Ännu en med för stort sexbegär

Förstår dig helt och fullt, har varit i samma sits som dig i ca tio år och kan bara råda dig till att ta det till parterapi eller åtminstone få henne att lyssna på det du har att säga. Sex är inte det viktigaste, men det är inte oviktigt.

Saken är den att jag har kört med samma försök som dig med att vänta ut henne, nobba och precis som dig valt att inte utsätta mig för det som får mig att gå igång. Vi har sex en gång om år på sin höjd, kramas aldrig då jag inte initierar det, har skilda sovrum (delvis av annan anledning) Och hur än patetiskt de må låta så har det ledit till att jag inte älskar henne längre. Alla gånger jag blivit nobbad, inte kännt mig "önskad", hört "sex är inte det viktigaste" vilket får mig att känna mig tillrättavisad på ett märkligt sätt. Funderat om hon bara släpte till de få gånger vi haft sex och ångesten kring det har fått mig att känna mig äcklig över vad jag "tvingar" henbe till. Det är givetvis mer, men allt sammantaget under väldigt lång tid få en att känna sig oönskad vilket givetvis sårar och sänker ens självkänsla. Att bli sårad av någon och samtidigt inte känna att denna människa är särskilt intresserad av dig under lång tid får dig tillslut likgiltig, ett tag efter det lever du i ett förhållande där du inte längre älskar den andre trots att du försöker. Där är jag nu, och jag vill separera och givetvis är det bara mitt fel. Att jag aldrig kan växa upp och förstå att sexet inte kan vara som första året hela förhållandet är ju givetvis henne argument. Det jag inte känner igen är att ni verkar ha det hett och passionerat när det väl sker så det är kanske det som skiljer din väg från min.

Detta kan ju givetvis fördjupas och ses ur olika vinklar i oändlighet men jag tog det bara i stort nu. Men budskapet jag vill få fram är att mitt sätt att hantera det inte var rätt, även om jag också försökte ta upp det med henne. Så gå inte den vägen, eller så hoppar du över 8 år av lidande och tar steget redan nu. För min del hade det sparat oss båda en massa känslomässigt lidande. För att försöka älska någon du inte älskar längre leder till tårar, från båda parter. Trots att jag tror att hon faktiskt inte älskar mig längre, och inte har gjort på länge

Känner igen mig och saknar själv lösning (skrev ett inlägg igår). Min man ställer upp nån gång i veckan av rädsla för att jag ska vara otrogen annars, det gör att jag står ut just nu men i längden är det ju ingen lösning när han saknar lust, blir ju bara förnedrande för båda.

Varför saknar han lust då?Ngt medicinskt bakomliggande, psykiskt? Han kanske inte mår bra?

låter som att ni har partners som inte blir attraherade av er längre

Ja han är låg just nu, kanske deprimerad. Men det blir ju redigt påfrestande att försöka bjuda till hela tiden och hoppas på att han ska vilja och så nobbar han gång på gång...

Känns hopplöst när det inte direkt är så att jag har problem att få sex men den jag vill med inte vill... Börjat fundera på att skaffa en älskare men det är ju min man jag vill ha...

bara o skaffa en då

Förstår precis vad du menar. Skrev just liknande i en ny tråd.

Finns det någon typ av läkemedel man kan ta som stryper sexlusten. Jag vill nämligen inte ha någon sexlust. Kvinnan jag lever med tycker att ngn gång i månaden är fullt lagom. Att jag tänder på henne och får mersmak efter de få ggr vi har sex blir jävligt jobbigt för mig under övrig tid. Efter ett sex så vet jag.. att nu dröjer det och jag får gå och längta en månad igen. Den pinan vill jag få bort!

Ni kvinnor är för jävla konstiga. Im sedan jag nobbar för vad jag nu anser mig ha för skäl.. då är det tydligen en annan sak.. VARFÖR I HELVETE ÄR DET SÅ?

Dra alla kvinnor över en kam, bara för att din kvinna inte vill ha sex innebär det inte att alla kvinnor är så. Jag levde med en man som knappt någonsin ville ha sex. Själv vill jag det ofta, gärna och med glädje! Och jag tror att det finns tre vanliga orsaker till att ena parten i ett förhållande inte vill ha sex: 1 personen har låg sexdrift, 2 personen tänder inte längre på sin partner 3 hormonell obalans. Det tredje kan man göra något åt men när det gäller de två första kan man stånga sig blodig utan att få till en ändring.

Och det är ju självklart så att jag får skylla mig själv. Det är ju bara jag som tjatar om sex. Bara jag som har en onormalt hôg sexualdrift och jag ár ju man. Klart jag intenkan tänka på annat än sex ellerhur?

Jo...lite typiskt kvinnor är det allt. Generalisering eller ej.

en gång i mån eller varannan har hon lust. Jag ska då gå och vänta och längta i en månad. För nog har det varit så, att när vi väl har sex så har det varit bra. Klart man får mersmak! Men jag är så trött på att gå och hoppas, längta och vänta och ständigt bli avvisad när man själv försöker ta initiativ. Jag vill oftare och det är inte bara sexet som sådant jag vill ha..jag vill ha henne!

Jag menar att jag mår fan inte bra av detta. Jag tycker att det isåfall kan kvitta. Vi kan väl lika bra besluta oss för att ge fan i sex?

Men då heter det att hon inte kan leva i en relation utan sex och närhet. VA?????

Då är det plötsligt omvända roller. Det är det jag menar är lite typiskt många kvinnor. En man är ju alltid villig så av honom kan man förvänta sig att som kvinna bli tillfredställd lite närsom. Vem fan bryr sig om att män kanske också har behov av sex, närhet och allt det? Nä.. som man är förväntas man vara en sexmaskin samtidigt som det är lika tabubelagt