Självisk pappa

Försöka skapa en bra relation som möjligt mellan pappan och barnen gör man ju främst för barnens skull. Att sedan han också har fördel av det är ju bara en bieffekt.

Då han inte lever med sina barn då tror jag att han har svårt att se dem som egna individer, med egna känslor. För honom är de ett bihang till dig. De är inte barnen han grälar på, det är på dig. Som jag uppfattar det så har han inga ytterligare barn som han lever med.

Diskutera lite med din 13-åring vad hon/han tycker är rimligt att du/ni ställer upp på. Du vet bäst hur mogen din 13-åring är och på vilken nivå diskussionen kan tas. Det är 13-åringen som har minnen från när pappan levde med er och som kanske har de största behovet av att hålla kontakten.

Ja Kira2. Det är lättare sagt än gjort. Men vad är bäst för barnen? Om jag det visste??Och hur gör jag?

Kan relatera så du anar inte. Min barnafar drog till London när jag slängde ut honom. Ringer nästan aldrig dyker upp ungefär var 8:e månad utan pengar eller planer för hur han ska passa på att ta tillvara de få dagarna med barnet. Måste alltid hinna med och träffa polarna de två-tre dagarna han är i Sverige. Skulle nog inte komma alls om jag inte drev på. Jag curlar också. Hjälper att leta biljetter, bokar resa, hämtar och lämnar vid flyg och värst av allt låter dumjävelen bo HÄR. Men egentligen handlar det inte om att jag curlar honom utan om att jag gör det för barnets skull. Barnet har en stor längtan efter pappa, och jag vill inte att han ska uppleva sig oälskad av pappa. Tids nog kommer han att förstå men ännu är han bara sex år och behöver inte exponeras för sådana smärtsamma insikter om jag ett tag till kan curla bort det.

Curlandet kan ju handla om att man inte låter barnet VETA att pappa uppför sig dumt. Finns ingen anledning att låta barnet upptäcka att pappa hade glömt bort hans födelsedag om jag inte påminnt. Finns ingen anledning att låta barnet veta att pappa som säger sig ej ha råd att komma till sverige mer än en gång per år, samtidigt åker till andra sidan världen tre ggr om året. Att täcka upp behöver inte betyda "ursäkta" besvikelser eller att lära barnet att det är ok att bli behandlat dåligt.

Jag läste bara TS nu.

Mitt råd till dig är: Lägg ner. Lev ert liv. Du gör det du tror är bäst för barnen men ÄR det verkligen bäst att känna sig som ett påhäng och bortvalda för att de inte uppför sig som han förväntar sig? Respekt förtjänar man och han har inte förtjänat någon, de ringde ju ändå på em?

En normal person hade inte betett sig så som deras pappa gjorde.

Fråga barnen om de vill träffa pappa, vill de inte, ta den striden med honom åt dem. Tala om att de inte vill längre så han behöver inte bemöda sig med att slösa några kronor på att komma till Sverige.

Låt dem tala med skolkuratorn eller bup om du tror att det kan behövas. Ibland är inte den ena föräldern något att ha utan är bara jobbiga för barnen. då ska man låta dem slippa.

Barnens pappa har nu lovat det stora barnet att ta med hennes bästa kompis från England till Sverige. Men bara om hon lovar att träffa honom minst 5 dagar av 10. Så givetvis har hon lovat det nu. Ja vad kan jag säga?!?