Ska personal i sjukvården ha rätt att vägra utföra aborter?

Det finns ingenstans inom vården en barnmorska som vägrar befatta sig med aborter kan arbeta.  Hur ska hon kunna hjälpa den som behöver diskutera en eventuell abort om hon vägrar befatta sig med det?

Abort är en del av den vård man har rätt att få i Sverige. Det är en del av den vård en barnmorska utför. Vill man inte utföra det så får man skaffa sig ett annat jobb.

Tycker de flesta som skriver här verkar tro att abort bara handlar om att ta bort ett friskt foster för att man inte vill bli förälder. Det är så mycket mer än så. Jag har gjort abort i vecka 18, inte för att jag ville, utan för att barnet inte skulle klara sig.

Det förs ingen vettig statistik på aborter, eftersom det är en så känslig fråga. Men nackdelen är att man då inte vet varför någon väljer att göra abort. Men abort handlar inte bara om dem som inte vill eller klarar av att bli föräldrar. Det är inte bara sociala orsaker, utan det kan vara en rent medicinsk fråga, som det var i mitt fall. Det finns även de som gör abort för att barnet har någon av de två trisomier som gör att det dör inom en en månad efter födseln.

Som vanligt ingen som brytt sig om att svara på ens inlägg....

Fattar ni inte att abort inte bara är en bekvämlighetsgrej? Det kan vara något som patienten lider oerhört av. Jag har genomgått en abort och det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det sista jag ville var att ta bort mitt barn, men jag var tvungen. På väg till sjukhuset kändes det som jag var på väg till min egen avrättning. Som tur var var personalen fantastisk och stöttande. Det hade varit fruktansvärt i den situationen att behöva bli utsatt för fördömanden från personalen. Dessutom förlorade jag så mycket blod innan de bestämt sig för att jag behövde operera bort moderkakan att jag hade dött om narkosläkaren vägrat befatta sig med mig. Jag opererades på den centrala operationshallen, eftersom det var helg och gyn-op-personalen gått hem.

Jag gjorde abort i v 18 på en kvinnoklinik, där det även utförs andra gynekologiska ingrepp. Men om "min" sköterska var upptagen när jag ringde på henne så kom någon annan som hade tid över. Det hade inte funkat om den personen visste att jag var där för abort och vägrat gå in i rummet.

Det är mycket prat i tråden om vad andra yrkesgrupper kan göra, men alla yrkesgrupper kan inte jämföras rakt av. Barnmorska är en skyddad yrkestitel med noggrann dokumentering av vilka arbetsuppgifter som ingår. Det går inte att jämföra med tex en expedit som inte vill sälja sexleksaker. En barnmorskas arbetsuppgifter är aldrig en överraskning, utan allt som hon ska kunna göra finns redan på papper.

Det första pillret får man två dagar innan fostret drivs ut. Då måste det finnas personal som tar emot patienten när den kommer tillbaka efter de två dagarna. Det går inte att flytta hur som helst.

Dessutom är abort en psykiskt påfrestande upplevelse och det är snarare så att man får förtur om man är i behov av det.

Svenska sjukhus organiseras så kostnadseffektivt och slimmat som möjligt. Det finns ingen luft i systemet som gör att man kan låta en personal hoppa över något som ingår i dennes arbetsuppgifter, eftersom andra med samma yrkeskompetens kan vara upptagna med annat.

Det där är något du hittat på, eller hörsägen. Det föds inte fram en massa sprattlande foster i v 20 vid abort.

Det är väl många yrken som innebär både trevliga och otrevliga upplevelser. Själv drömde jag om att bli veterinär, men avstod pga hur det skulle kännas att behöva avliva ett djur.I så fall är det väl ännu sämre att vissa personer inom en yrkesgrupp får slippa denna obehagliga upplevelse? Det är väl fullt rimligt att man delar på denna jobbiga uppgift med sina kollegor, på samma sätt som man delar på de roliga upplevelserna vid en förlossning med lyckat slut.18 veckor är väldigt generöst. Men jag tror inte detta är ett problem, jag tror det är självreglerande. En kvinna har rätt till abort före v 18 utan att behöva uppge en orsak, därför finns det ingen statistik om orsaken till att vissa väljer abort. Men om jag fick gissa skulle jag tro att alla som gör en abort så sent gör det av en reell medicinsk anledning. De som gör abort bara för att de inte vill ha barn, gör det mycket mycket tidigare.

Jag har som sagt genomgått en abort i vecka 18. Det var en stor pärs både fysiskt och psykiskt. Tror inte det är någon som går igenom det bara för att de inte känner för att bli mamma.

Du tror alltså att den som är för aborträtten tycker att aborter är bra och trevliga? De är snarare ett nödvändigt ont.

Ett foster behandlas respektfullt vid en abort. På det sjukhus jag var så sprids askan i en minneslund efter kremeringen. Jag har fått uppfattningen att det är så vid alla sjukhus.

Jag fick också se mitt barn efteråt.

Du verkar inte ha en verklighetsförankrad bild av varför abort finns och varför man kan tycka att aborträtten är viktig. Du verkar tro att det bara är något slags bekvämlighetsåtgärd för folk som inte vill bli mamma, det är så mycket mer än så.

Det finns de som inget hellre ville än att få ett barn, men som ändå måste göra abort. Jag är en av dem. Jag är glad att jag bor i ett land där abort är tillåtet för att mitt barn (och jag) slapp lida ännu mer än vad vi gjorde.