Hej. Hoppar med här då vi fick ett plus nu i veckan som va, redan på bim -3 :) Tog sig på första försöket.
Är 27 år, har en som född mars -13 och lever tillsammans med min man.
Är just nu i v 4(3+4) och det enda jag känner än är lite molande värk i tjejmagen. Förra graviditeten kom illamåendet i v 6. Så antar att de dyker upp denna gång med.
Nån som kan lägga till mig i bf listan, försökte från telefonen men funkade inte att skicka.
4 juni, lillafii, andra barnet, 27 år, Karlskoga
Ser att det är många här som ska ha sitt andra barn eller tredje, hur är det denna gång för er jämfört med förra? Jag kan inte låta bli att förundras över skillnaden. Är det skillnad för er med mellan första och andra barnet? Än är det ju tidigt men ja hade kraftig mensvärksliknande känsla med sonen och brösten sprängdes. Nu känner jag inget i brösten och har dovt molande i magen då och då.
BF-lista
27 maj: Elsa83, första barnet, 30 år, Malmö
28 maj: Flor Mariposa, tredje barnet, 32 år
30 maj/1 juni: Sinilam, andra barnet,24 år!
30 maj-2 juni: Gizza, andra barnet, 31 år, Uppsala
30 maj: Fiiaaa, 32 år, första barnet, Uppsala
30 maj: enannanmaria, 36 år, tredje barnet, Götaland
31 maj: Summer88, första barnet, 26 år, Malmö
31 maj/1 juni : Manelma, andra barnet, 28 år, Stockholm
1 juni: saran86, andra barnet, 28år, Umeå
3 juni: KnytetsMamma, andra barnet, 34 år, Linköping
3 juni: jemi02, andra barnet, 30år, Stockholm
4 juni: Onilla, första barnet, 25 år, Halland
4 juni: stayyoung, första barnet, 26 år, Jönköping.
4 juni: micra, tredje barnet, 28 år, Västerås
7 Juni: Diamant, första barnet, 30 år, Göteborg.
3 juni: Iida01, första barnet. 24 år, Karlstad.
Bara jag som inte känner mig gravid över huvud taget? Inte illamående, inga ömma bröst, inga andra konstiga behov. Mensvärk imellanåt och humörsvängningar bara! Är bara i v 5 men man tycker ju att man borde känna något?
Då va det premiär för nattlig uppgång för att gå och kissa. Har i flera dagar varit sjukt kissnödig på nätterna men klarat av att hålla mig till morgonen. Dock med drömmar där jag ska gå och kissa konstant, så det är ett under jag inte kissat ner mig i sängen. Men inatt gick det inte att ens försöka. Så nu är väl det igång. Nattkisserierna. Sist höll va det flera ggr per natt till o med. Jag som normalt aldrig kissar på nätterna. Måste vänja mig och hitta sätt att somna om fortare på efter det. För inatt resulterade det bara i ca 30 min vridande och vändande... Men man vänjer sig väl snart. Men ett mkt bra tecken på att något växer i magen och tar plats!
Vi har berättat för våra föräldrar (kunde inte hålla en sån hemlighet för min mamma&pappa) ville att dom ska ha nått att glädjas för då min pappa kämpar mot sin cancer. Sen berättade vi för svärmor förra veckan i samma veva som hon fick cancer besked.
Har även berättat för en av mina bästa vänner som också är gravid. Samt för en av mina närmsta kollegor som frågade rakt ut om ja va gravid när ja sa att jag hade ett läkarbesök ja va tvungen att gå på denna vecka.
Vi ska ha stor släktträff i november, det kommer bjudas på alkohol och jag är inte den som är den. Hur tusan ska jag göra?!