• majbebbe

    BF Juni 2015

    Hoppas det är okej att jag hoppar in här. Vårt tredje underverk beräknas komma runt 10 juni, går alltså in i vecka 10 nu. Är helt slut och har allmänt svårt för starka dofter. Mår illa till och från och har jättesvårt att borsta tänderna. Sugen på syrligt så det blir mycket citrusfrukter.

    Är mest nojig för mf men försöker tänka att det inte finns mycket att göra...

  • majbebbe

    Jag gjorde ett tidigt vul i v.7 då jag haft x (utomkvedshavandeskap) tidigare, men nu när jag vet att det sitter rätt så väntar jag till rul. Jag känner mig inte säkrare med fler UL utan väntar nu mest på att passera v.12. Hur tråkigt det än skulle vara om något gick fel så finns det ju inget att göra åt det tyvärr...

  • majbebbe

    Usch för det där illamåendet men när jag deppar som värst försöker jag ändå se det som ett bra tecken på att graviditeten går framåt. Hade ett mf förra vintern och då avtog illamåendet tidigt...

    för mig hjälper fasta mattider och lättare mat, typ mycket sallad och grönsaker.

    när det gäller järnet kan du inte försöka spetsa maten med lite mer järnrika livsmedel...

  • majbebbe

    Fiiaaa: vill inte komma med dåliga nyheter men under mina tidigare graviditeter har illamåendet inte gett med sig förrän i vecka 16... Det var väldigt frustrerande då allt man hörde var att det ger sig i vecka 12/13...

  • majbebbe
    Fiiaaa skrev 2014-11-19 08:57:30 följande:

    Usch det låter jobbigt! Tre veckor kvar... Det värsta illamåendet har iofs redan lagt sig, iaf börjar jag inte varje morgon med att spy längre, som jag gjorde runt v 9-10. Nu är det mest kväljningar och oftast i samband med lukter. Och det sjuka med lukterna är att det är mycket värre nu än när illamåendet var som värst :/ jaja, bara att kämpa på antar jag =)


    ja det finns inte så mycket att göra åt mer än att hitta det sätt då man mår minst dåligt. Jag har inte varit riktigt lika illamående den här gången men idag fick jag typ stressmage, känns ungefär som om någon tagit ett bälte och spänt åt för hårt strax under revbenen...

    så är det inte det ena så är det det andra och så väljer man detta självmant...
  • majbebbe

    Vikarien: det där med att berätta är ju alltid väldigt tudelat, men om man gud förbjude har otur och får missfall kan det faktiskt vara skönt att det finns någon som vet och som kan stötta en.

    jag har alla mina graviditeter fått berätta för de närmaste redan i vecka 6-7 på grund av att jag mått så dåligt att det inte gått att dölja, och det har varit okej både när det gått bra och inte.

  • majbebbe

    Själv är jag inte överviktig men har än så länge inte tyckt att jag har någon mage att tala om. Dock var det helt hopplöst att hitta kläder i garderoben när jag skulle på julbord med jobbet. Provade då en klänning jag hade vid en tidigare graviditet och i den såg jag typ ut att vara i åttonde månaden... passade ju inte så bra för en kväll med arbetskamrater som inget visste . Ska kanske tillägga att jag har arbetskläder på jobbet så jag har inte behövt använda så mycket ur min egna garderob de senaste veckorna (då jag mest gått i mjukiskläder på helgerna hemma...)

  • majbebbe

    Jag handlar inget då jag känner att allt finns sedan våra två tidigare, både på gott och ont då det är roligt att shoppa bebisgrejer men samtidigt skönt att slippa när jag knappt orkat handla julklappar.

    när det gäller vitaminer tar jag bara folsyra (när jag kommer ihåg), då min bm sa att jag skulle fortsätta. Sedan har jag fått börja med järn också då mitt värde var dåligt...

  • majbebbe
    kanien skrev 2015-02-13 09:23:33 följande:

    Jag går in i v.26 på måndag och i förrgår hos barnmorskan så hade jag gått upp 8kg sedan inskrivningen, men jag äter som en häst så inte konstigt! Hade ett högt sf-mått på 27 också :-P


    Nu vill jag inte skrämmas men jag hade höga sf-mått hela min förra graviditet och fick höra att det var bra hela tiden eftersom jag följde min kurva. Det var inte förrän på sista besöket hos bm före förlossningen som hon sa att det kunde tyda på ett stort barn. Barnet föddes dagen efter beräknat och var 54cm samt vägde 4,6 kg. Nu hade jag inga problem att föda fram barnet ändå, men jag tycker ändå att man ska ha lite koll på höga mått om det håller i sig.
  • majbebbe

    När det gäller planering inför förlossningen tänker jag ta det som det kommer. De tidigare två förlossningarna har inte följt mitt tilltänkta mönster och jag har nu lärt mig att det jag tycker låter som en bra idé innan sällan följer det jag vill på plats. Jag har fött båda mina tidigare i så kallad gynställning. Jag vet att det talas om att det inte är bra men under den första förlossningen var jag bara arg och irriterad på barnmorskan när hon tyckte jag skulle byta ställning i slutskedet och under förlossning nr 2 fanns det inte så mycket att välja på då hjärtljuden gick ner och det behövdes vara läkare m.m. på plats (samt att jag lovar att jag hade satt mig på tvären om de hade försökt få mig på andra tankar). Jag har dessutom inte sprukit nämnvärt (ett par stygn/gång) och det har fungerat bra (både när bebisen var 50cm och vägde 3,4kg och när det var 54cm och 4,6kg).
    Det som jag ser som ett litet dilemma är ju att de gärna vill att man lägger sig när man kommer in så att de kan kontrollera hur öppen man är. Och när jag väl har lagt mig är jag inte sugen på att gå upp (enligt tidigare erfarenheter).
    Så det enda jag vet är att jag ska önska akupunktur som smärtlindring då det har fungerat bra tidigare. Lustgasen har också varit en kompis och jag är öppen för eda om det behövs (hade det på första men inte på andra).

Svar på tråden BF Juni 2015