Pappan vägrar hämta barnen

Domstol ja... men vart vänder man sig? Jag har själv varit i kontakt med familjerådgivningen, kvinnojouren och polisen (inte pga detta såklart, men som sagt - han gör allt för att jävlas).
Självklart vill jag att allt ska löpa på smidigt och jag vill inte att barnen ska slitas mellan oss och må dåligt. 

Att ta utbetalningarna via fk är inte så lätt som det låter. har varit i kontakt med dem och de säger att så länge han faktiskt betalar så ska det gå direkt från honom till mig. 
Jag har skrivit ut pappren och tänker skicka in dem. Sen kommer de att föra en dialog med honom och om han då lovar att betala så lägger fk ned ärendet. 
Om han sen vägrar så går det att få det via fk om jag förstått det hela rätt.
Var en hel del krångel med bostadsbidraget i början eftersom människan vägrade ändra sin folkbokföringsadress. Till sist pratade jag med en fantastisk kvinna på fk som hjälpte mig så jag med bevis (tack IG och FB!) fick igenom bostadsbidraget.

Jag har bara en 80%-ig tjänst. En sån där "typisk kvinnofälla". Dels blev jag bara erbjuden 80% när jag började 2010 och accepterade eftersom vi ville att barnen inte skulle gå så mycket på dagis och fritids. Fick tom ett schema som matchade hans 4-skift.

Tror absolut att han kan vara på fritids men på fredagen har han inte fritidstid just för att han ska till sin pappa. Han jobbar kväll just denna fredag(fast börjar inte förrän efter 15.30) och slutar 00.30 så därför lägger han nu över hela ansvaret på mig, fast det alltså inte är min helg. Han har inte löst någon barnomsorg/barnvakt öht utan säger idag att han inte kommer att hämta barnen på fredag.

Och han kan inte ens ringa och meddela fritids att barnet måste gå på fritids till senare. Han skulle faktiskt kunnat hämta barnen när skolan slutar och ha dom till jag slutar kl 15 men inte ens det går.

När jag skriver att jag får sluta i tid så menar jag i vanlig tid och att jag får meddela fritids om att barnet (det är bara ena barnet som går på fritids) får gå efter mina arbetstider. 

Fast varför lägger han över detta på mig? Är det för mycket begärt att han tar sitt ansvar 8 dygn i månaden?

Det är inte er i tråden jag är arg på
Jag är bara så upprörd över hur han kan bete sig såhär och ta noll ansvar för sina barn

Mmm, och han vet att jag aldrig skulle skita i att hämta dom :-/ 
Dom får mer än gärna bo hos mig 100%, jag älskar mina barn och vill ha dom här.
Det som stör mig är att han inte tar sitt ansvar som förälder
Och att nu när jag har bokat upp mig på både jobb och med vänner så får jag avboka det bara för att han vägrar hämta barnen. Men han gör det såklart för att han kan, allt för att jävlas med mig. Han tänker inte på barnen öht.
Den yngste kunde inte göra sina läxor på två veckor för att pappan inte kunde lämna böckerna här och jag fick inte hämta. Knappast mig det drabbar, även fast han tror det. 

Underhållet är ju en fråga i sig. Klarar det absolut på den summan även fast jag förstår att den borde vara högre. Han har typ 33-35 brutto och jag 17...
Vi har två barn och jag tror att uträkningen blev ung såhär:
1273*2=2546
Om han hade haft dom varannan helg hade han betalt "fullt". 
Så jag tror att vi slog isär 2546/4=636,5
Han har dom 1 vecka (+ 1 helg) och jag 3 veckor
636,5*3=1909,5

Vi hade en "gemensam" ägodel. Han ägde den men båda delade på lånet. Den var vår helt enkelt, men inte på papper. Puckade tjej, tänker ni
Här står jag kvar med nästan 80 i lån och äger nada, zip, zero.
#Intebitterallsnästan :-P 

Tack för era svar  

Jag vet att jag blir alldeles för irriterad för mitt eget bästa. Har svåra stressymtom efter allt kaos det senaste halvåret. Det är nästan så att han känner på sig att jag börjar bli lugn inombords å då drar han igång nåt igen.

Har allt dokumenterat. Samtliga jag varit i kontakt med (de jag skrev ovan) har varit på om att ta backup:er på mobilen, spela in samtal, spara mail etc.
Men jag vill inte "ta barnen ifrån honom". Jag vill att han skärper sig och är den pappan jag vet att han kan vara. 

