BF Juni 2015

Har inte fått, men förväntar mig nästan att jag också har hypotyreos. Dels har både min mormor och mamma det - och det är i vissa fall ärftligt - dels har jag ganska många symtom som skulle kunna peka på det.

Får se vad blodprovsresultatet visar. Hoppas som du att ungen inte tar skada av det.

Jag har köpt mammamodell på HM. Snörning under brösten och ganska vid nertill. Tycker ändå att den i det vinterjacksmode som råder just nu funkar ganska bra - har använt den innan jag berättat för nån och det är ingen som misstänkt något.

Dessutom, tänker jag, är det mycket möjligt att det blir flera barn i nåt skede och eftersom det är vinter en så stor del av året är risken stor att man gravid och behöver en vettig vinterjacka. Den var inte så fasligt dyr heller (men inte heller billig..) - typ 70?. Minus nån procent, eftersom det var någonslags kampanj.

Jag var också fundersam kring hur jag skulle göra av samma skäl som du. Funderade på det där med större storlek, men konstaterade sedan att det ju är precis samma sak som att köpa en mammajacka, för möjligt är att man inte förblir den storleken efter graviditetet = en jacka som bara används en säsong. Hellre isf en mammamodell som sitter vettigt.

Precis sådär har det varit för mig också! Har varit överviktig i princip hela livet, misslyckats med att gå ner många gånger. I samband med graviditeten började jag äta betydligt oftare och mer, och var helt säker på att jag gått upp en massa i vikt. Men jag ligger på -2 och trenden är nedåtgående. Vet inte vad det beror på alls! I princip äter jag inte annorlunda, bara oftare och mer.

Jag klagar inte, och inte hälsovården heller för den delen. Jag vet att jag äter tillräckligt och att det inte är till skada att gå ner om man är tjock från innan, vilket jag är. Så länge man inte bantar.

Här en i v 19 - inte mycket mage att snacka om. Har samma som du, när jag ligger ner känner man kulan, men annars funkar alla vanliga byxor fortfarande - också de som är höga i midjan. Mig veterligen helt normalt! Har läst om folk som kunnat använda vanliga byxor nästan hela graviditeten. Det är så olika.

Men visst blir man fundersam när man ser folk som kanien här ovan som har en så tydlig bula! Man önskar ju att man själv snart skulle få en sån :)

Alltså, måste skriva av mig, för oron gnager i mig nu.

För snart två veckor sedan dog våran hund plötsligt i en olycka, jag hittade honom död när jag kom hem från jobbet. Gick såklart i fullständig panik - hyperventilerade, skrek och grät. Hela chock-situationen varade i kanske 15-20 minuter innan jag klarade av att lugna ner mig och min sambo kom hem så vi kunde köra bort hunden för kremering.

Jag är så orolig över att den där chocken ska ha skadat ungen på nåt sätt. Hur mycket stress tål en sån liten egentligen? Har precis gått in i v 20. Tror mig ha känt lite fladder, men jag är orolig för att jag inbillar mig och att barnet de facto har dött av någon adrenalinöverdos, eller något. Ska på ultraljud fredag om en vecka, men kan inte alls glädjas för jag är så orolig för att jag har haft ihjäl den lilla med min kraftiga reaktion.

Jag vet inte, kanske överreagerar jag. Men man får ju verkligen all världens fruktansvärda tankar i huvudet. Att hunden dog var en stor sorg, vi har förlorat vår familjemedlem, och att i samma andetag dessutom förlora barnet skulle var lamslående fruktansvärt.

Tack carolinheiner och Milie - det lugnar! Jag tror också egentligen att det inte är någon fara, kvinnor föder friska barn i långt värre förhållanden än om en hund plötsligt dör. Men som ni säkert vet, all logik verkar lämna kroppen när man är gravid och får en hemsk tanke.

Ska bita ihop och försöka tänka positivt, så månne vi inte får se en alldeles frisk och levande unge på ul om en vecka!

Ultraljudet är bakom och det är en sådan lättnad! Allt var bra och av allt att döma blir det en pojke! Det var lite spännande där en stund, eftersom läkaren talade lite hackig svenska (vi bor i Finland) - först sa hon "det ser ut som en penis", sedan "men det är lite svårt att veta"... och sedan "men inte är det så svårt att veta" :D Vi såg säkert lite frågande ut, är det nu svårt eller inte? Sedan bekräftade hon igen att det definitivt ser ut som en pojke.

Så det utgår vi ifrån. Synd på min mammas 70-talsklänningar som hon grävt fram i sin iver över barnbarn, men de kanske kommer till användning någon annan gång :) 

Nu vågar jag också tro att det där bubblet i magen är ungen som rör på sig. Tvivlade lite innan, det är ju svårt att veta hur det ska kännas när man inte varit gravid innan.

Mycket lyckliga är vi <3

Härligt att det gick bra!

Det där nojandet är nog en pärs. Jag försöker släppa det och tänka att allt ju har varit bra hittils och för de allra flesta så går det bra. Varför skulle man inte vara en av de flesta? Lätt att fastna i en spiral av onda tankar.

Ultran har nog definitivt lugnat, och jag hoppas lugnet håller i sig. Ska få en doppler till låns, det kommer nog kännas skönt att nu och då kunna lyssna efter.

Jag känner så med dig :(

Om du vill läsa om en som varit i liknande situation, så kan jag tipsa om linnjung.com. Hennes dotter föddes i v 30 i oktober 2010, efter att hon legat på sjukhus i nästan två månader efter vattenavgång.

Vet inte om man vill läsa när man själv är där, men om du vill så!

Allt gott!

Precis så sover jag också! Halvt på mage, eftersom det blir för smärtsamt att sova på sidan men magen börjar bli för stor för att jag ska kunna ligga helt på mage.

Jag har också upptäckt täcket som en bra kramkompis när det blir för varmt att använda sambon :) Alternativt en lång soffdyna av något slag. Har dragit in extra kuddar och täcken i sängen, så det börjar bli trångt :D Behöver ha huvudet ganska högt också, har varit jobbigt snorig ända sen jag blev gravid.