Vi som planerar bebis nr1 & vill följas åt!

Ja, försöka måste man ju alltid :) bara så otroligt orättvist, som jag sagt innan. Fy för det! Men kanske är det så att du är låghormonare och därför kanske inget visas nu? :) vill inte ge dig falska förhoppningar, eller så, men vet två som plussade på bim+10. Det är nog eran tur snart ska du se! Hoppas innerligt för din skull!

Ja, allt detta med namn är ju en riktig cirkus. Zoey är jättefint! Vet en på min väninnas dagis som heter just Zoey och det är ju bara sååå vackert :) men visst kan amerikanska namn bli "fula" i svenskan, väldigt trist! Tjejnamn är ju så mycket lättar än pojkar. Var inne på Vincent och Maximilian förut. Och nu Oliwer. Jisses, får väl se vad hen ser ut att klä i för namn när det är dags för förlossningen, som jag nu börjat tänla väldigt mycket på...

När jag väntade min mens hade jag heller inga symtom som skulle tyda på att jag var gravid, tänkte att det var ju ändå första försöket så räknade inte med att få ett plus.

Kände mig dock tröttare än vanligt, var väl det enda, sen på bimdagen när min mens inte kom på morgonen som den brukar, så avvaktade jag och testade sen på eftermiddagen och fick ett starkt plus.

Än idag har jag inga spec gravid symtom så man behöver inte ha något symtom, och med det vill jag säga att ni inte ska ge upp hoppet förrän kärringen röd visat sig :)

Styrke kramar!

Jag håller verkligen tummarna för dig! Man ska inte ge upp förrän motsatsen visats :)

Åh ja Loke har jag en kompis som döpte sin son till, jättebra namn! Haha, nedrans katt då ;) Saga har jag fått från min förra katt som jag älskade mer än livet, hon var verkligen en helt underbar katt, fast hon hette Zaga. Så därfrån kommer iden om Saga :) så man kan säga att hon blir döpt efter en katt om det är en tös, haha.

Jag kommer föda vaginalt, men även läst om snitt och läst på om vad det innebär osv ifall det skulle bli att de behöver snitta mig av någon anledning. Men vaginalt är planerat iaf :) har du funderat nåt på din förlossning?

Du kommer få dina barn, det tror jag! :) klart man vill ha den där gravditeten, med humörsvängningar som innebär skratt i ena sekuden för att sen sitta och gråta åt att det snöar ;) haha. Du kommer snart ha ett pyre i magen!

Loke tycker jag definitivt du ska spara :) det är ett jättehäftigt namn, så det låter kanon! Sen får man ju som sagt se vad den lille är för typ när hen dyker ut :)

Ja, det är ju inte smärtrritt att föda skulle jag tro. Men så värt det om där kmr ut en frisk bebis :) bebis kämpar lika mkt som en själv så man är ju inte ensam. Nej, planerat snitt är väl rätt smidigt gjort men det är just det där med läkningen och smärtan efteråt när man inte får lyfta o så som är jobbig har jag hört. Jag har ingenting emot kejsarsnitt, skulle mer än gärna prova det om de bad mig men jag vill ändå ha smärtan innan bebis kommer och sen kunna vara på benen snabbt :) nu är ju många som snittas på benen snabbt med, o det är ju inte alla som är pigga och utan smärta efter en vaginal förlossningen heller men du förstår hur jag menar :)

Jag förstår att det är jobbigt både av hormoner och av att gå och vänta på plusset men tänk så att skulle det inte bli plus nu så blir det nån dag er tur, det lovar jag! Såg att du testat dig igen på bim+9, provar du på morgonurin på båda? Åk till MvC och gör ett test hos dem?

Ja, här vill vi ha två. Men just nu nöjer jag mig med en och kmr nog inte skaffa den andre förrän ettan är runt 4 kanske, man vet aldrig :)

Nej, att läsa om skräckhistorier avråder man ju ifrån. Men samtidigt kan jag tycka att man ska vara förberedd på det mesta. Man vet aldrig hur ens egen förlossning blir ochdet är väl ganska bra o inte veta även om jag är en som vill ha kontroll över situationer

Min mamma har fött 5 barn, så jag hoppas att det ståmmer när hon säger att hon hade kunnat fortsätta haha. Men riktigt så många hade inte jag tänkt mig

Förstår att det känns så :/ men det är INTE ditt fel att det strular och kanske tar tid. Säg att det skulle bero på din sambo som ett exempel, så skulle det ju inte vara hans fel heller för man kan ju aldrig styra över kroppen just så sätt så du får absolut inte tro eller tänka att det är ditt fel, för så är det inte. Ibland behöver kroppen bara lite tid eller extra hjälp helt enkelt :/ ta det bara lugnt och ta hand om dig så att du mår bra, trots att det känns botten <3

Ja, vi kommer garanterat klara en förlossning både du och jag :) supermorsor ska vi bli! Ska bli roligt att få följa din graviditet sen, hoppas du får tvillingar på första ;) två kompisar är helt säkra på att jag väntat tvillingar, de känner bara det på sig men nej, jag vill ha en nu bara :) haha.