Om jag har förstått det rätt om familjerätten så är det familjerådgivningen man vänder sig till först va? Dom har jag pratat med och jag ska gå en kurs nu i okt som handlar om barnen i centrum vid en separation. Pappan ville såklart inte gå, ej heller på samtal.

Och fredagsplanerna innefattar inte en kille men det finns en i mitt liv.
Det finns en kvinna i pappans liv oxå. 

Tack snälla för era råd <3

Min nya kärlek sa att jag skulle utgå från att han aldrig kommer ha dom och istället se det som att det blir mer tid med barnen.
Försöker verkligen se det så, även fast jag inte i min vildaste fantasi kan förstå hur man kan bete sig såhär.
Idag ringde min äldste till mig och berättade att pappa sagt att han inte får hämta barnen i helgen, för det har jag sagt. JAG?! Jag umgängessaboterar tydligen.
Jag skrev upprepade gånger att det inte är så och ber om ursäkt om det kunnat missuppfattas. Men det hjälps inte, jag hindrar honom från att träffa barnen.

Försökte prata med honom (via sms).men han står fast vid att jag sagt det och att han inte vill veta av mig förrän jag "fått hjälp". Jag blir så matt! Och så kommer stressen igen. JAG begriper inte!

Jag förstår att jag gjort honom illa (det var jag som lämnade) och han har gjort mig väldigt illa. Så jag begriper att han är arg på mig, precis som jag är på honom. Om jag hade kunnat hade jag inte velat ha med honom att göra men nu kan jag inte det, eftersom vi har satt två helt fantastiska barn till världen. Så hur arg han än är på mig så är det obegripligt att han låter det gå ut över barnen.

AAAAHHHHhhh, måste släppa mina känslor kring hans beteende - men så svårt det är!

Skönt att ventilera här

Oj! Stygga vargen...

Det var ord och inga visor.

Ja,sms. Ett fåtal ggr har vi pratat i telefon och även bytt ett par ord vid hämtning/lämning. Men det går inte. Först blockade jag hans nummer för att han roade sig med diverse hot och både polis och familjerådgivningen gav mig det rådet. Till slut styrde jag om smsen till skräpkorgen.

Men efter ett tag tog jag bort detta för vardagen kom och vi var tvungna att ha kontakt. 
Så nu har vi det via sms eller som sagt, om det är en bra dag, via telefon.

Familjerätt nej, med familjerådgivningen ja. Om jag förstod det hela rätt så går man via familjerådgivningen. Han vägrar samtal och jag ska gå nån sorts kurs i oktober (barnen i centrum vid separation).

ska absolut ställa frågan tillbaka när han kommer med oriktigheter!

han har tyvärr pratat en hel del om vem som gjort vad och när och hur (lögner och sanning) med barnen men jag försöker verkligen att bortse från det. Har inte yppat så mycket som ett ont ord om honom till barnen. 

Förstå och förstå... Rent generellt kanske. Har man satt barn till världen kan jag faktiskt inte begripa hur man kan "välja bort" dom. Det gäller alla.
Kalla mig dum men jag förstår inte det.

Min nya kärlek ja...Hur menar du med agenda? 
Ett extremt komplicerat kapitel för övrigt.

Tjofaderittan Hambo: Har pratat om detta med barnen hela sommaren. Vi har gråtit, pratat och ältat. Han har hittat på lögner om mig och jag har fått säga att det inte stämmer, ge mer förklaringar än vad barn ska behöva höra och samtidigt inte svartmålat honom. Bökigt!

Många hot var nog tomma men vissa var för allvarliga för att rycka på axlarna åt.
Vill inte gå in på detaljer pga alla inblandade - inte minst barnen.

Till barnen säger jag att pappa är ledsen och att jag förstår det, men att man inte får ljuga/slåss, hur ledsen och besviken man än är.

Han menade inte att pappan nog inte kommer ha dom, utan att det är det jag borde utgå från och planera efter. Mest för att jag ska må bättre, och därmed försvinner ytterligare en sak att bråka om.
Vi får sedan planera in dejter/saker att göra när barnen är hos vänner eller hos någon annan familjemedlem. Detta händer för tillfället inte öht för att den yngste inte längre är trygg i att sova borta.
Jag är helt säker på, av olika anledningar, att han inte har svårt för att jag och pappan har kontakt.

Tack igen för alla råd, tips och länkar - jag känner verkligen att det hjälper!