• MajaLarsson

    Pappan vägrar hämta barnen

    Är helt matt. Jag och barnens pappa gick isär i april och han flyttade i slutet av maj.

    Han jobbar 4-skift och har bestämt sig för att det är omöjligt att kombinera dagtidsjobb och barn så därför har han barnen på sin lediga vecka och även fre-sön när han jobbar kväll.
    Totalt 8 nätter i månaden. För detta får jag 1909 kronor. Han försörjer mig tycker han. Och varje månad hotar han med att inte betala av den ena eller andra anledningen.

    Vissa kvällsveckor måste han jobba fredagkväll. Detta händer några gånger om året och står med på hans schema.
    Nu idag meddelar han mig att han ska jobba på fredag och att han inte kommer hämta barnen i skolan. de har ingen fritidstid då och slutar 12,55. 
    Jag svarade att jag jobbar över på fredag och sen har jag andra planer så han får skaffa barnvakt (vilket han alltid gör - för att festa). Nej, det går inte. JAG ska hämta dom och jag får lösa det bäst jag vill, säger han. 
    Jag sa att okej, men då får du ha dom nästa vecka på eftermiddagarna så att jag kan jobba över då istället, men NEJ det gick inte för då ska han oxå jobba över.
    Jag försökte förklara för honom att det är hans ansvar att lösa detta, det är ingen överraskning att han har vissa fredagskvällar.
    Men då ska jag hålla käften tycker han och sa att han kan hämta barnen tidigast 01.00 på lördag... Han betalar mig och inte tvärtom så han har rätt att göra såhär, men inte jag.
    Han kan inte ens meddela fritids att barnen behöver gå där på fredag, det har han inte tid med.

    Igår och idag har jag vabbat. Förlorar därmed ganska mycket inkomst på min redan låga 80%-iga lön.
    På torsdag har båda barnens klasser föräldramöte och jag missar bådas för jag har ingen barnvakt.
    Nästa torsdag har skolan och fritids stängt, vilket gör att jag måste ta ledigt eftersom jag inte har barnomsorg.
    allt detta förväntas jag lösa, vilket jag självklart gör men varför ska jag lösa allt åt honom?

    Vad ska jag göra? Eller ja, det finns ju inte så mycket att göra. Jag får sluta i tid och avboka mina kvällsplaner. Men kan man göra något för framtiden? Han gör ALLT för att jävlas med mig, detta är bara en ynka liten grej i det stora hela.
    Han vägrar samarbetssamtal.

  • Svar på tråden Pappan vägrar hämta barnen
  • MajaLarsson

    Domstol ja... men vart vänder man sig? Jag har själv varit i kontakt med familjerådgivningen, kvinnojouren och polisen (inte pga detta såklart, men som sagt - han gör allt för att jävlas).
    Självklart vill jag att allt ska löpa på smidigt och jag vill inte att barnen ska slitas mellan oss och må dåligt. 

    Att ta utbetalningarna via fk är inte så lätt som det låter. har varit i kontakt med dem och de säger att så länge han faktiskt betalar så ska det gå direkt från honom till mig. 
    Jag har skrivit ut pappren och tänker skicka in dem. Sen kommer de att föra en dialog med honom och om han då lovar att betala så lägger fk ned ärendet. 
    Om han sen vägrar så går det att få det via fk om jag förstått det hela rätt.
    Var en hel del krångel med bostadsbidraget i början eftersom människan vägrade ändra sin folkbokföringsadress. Till sist pratade jag med en fantastisk kvinna på fk som hjälpte mig så jag med bevis (tack IG och FB!) fick igenom bostadsbidraget.

    Jag har bara en 80%-ig tjänst. En sån där "typisk kvinnofälla". Dels blev jag bara erbjuden 80% när jag började 2010 och accepterade eftersom vi ville att barnen inte skulle gå så mycket på dagis och fritids. Fick tom ett schema som matchade hans 4-skift.

  • MajaLarsson

    Tror absolut att han kan vara på fritids men på fredagen har han inte fritidstid just för att han ska till sin pappa. Han jobbar kväll just denna fredag(fast börjar inte förrän efter 15.30) och slutar 00.30 så därför lägger han nu över hela ansvaret på mig, fast det alltså inte är min helg. Han har inte löst någon barnomsorg/barnvakt öht utan säger idag att han inte kommer att hämta barnen på fredag.

