Ständiga konflikter med bara ENA barnet.. :(

Oj, vad jag känner igen mig (plus en tjurig liten gosse). Jag försöker hålla mig lugn när värsta utbrotten kommer, så tar jag ett prat sen när även barnen lugnat sig och förklarar varför man inte kan göra si eller så.

Sen tror jag det är viktigt att acceptera att de är olika, men exakt lika älskvärda! I vissa perioder i uppväxtfasen behöver man fler tillrättavisningar än i andra perioder, så att "skälla lika mycket bara för att det inte ska bli orättvist" tror jag inte på. Sålänge alla har samma regler blir det "rättvist" ändå.

Hon klagar ofta på att jag "låter så arg", det är bättre att låta helt vanlig när man förklarar och tillrättavisar de gånger man måste ta konflikten direkt. När jag anstränger mig för att inte "låta så arg", går allt mycket smidigare och hon känner inte sig utskälld.