Pappan vägrar hämta barnen

Tack för era svar  

Jag vet att jag blir alldeles för irriterad för mitt eget bästa. Har svåra stressymtom efter allt kaos det senaste halvåret. Det är nästan så att han känner på sig att jag börjar bli lugn inombords å då drar han igång nåt igen.

Har allt dokumenterat. Samtliga jag varit i kontakt med (de jag skrev ovan) har varit på om att ta backup:er på mobilen, spela in samtal, spara mail etc.
Men jag vill inte "ta barnen ifrån honom". Jag vill att han skärper sig och är den pappan jag vet att han kan vara. 

Om jag har förstått det rätt om familjerätten så är det familjerådgivningen man vänder sig till först va? Dom har jag pratat med och jag ska gå en kurs nu i okt som handlar om barnen i centrum vid en separation. Pappan ville såklart inte gå, ej heller på samtal.

Och fredagsplanerna innefattar inte en kille men det finns en i mitt liv.
Det finns en kvinna i pappans liv oxå. 

Oj! Stygga vargen...

Det var ord och inga visor.

Ja,sms. Ett fåtal ggr har vi pratat i telefon och även bytt ett par ord vid hämtning/lämning. Men det går inte. Först blockade jag hans nummer för att han roade sig med diverse hot och både polis och familjerådgivningen gav mig det rådet. Till slut styrde jag om smsen till skräpkorgen.

Men efter ett tag tog jag bort detta för vardagen kom och vi var tvungna att ha kontakt. 
Så nu har vi det via sms eller som sagt, om det är en bra dag, via telefon.

Familjerätt nej, med familjerådgivningen ja. Om jag förstod det hela rätt så går man via familjerådgivningen. Han vägrar samtal och jag ska gå nån sorts kurs i oktober (barnen i centrum vid separation).

ska absolut ställa frågan tillbaka när han kommer med oriktigheter!

han har tyvärr pratat en hel del om vem som gjort vad och när och hur (lögner och sanning) med barnen men jag försöker verkligen att bortse från det. Har inte yppat så mycket som ett ont ord om honom till barnen. 

Förstå och förstå... Rent generellt kanske. Har man satt barn till världen kan jag faktiskt inte begripa hur man kan "välja bort" dom. Det gäller alla.
Kalla mig dum men jag förstår inte det.

Min nya kärlek ja...Hur menar du med agenda? 
Ett extremt komplicerat kapitel för övrigt.

Tjofaderittan Hambo: Har pratat om detta med barnen hela sommaren. Vi har gråtit, pratat och ältat. Han har hittat på lögner om mig och jag har fått säga att det inte stämmer, ge mer förklaringar än vad barn ska behöva höra och samtidigt inte svartmålat honom. Bökigt!

Hot mellan före detta kärlekspar brukar oftast vara ett utryck för att kontrollera den andre. Om den andre inte gör si eller så.. eller ska låta bli.. men också ett tecken på ett otroligt dåligt mående.. i de flesta fallen så blir det inte mer än "tomma tunnor skramlar mest".. men det är en riskbedömning man måste göra..

Att han drar in barnen och berättar skit om dig är inget annat än psykisk barnmisshandel..
Så när barnen kommer med något.. kan du berätta att barn består till hälften mamma och hälften pappa. Så när någon berättar dumt om någon av dem.. då berättar de också dumt om halva barnet..(helt neutralt) samt stärker familjebanden i fråga om någon säger dumt om er, utifrån.. grannar o bekanta osv osv..

Alternativt inte gå in i något, än att svara.. Jag hör vad du/ni säger.. Då faller själva barnets vilja att vara budbärare..

Annat alternativ är.. Vi vuxna är tramsiga.. men det handlar om oss vuxna och detta beror inte på er (barnen) Om läget är sådant att de kanske känner skuld..

Barn har också en förmåga skjuta upp sitt sorg arbete, när föräldrarna bråkar och inte kan prata med varandra.. så reaktionen på en separation kan komma långt senare.. bra att känna till.
Barn har också en förmåga att ta på sig skuld när de vuxna bråkar.. Att det beror eller berodde på dem.
Barn kan också passa på och spela ut vuxna som inte pratar med varandra...