    Och han kan inte ens ringa och meddela fritids att barnet måste gå på fritids till senare. Han skulle faktiskt kunnat hämta barnen när skolan slutar och ha dom till jag slutar kl 15 men inte ens det går.

    När jag skriver att jag får sluta i tid så menar jag i vanlig tid och att jag får meddela fritids om att barnet (det är bara ena barnet som går på fritids) får gå efter mina arbetstider. 

    Fast varför lägger han över detta på mig? Är det för mycket begärt att han tar sitt ansvar 8 dygn i månaden?

    Det är inte er i tråden jag är arg på
    Jag är bara så upprörd över hur han kan bete sig såhär och ta noll ansvar för sina barn

  • MajaLarsson

    Mmm, och han vet att jag aldrig skulle skita i att hämta dom :-/ 
    Dom får mer än gärna bo hos mig 100%, jag älskar mina barn och vill ha dom här.
    Det som stör mig är att han inte tar sitt ansvar som förälder
    Och att nu när jag har bokat upp mig på både jobb och med vänner så får jag avboka det bara för att han vägrar hämta barnen. Men han gör det såklart för att han kan, allt för att jävlas med mig. Han tänker inte på barnen öht.
    Den yngste kunde inte göra sina läxor på två veckor för att pappan inte kunde lämna böckerna här och jag fick inte hämta. Knappast mig det drabbar, även fast han tror det. 

    Underhållet är ju en fråga i sig. Klarar det absolut på den summan även fast jag förstår att den borde vara högre. Han har typ 33-35 brutto och jag 17...
    Vi har två barn och jag tror att uträkningen blev ung såhär:
    1273*2=2546
    Om han hade haft dom varannan helg hade han betalt "fullt". 
    Så jag tror att vi slog isär 2546/4=636,5
    Han har dom 1 vecka (+ 1 helg) och jag 3 veckor
    636,5*3=1909,5

    Vi hade en "gemensam" ägodel. Han ägde den men båda delade på lånet. Den var vår helt enkelt, men inte på papper. Puckade tjej, tänker ni
    Här står jag kvar med nästan 80 i lån och äger nada, zip, zero.
    #Intebitterallsnästan :-P 

  • MajaLarsson

    Tack för era svar  

    Jag vet att jag blir alldeles för irriterad för mitt eget bästa. Har svåra stressymtom efter allt kaos det senaste halvåret. Det är nästan så att han känner på sig att jag börjar bli lugn inombords å då drar han igång nåt igen.

    Har allt dokumenterat. Samtliga jag varit i kontakt med (de jag skrev ovan) har varit på om att ta backup:er på mobilen, spela in samtal, spara mail etc.
    Men jag vill inte "ta barnen ifrån honom". Jag vill att han skärper sig och är den pappan jag vet att han kan vara. 

    Om jag har förstått det rätt om familjerätten så är det familjerådgivningen man vänder sig till först va? Dom har jag pratat med och jag ska gå en kurs nu i okt som handlar om barnen i centrum vid en separation. Pappan ville såklart inte gå, ej heller på samtal.

    Och fredagsplanerna innefattar inte en kille men det finns en i mitt liv.
    Det finns en kvinna i pappans liv oxå. 

  • MajaLarsson

    Tack snälla för era råd <3

    Min nya kärlek sa att jag skulle utgå från att han aldrig kommer ha dom och istället se det som att det blir mer tid med barnen.
    Försöker verkligen se det så, även fast jag inte i min vildaste fantasi kan förstå hur man kan bete sig såhär.
    Idag ringde min äldste till mig och berättade att pappa sagt att han inte får hämta barnen i helgen, för det har jag sagt. JAG?! Jag umgängessaboterar tydligen.
    Jag skrev upprepade gånger att det inte är så och ber om ursäkt om det kunnat missuppfattas. Men det hjälps inte, jag hindrar honom från att träffa barnen.

    Försökte prata med honom (via sms).men han står fast vid att jag sagt det och att han inte vill veta av mig förrän jag "fått hjälp". Jag blir så matt! Och så kommer stressen igen. JAG begriper inte!

