Vem ska få rummet?

Jag tror att antingen du eller jag har missuppfattat något. Att ts kallar det lilla sovrummet för barnrum betyder väl inte att det inte kan vara ett tonårsrum om man hellre vill det?

Jag tycker att det är självklart att tonåringen ska få ett eget rum om hen vill ha det (men helt okej att ni har viss förvaring där inne, om det behövs). Sedan får de övriga funktionerna (föräldrasäng, barnsäng, leksaker, matplats, tv-mysplats etc.) fördelas på de andra två rummen. T.ex. kan sexåringen bo i vardagsrummet men att TV:n finns i stora sovrummet, eller kan sexåringen få sovrummet men att matplatsen eller tv-soffan också kläms in där. Kanske kan föräldrasängarna ställas i vinkel så att det blir som en hörnsoffa. Eventuellt skulle man kunna ställa matbordet invid sängsoffan också och på så vis få in väldigt mycket funktion på liten yta.

Jag förstår inte alls varför barnen inte kan dela, utan ett av dem ska ut helt enkelt.

Annars är en våningssäng perfekt. Den stora ligger där uppe och har det som sin egna hörna, och det lilla barnet där nere.

Inget utav barnen har ju egentligen så mycket att säga till om i frågan. Det lilla barnet får snällt lägga sig på anvisad plats, och det stora har iofs valet att bo heltid hos mamman och hälsa på över dagen istället. 
Men är föräldrarna överens om att fortsätta vv, så får även den stora ligga där de säger åt hen.

Det finns ju en jätteenkel lösning som säkert redan nämnts; 14-åringen får ena sovrummet, mamma och pappa delar det andra sovrummet med 6-åringen. Att 6-åringen har en miljon leksaker är enkelt åtgärdat - plocka undan, sälj eller släng.

Ja, det är rätt vanligt att en dubbelsäng består av två enkelsängar med gemensam bäddmadrass. Köper man nya bäddmadrasser kan man ställa dem i vinkel. Att sova i vinkel mot sin partner tycker jag verkar vara en mindre uppoffring än att, som tonåring, dela rum med ett åtta år yngre halvsyskon.

Tja, så kan man ju också tolka det. Jag vill minnas att jag skrev "plocka undan, sälj eller släng" men du kanske bara såg ett av orden?

En 6-åring har inget behov av en massa leksaker, det är den krassa sanningen. Om ett barn har så mycket leksaker att ett syskon blir utan eget rum skulle jag säga att nämnda 6-åring har för mycket leksaker. 

Här delar alla 3 barnen på ett stort sovrum. De är inte dränkta i eller bortskämda med leksaker utan de får rätta sig efter vad som får plats helt enkelt. 

Gällande att ett rum står tomt så kanske 14-åringen kan gå med på kompromissen att 6-åringen lånar rummet de dagar hen själv inte är där. Mot att det naturligtvis inte rotas bland privata saker och att det bäddas om osv.