Jadu, med 1-2 års mellanrum så får du nog fullt upp ja :) men ack så mysigt med barn som inte har så stor åldersskillnad. Blir kanske syskon som blir bästisar, som jag o min lillasyster som är 2 år yngre än mig :)

Vad hoppas du att du får först, pojke eller flicka? :) och om det är tvilingar, en av varje lr två av pojke/flicka?

Klart jag stöder dig! Minsta jag kan göra är att "lyssna" och bolla tankar med dig :) jag förstår ju hur du mår och så, jag skulle själv ha tankar som du har om det var jag. Men som sagt, igenting av det hela är ditt fel och du kommer få ditt plus och din bebis snart! :)

Jag vill nog starta livet som mamma med bara en, skulle bli kämpigt med två men samtidigt så är väl de nåt man vänjer sig vid trots att det kanske blir kämpigate med tvillingar :) men får jag tvillingar så har jag ju gjort mina två haha.

Faktiskt så har jag tänkt sådär också ang att ha en gosse först som kan skydda sina små sen :) tror de flesta tänker så faktiskt, men vi storasystrar kan en hel del med. Jag har 4 småsyskon, så jag är äldst och jag har haft "moderkänslor" för dem alla 4, men mest över de två minsta då jag var 13 när den ena föddes så nan har ju fostrat dem lite kan man säga :) men då var det ju ändå 13 års skillnad också, o man kabske inte har "moderkänslor" om man är 2 när lillsyrran föds liksom ;)

Vilken fin liten bula! :) dessvärre kan jag inte gr dig nåt svar på din fråga. Jag är i v18 och Jag är överviktig o känner inte ens när jag ligger ner, haha.

Men jag tror att det är livmodern :) den flyttar ju sig uppåt när den växer o så.

:) det är helt fantastiskt vilka fina människor som anslutit sig till just min tråd, känns jättekul att man använder den och att man känner sig betydelsefull och välkommen in här. Håller helt med dig, det är en stor skillnad på att bolla tankar här och utanför forumet. Jag trivs jättebra med denna tråd och med alla fina människor jag kommit i kontakt med :)

Hm, jag vet inte riktigt. Jag har bara alltid velat ha just två barn :) går allt bra med denna grav och förlossning så kommer jag vilja ha fler, men å andra sidan kanske jag nöjer mig med livet som enbarns mamma sen, man vet ju aldrig hur det ser ut i framtiden, men drömma får man ju alltid :)

Ja visst är det mysigt med småsyskon? Tills de kommer upp i tonåren ;) haha! Just en bra relation till syskonen är viktig, det är vad jag hoppas att mina barn kommer få - att de kan vända sig till varandra men också till mig eller sin pappa såklart :) mor/son eller mor/dotter relation är ju viktigt med, så jag hoppas mina barn kommer känna att de kan prata om allt med både mig och sin pappa, det är väl nåt alla önskar :) man är ju såå nyfien på hur livet är om 5-10 år.

Men om de ska kolla snett på dig eller dömma dig för de drömmar och planer du har, så är det just dem man ska kolla snett på tycker jag, och kanske är de inte ens värda att kallas vänner när man gör så mot någon som sträcker ut sin hand för lite stöd. Vänner ska ju finnas där i vått och torrt.

Ja bygga hus vore ju en dröm :) sen jag var liten har jag velat ha ett litet rött hus på landet med stor trädgård, med många äppel/päronträd. Jättemysig dröm, men som känns väldigt långt bort just nu. Får nöja med mig lägenheten för tillfället helt enkelt :)

Haha, vore ju både jättemysigt och jättedumt att tjuvkika på framtiden. Det är väl det som är det fina, att det är nu vi bygger framtiden genom att drömma och planera :) sen min bästa vän dog för 7 år sen har jag tagit en dag i taget och lärt mig att ta vara på nuet och allt/alla som ger mig energi i livet. Tråkigt att man ska behöva upptäcka det på det sättet, men är ändå så glad över min syn på saker och ting idag. "Fånga dagen" bär verkligen på en mening :) och även du, som kämpar efter plusset bör ta en dag i taget, och leva i nuet och försöka hitta det positiva i det jobbiga, låter konstigt men du förstår nog hur jag menar. Har du känt av nåt mer förresten? Symtom lr så?

Styrke kram!