Då ska ni antagligen lära er att prata med varandra. dels genom lite teori och en massa praktiska övningar.. (den sista övningen är alltid kul o se från utomstående)

Jo jag tänker på din nya kärleks utryck.. att han nog aldrig kommer att ha dem. Han ska nog inte lägga sig i det.. bara stötta dig och inte lägga värderingar.. Såvida han inte anser det praktiskt att ni bygger skyttevärn och gräver ner er.. För att han kanske har svårt för att ni har kontakt med varandra..  Därför reagerade jag på hans ord...

Att spå i hur pappan tänker göra och säga.. om det skulle bli så att du får barn på heltid.. då är det ok för honom..  det är skillnad på att stötta och driva konflikt..

Jag tror inte du är dum.. snarare är det fullt kaos och oro för barnen som gör att du kanske låser dig...

Men för att bena ut skillnaderna.. så postar jag en länk..
http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/familjeratt-familjeradgivning

Även om du skulle veta eller kunna känna exakt hur pappan tänker osv osv.. Så skulle det i princip aldrig kunna hjälpa honom att agera rätt. Det finns bara en som kan hjälpa honom i detta och får han på andra tankar.. självinsikten..

Troligtvis så kommer allt detta att lägga sig inom ett till två år..

Helt övertygad om att du har skinn på näsan och då behöver man inte sjunga några ömma visor för dig

Generellt sätt och gäller i princip hela livet.. den som anklagar, måste också bevisa.. den anklagade måste inte bevisa sin oskuld.. Utan får du anklagelser.. ställ mot frågor om.. hur eller vad, när..

med risk att jag är lite trött och skriver osammanhängande.. 

Varför måste du vara ledig om skolan är stängd? Förstår inte. Varför kan du inte arbeta heltid?

<Så när barnen kommer med något.. kan du berätta att barn består till hälften mamma och hälften pappa. Så när någon berättar dumt om någon av dem.. då berättar de också dumt om halva barnet>

Du kanske kan utveckla detta, och berätta hur du menar..

Fast det är ju så barn känner. Att om någon klankar ner på pappa/mamma så är det det samma som att klanka ner på barnet.

Varför ska men inte hjälpa barnen att sätta ord på det? Istället för att barnet ska må dåligt och hålla tyst, så kan det uttrycka vad som är fel med det som det hör. 

Det är verbal misshandel att smutskasta ett barns förälder inför barnet. Det får barnet att må dåligt. Det ska man inte bara förtiga. 

Nä, man skulle ju också kunna säga "stumpan, jag förstår om du blir ledsen/arg/förvirrad när pappa säger såna saker negativa/dumma/fördömande saker om mig (mamma) eftersom du till hälften består av mig. Det är ju nästan som om pappa skulle säga det till dig direkt. Om det skulle kännas på det viset så är det helt okej och jag finns i så fall här om vill prata om det" eller nåt liknande.

Det är en rätt normal reaktion att reagera med negativa känslor när någon snackar skit om våra nära och kära. Både för barn och för vuxna. Och det blir väldigt röriga känslor när den som snackar skit råkar vara någon vi älskar.

Barn har inte riktigt koll på sina reaktioner och känslor. Det ingår i föräldrarnas jobb att lära barnen att förstå sig själva och hantera sina känslor på ett adaptivt sätt. Det börjar med att vi hjälper våra barn att sätta ord på känslorna så att de kan redas ut på en verbal nivå. Oftast vet vi inte med säkerhet vad våra barn känner men en empatisk förälder är bra på att gissa tillräckligt korrekt tillräckligt ofta. Ett exempel från ett barns tidiga barndom är "Olle, jag förstår om du blir jättearg när pelle stjäl din spade. Men det är ändå inte okej att slå pelle med hinken. Jada jada". Lite förenklat. Och sedan rullar det på och blir mer sofistikerat i takt med att barnet blir äldre.

Barn har en massa känslor vare sig föräldrarna pratar om det eller inte. Det går liksom inte att tiga bort känslor. Det som händer om man ändå försöker är att barnet lämnas ensamt med ett virrvarr av känslor som det varken förstår eller förmår att reda ut. Och får bulimi istället (grovt förenklat).

Nä, det är bättre att försöka prata om det (om det verkar finnas ett behov av det) än att låta bli.