärt mig" av missfallen. Jag har blivit mer tacksam för det barn jag har och för det som nu sparkar runt i min mage. Även om man alltid vetat att barn inte kommer "på beställning" så har man en helt annan ödmjukhet inför det när man själv har haft det kämpigt. Tänker på dem som kämpar i flera år med att få barn och på hur starka de är, i jämförelse med dem har jag ändå haft det lätt.

Håller med om det ni skrev förut att med motgång uppskattar man mer det man har.

En fråga är jag knas om jag köper ett sådant gravtest som visar antal v man varit gravid, om någon v. Usch gå å är nojig och vill få bekräftelse på att det går åt rätt håll .

Åh, idag har jag fått se tydliga puffar och rörelser på magen. Ingen tvekan om att någon rör sig därinne! Så mycket oro som försvinner när man får tecken på att allt är som det ska.

Håller med om det ni skrev förut att med motgång uppskattar man mer det man har.

En fråga är jag knas om jag köper ett sådant gravtest som visar antal v man varit gravid, om någon v. Usch gå å är nojig och vill få bekräftelse på att det går åt rätt håll .

Ja, järnvärdet var det inget fel på iaf. Kunde knappt vara bättre så det är inte det som gör att jag är så trött. Kanske bara är hormonerna som spökar fortfarande, eller så är det gråa november... Hoppas det går över snart iaf!

Det blev lite stressigt då tjejen före mig drog ut på tiden så jag glömde helt bort att fråga om att få lyssna på hjärtat, kom på det när jag gått därifrån. Snacka om att vara trött! Får hålla ut till RUL istället.

Jag är helt slut. Jobbet skickade hem mig igår få jag var skakig, kallsvettig. har ont i halsen och sonen och maken har varit febriga. Men på mig verkar det ej bryta ut. Eller om det bara är graviditeten som spelar mig ett spratt.

Har lite ont i brösten. Känner mig uppsvälld och trög i magen. Smått illamående är jag flera ggr/dag. Men lite bättre idag när jag kunnat vila.

Det är en privatklinik som inte har så många tider. Och jag jobbar väldigt mkt de närmsta v och det var enda tiden som passade med jobb och ledighet. 5/12 har jag tid. Denna 1,5 v har gått såååå långsamt. Ska försöka hålla mig borta från att handla test

Fast ikväll har det kommit huggande värk från tjejmagen upprepade ggr. Så just nu känner jag mig mkt nere och tror inte detta kommer gå vägen. Vill bara gråta. Att det ska vara så tufft

Bara i v 6. Tiden slingrar sig fram sakta. Jag som tycker veckorna rusar förbi annars. Men detta sitter verkligen i huvudet största delen av dagen. Har bara tänkt på äl/BIM/syskon sista året så man blir väl knäpp till sist . Fick mf i v 8 så det maler ju också.

Åkte du in akut eller ringde du din bm och hon fixade? Det har små huggit hela kvällen när jag även tagit det lugnt. Så då blir jag ledsen och tror ej det blir vår tur denna gång heller .

Varit hemma idag och pluggat och tagit det lugnt. Mentalt inställd på att det nog inte blir någon bebis. Sen gick jag för att hämta sonen och var väl igång i 30 min ute. Kom hem med världens illamående. Så nu hoppas jag inte igen.