    Jag förstår att jag gjort honom illa (det var jag som lämnade) och han har gjort mig väldigt illa. Så jag begriper att han är arg på mig, precis som jag är på honom. Om jag hade kunnat hade jag inte velat ha med honom att göra men nu kan jag inte det, eftersom vi har satt två helt fantastiska barn till världen. Så hur arg han än är på mig så är det obegripligt att han låter det gå ut över barnen.

    AAAAHHHHhhh, måste släppa mina känslor kring hans beteende - men så svårt det är!


    Skönt att ventilera här

  • MajaLarsson

    Oj! Stygga vargen...

    Det var ord och inga visor.

    Ja,sms. Ett fåtal ggr har vi pratat i telefon och även bytt ett par ord vid hämtning/lämning. Men det går inte. Först blockade jag hans nummer för att han roade sig med diverse hot och både polis och familjerådgivningen gav mig det rådet. Till slut styrde jag om smsen till skräpkorgen.

    Men efter ett tag tog jag bort detta för vardagen kom och vi var tvungna att ha kontakt. 
    Så nu har vi det via sms eller som sagt, om det är en bra dag, via telefon.

    Familjerätt nej, med familjerådgivningen ja. Om jag förstod det hela rätt så går man via familjerådgivningen. Han vägrar samtal och jag ska gå nån sorts kurs i oktober (barnen i centrum vid separation).

    ska absolut ställa frågan tillbaka när han kommer med oriktigheter!

    han har tyvärr pratat en hel del om vem som gjort vad och när och hur (lögner och sanning) med barnen men jag försöker verkligen att bortse från det. Har inte yppat så mycket som ett ont ord om honom till barnen. 

    Förstå och förstå... Rent generellt kanske. Har man satt barn till världen kan jag faktiskt inte begripa hur man kan "välja bort" dom. Det gäller alla.
    Kalla mig dum men jag förstår inte det.

    Min nya kärlek ja...Hur menar du med agenda? 
    Ett extremt komplicerat kapitel för övrigt.

    Tjofaderittan Hambo: Har pratat om detta med barnen hela sommaren. Vi har gråtit, pratat och ältat. Han har hittat på lögner om mig och jag har fått säga att det inte stämmer, ge mer förklaringar än vad barn ska behöva höra och samtidigt inte svartmålat honom. Bökigt!

  • MajaLarsson
    Anonym (que) skrev 2014-09-19 08:38:39 följande:

    Varför måste du vara ledig om skolan är stängd? Förstår inte. Varför kan du inte arbeta heltid?


    1. För att jag inte har någon barnomsorg och jag lämnar inte barnen (den yngste) själva hemma en hel dag. Med ledigt menar jag att jag inte kommer vara på jobbet, inte nödvändigtvis "ledig utan betalt" eller semester. Det blir väl tillfällig föräldrapenning gissar jag?
    Nu verkar det ha ordnat sig som så att jag kan jobba mellan 8-12 och sedan ta med mig jobb hem. Om jag är borta från jobbet läggs allt på hög - det är ingen som tar hand om det åt mig.

    2. Klart jag kan jobba heltid. Men det finns inget som säger att man har rätt till heltid och min tjänst är 80%. Vi klarar oss på det och så länge vi gör det spelar det väl ingen roll om jag jobbar 25, 50 eller 100%?
    Nu, vad det verkar, ska jag gå upp i heltid senare i höst! Trots mycket frånvaro detta halvår (all vab själv, möten, sjukfrånvaro etc) så erbjöd chefen att jag kan gå upp till 100%. Mycket bra för framtiden känner jag
  • MajaLarsson
    styggavargen skrev 2014-09-18 22:42:22 följande:
    Hot mellan före detta kärlekspar brukar oftast vara ett utryck för att kontrollera den andre. Om den andre inte gör si eller så.. eller ska låta bli.. men också ett tecken på ett otroligt dåligt mående.. i de flesta fallen så blir det inte mer än "tomma tunnor skramlar mest".. men det är en riskbedömning man måste göra..

    Att han drar in barnen och berättar skit om dig är inget annat än psykisk barnmisshandel..
    Så när barnen kommer med något.. kan du berätta att barn består till hälften mamma och hälften pappa. Så när någon berättar dumt om någon av dem.. då berättar de också dumt om halva barnet..(helt neutralt) samt stärker familjebanden i fråga om någon säger dumt om er, utifrån.. grannar o bekanta osv osv..

