Pappan vägrar hämta barnen

Tack snälla för era råd <3

Min nya kärlek sa att jag skulle utgå från att han aldrig kommer ha dom och istället se det som att det blir mer tid med barnen.
Försöker verkligen se det så, även fast jag inte i min vildaste fantasi kan förstå hur man kan bete sig såhär.
Idag ringde min äldste till mig och berättade att pappa sagt att han inte får hämta barnen i helgen, för det har jag sagt. JAG?! Jag umgängessaboterar tydligen.
Jag skrev upprepade gånger att det inte är så och ber om ursäkt om det kunnat missuppfattas. Men det hjälps inte, jag hindrar honom från att träffa barnen.

Försökte prata med honom (via sms).men han står fast vid att jag sagt det och att han inte vill veta av mig förrän jag "fått hjälp". Jag blir så matt! Och så kommer stressen igen. JAG begriper inte!

Jag förstår att jag gjort honom illa (det var jag som lämnade) och han har gjort mig väldigt illa. Så jag begriper att han är arg på mig, precis som jag är på honom. Om jag hade kunnat hade jag inte velat ha med honom att göra men nu kan jag inte det, eftersom vi har satt två helt fantastiska barn till världen. Så hur arg han än är på mig så är det obegripligt att han låter det gå ut över barnen.

AAAAHHHHhhh, måste släppa mina känslor kring hans beteende - men så svårt det är!

Skönt att ventilera här

Oj! Stygga vargen...

Det var ord och inga visor.

Ja,sms. Ett fåtal ggr har vi pratat i telefon och även bytt ett par ord vid hämtning/lämning. Men det går inte. Först blockade jag hans nummer för att han roade sig med diverse hot och både polis och familjerådgivningen gav mig det rådet. Till slut styrde jag om smsen till skräpkorgen.

Men efter ett tag tog jag bort detta för vardagen kom och vi var tvungna att ha kontakt. 
Så nu har vi det via sms eller som sagt, om det är en bra dag, via telefon.

Familjerätt nej, med familjerådgivningen ja. Om jag förstod det hela rätt så går man via familjerådgivningen. Han vägrar samtal och jag ska gå nån sorts kurs i oktober (barnen i centrum vid separation).

ska absolut ställa frågan tillbaka när han kommer med oriktigheter!

han har tyvärr pratat en hel del om vem som gjort vad och när och hur (lögner och sanning) med barnen men jag försöker verkligen att bortse från det. Har inte yppat så mycket som ett ont ord om honom till barnen. 

Förstå och förstå... Rent generellt kanske. Har man satt barn till världen kan jag faktiskt inte begripa hur man kan "välja bort" dom. Det gäller alla.
Kalla mig dum men jag förstår inte det.

Min nya kärlek ja...Hur menar du med agenda? 
Ett extremt komplicerat kapitel för övrigt.

Tjofaderittan Hambo: Har pratat om detta med barnen hela sommaren. Vi har gråtit, pratat och ältat. Han har hittat på lögner om mig och jag har fått säga att det inte stämmer, ge mer förklaringar än vad barn ska behöva höra och samtidigt inte svartmålat honom. Bökigt!

Många hot var nog tomma men vissa var för allvarliga för att rycka på axlarna åt.
Vill inte gå in på detaljer pga alla inblandade - inte minst barnen.

Till barnen säger jag att pappa är ledsen och att jag förstår det, men att man inte får ljuga/slåss, hur ledsen och besviken man än är.

Han menade inte att pappan nog inte kommer ha dom, utan att det är det jag borde utgå från och planera efter. Mest för att jag ska må bättre, och därmed försvinner ytterligare en sak att bråka om.
Vi får sedan planera in dejter/saker att göra när barnen är hos vänner eller hos någon annan familjemedlem. Detta händer för tillfället inte öht för att den yngste inte längre är trygg i att sova borta.
Jag är helt säker på, av olika anledningar, att han inte har svårt för att jag och pappan har kontakt.

Tack igen för alla råd, tips och länkar - jag känner verkligen att det hjälper!