    Alternativt inte gå in i något, än att svara.. Jag hör vad du/ni säger.. Då faller själva barnets vilja att vara budbärare..

    Annat alternativ är.. Vi vuxna är tramsiga.. men det handlar om oss vuxna och detta beror inte på er (barnen) Om läget är sådant att de kanske känner skuld..

    Barn har också en förmåga skjuta upp sitt sorg arbete, när föräldrarna bråkar och inte kan prata med varandra.. så reaktionen på en separation kan komma långt senare.. bra att känna till.
    Barn har också en förmåga att ta på sig skuld när de vuxna bråkar.. Att det beror eller berodde på dem.
    Barn kan också passa på och spela ut vuxna som inte pratar med varandra...

    Då ska ni antagligen lära er att prata med varandra. dels genom lite teori och en massa praktiska övningar.. (den sista övningen är alltid kul o se från utomstående)

    Jo jag tänker på din nya kärleks utryck.. att han nog aldrig kommer att ha dem. Han ska nog inte lägga sig i det.. bara stötta dig och inte lägga värderingar.. Såvida han inte anser det praktiskt att ni bygger skyttevärn och gräver ner er.. För att han kanske har svårt för att ni har kontakt med varandra..  Därför reagerade jag på hans ord...

    Att spå i hur pappan tänker göra och säga.. om det skulle bli så att du får barn på heltid.. då är det ok för honom..  det är skillnad på att stötta och driva konflikt..

    Jag tror inte du är dum.. snarare är det fullt kaos och oro för barnen som gör att du kanske låser dig...

    Men för att bena ut skillnaderna.. så postar jag en länk..
    http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/familjeratt-familjeradgivning

    Även om du skulle veta eller kunna känna exakt hur pappan tänker osv osv.. Så skulle det i princip aldrig kunna hjälpa honom att agera rätt. Det finns bara en som kan hjälpa honom i detta och får han på andra tankar.. självinsikten..

    Troligtvis så kommer allt detta att lägga sig inom ett till två år..

    Helt övertygad om att du har skinn på näsan och då behöver man inte sjunga några ömma visor för dig

    Generellt sätt och gäller i princip hela livet.. den som anklagar, måste också bevisa.. den anklagade måste inte bevisa sin oskuld.. Utan får du anklagelser.. ställ mot frågor om.. hur eller vad, när..

    med risk att jag är lite trött och skriver osammanhängande.. 

    Många hot var nog tomma men vissa var för allvarliga för att rycka på axlarna åt.
    Vill inte gå in på detaljer pga alla inblandade - inte minst barnen.

    Till barnen säger jag att pappa är ledsen och att jag förstår det, men att man inte får ljuga/slåss, hur ledsen och besviken man än är.

    Han menade inte att pappan nog inte kommer ha dom, utan att det är det jag borde utgå från och planera efter. Mest för att jag ska må bättre, och därmed försvinner ytterligare en sak att bråka om.
    Vi får sedan planera in dejter/saker att göra när barnen är hos vänner eller hos någon annan familjemedlem. Detta händer för tillfället inte öht för att den yngste inte längre är trygg i att sova borta.
    Jag är helt säker på, av olika anledningar, att han inte har svårt för att jag och pappan har kontakt.

    Tack igen för alla råd, tips och länkar - jag känner verkligen att det hjälper!

  • MajaLarsson
    Arbetsmyran76 skrev 2014-09-20 09:14:55 följande:

    Hur blev det igår?


    Jag hämtade barnen och dom sov hemma. Idag stannar dom oxå hemma.
    Min yngste sov faktiskt över hos en kompis igår och jag är så glad för hans skull
    Förra helgen skulle de sova över men han ångrade sig i sista stund. Han ville verkligen och hade "taggat" hela veckan men vid 21.30 fick jag hämta honom. 
    Nytt försök i helgen å nu gick det bra Det måste väl tyda på att han känner sig lite lugnare, hoppas det iaf.
    Anonym (Kia) skrev 2014-09-20 11:31:47 följande:

    Har inte läst allt, men föräldramötena kan du ju gå på. Bara att ta med barnen!


    Detta visste inte jag... Eller så har jag bara fått för mig att barnen inte kan vara med för det har aldrig varit barn med på föräldramöten (äldsta går i 6:an).
Svar på tråden Pappan vägrar hämta barnen