Helt Omänskligt snälla läs och hjälp!!
Hej!
Det jag har tänkt berätta nu är inte precis det enklaste att prata om..
Jag är en 20 årig mamma från U som fick vårt älskade barn den 3e december 2013.
Mitt liv har smulats sönder av människor som vanligvis skyltar sig för att vara behjälpliga men i mitt fall så kan jag ärligt säga att dom har förstört hela mitt liv hittils.
Jag kommer att börja från början för att förstå helhets perspektivet så måste man förstå min bakgrund.
Då jag var 12 år gammal så valde socialen att placera mig på hem engligt LVU lagen men eftersom dom inte hade något nära hem just då valde dom att sätta mig på ett rehabliternings hem för narkomaner och alkolister och tyckte att det var en lämplig lösning tills att dom hade ordnat transport till ett hem nere i Östhammar.
Då jag väl bodde på detta hem i Östhammar så frågade jag hur länge jag skulle måsta bo där innan jag kunde få flytta hem igen då sa dom att jag skulle stanna två månader.
dom hade ett telefonrum som man kunde tillfråga personalen på hemmet att få bli kopplad till sin social eller annhöriga och jag bad att antal gånger att bli kopplad till min social men dom totalvägrade.
Jag kännde mig utfryst och hotat av dom andra äldre tjejerna som bodde där eftersom det rådde en ganska tydligen herrarki kring tjejerna, ett tex var att dom skrek saker jag skulle göra för dom, dom kissade på min tandborste, ett antal gånger så snodde dom saker som tändare hos någon annan tjej och gömde den i mitt rum och sa att det var jag som hade snott den så jag till och med blev hotad.
Flera nätter så kom en specifik personal där in på mitt rum och glodde och en natt så satte han sig i min säng och la sin hand på mitt lår och började smeka innåt han trodde att jag sov men jag gallskrek åt honom och sa att han skulle gå ut ur mitt rum därpå han säger ( ungjävel jag ska se till så att du aldrig kommer dig härifrån)
Jag började rymma varje dag och närmaste by låg 2 mil ifrån där jag bodde men jag kunde rymma 2-3 gånger per dag bara för att komma ifrån helvetet..
Vid ett tillfälle så lyckades jag rymma till Gävle med buss jag försökte samla ihop pengar för att kunna åka hem till min mamma igen men det hela slutade tragiskt.. en man drog hem mig och våldtog mig och jag lyckades ta mig ut ur lägenheten helt utmattad jag släpade ner mig två våningar i det trapphuset och somnade på golvet.
Någon gång på morgonen vaknade jag av att en person från kris som bodde just där frågade hur det var fatt och om han kunde hjälpa mig och jag sa snabbt att jag måste ta mig hem till min mamma men jag har inga pengar snälla hjälp mig men det hela slutade med att personal från hemmet kommer och hämtar mig tillbaka.
Efter några dagar säger chefen för hemmet att jag måste åka och göra några rutinkoller eftersom jag rymmer så mycket att jag ska kolla gravvtest och även för könssjukdommar och då vi väl är påväg dit med bil så kommer avfarten dit vi ska svänga (gimo) men han kör förbi och kör mig till ett annat hem som dom kallar öppet men i vilket fall är låst.
Han har ljugit för mig och jag har inte fått packat eller någonting. Väl på hemmet får jag inte ha mina kläder jag får inte lyssna på musik jag får inte ringa några samtal alls jag ska helt enkelt vara där förvarad men från vad? jag är tolv år rädd och vill hem till mamma.
Jag beslutar mig totalt för att nu ska jag hem till min mamma och lyckas fly och planka tåget från stockholmstracken där hemmet ligger till norra sverige där ja igentligen bor.
Men dom hittar mig och jag blir placerad på ännu ett hem i sollefteå en P12 som är låst.
Efter två månader där får jag flytta till mitt första familjehem som jag bor i i ca ett år och sen måste jag flytta igen till ett jourhem som jag bor i ca 2 månader sedan får jag flytta till Sundsvall.
Jag bor i Sundsvall i 4a år men tiden är ett helvete för jag kan inte prata med dom jag bor hos för det är ett ständigt trackaserande, kränkande och dom jämnför mig med sina egna barn tex: Hon : Har dushat idag eller har du förresten någonsin tagit dig en dush ursh så du stinker!! Jag: Ja jag dushade i morse det vet du ju? hon: det märks då inte..
Dom sitter och påpekar att jag ska kolla mitt bmi att jag ligger högt och är sjukligt fet fast jag är 161 lång och är ute och går varje dag, fast jag bara väger 60.
Under denna tid lär ja känna en kille som jag blir kär i då jag är på umgänge med min mamma uppe i U, (detta är även min nuvarande pojkvän och pappa till vårat barn) och jag vill vara med honom under min fritid men familjehemmet har helt andra planer eftersom dom har kommit fram till att eftersom han har aspberger så är han inte lämplig för mig som säger att han är konstig duvet han är ju sjuk han vet inte vad kärlek han KAN INTE älska dig.
Dom tillåter mig inte träffa honom det går tillochmed så långt att han skickar blombud till mig som jag blir överlycklig av men dom sliter åt sig blommorna låter dom ruttna och skickar tillbaka dom i en kartong men ett brev där det står att jag aldrig mer vill se eller höra av honom. dom tar min telefon och mitt internet så ja inte kan höra av mig till honom.
Ja är så less på all skit så jag bestämmer mig för att säga till socialen att jag vill flytta jag står inte ut med allt och jag måste flytta men socialen drar ut på mötena och vill som inte interaktera med saken alls.
Jag rymmer och rymmer i nästan ett år jag blir tillbaka skjutsad och jag rymmer igen för att kunna vara med min pojkvän och mamma
sista rymningen så är jag så less så jag säger rakt ut till polisen som hämtar upp mig att om ni kör mig tillbaka till hemmet så tar jag mitt liv jag orkar inte med detta längre jag kan inte ta det här mer. Dom väljer att skjutsa mig till psyk då dom är rädd att jag ska ta mitt liv och jag är där ett tag tills att socialen äntligen går med på en flytt till ett jourhem.
Första veckan på jourhemmet kan jag inte ens prata jag stammar för jag är konstant rädd att måsta åka tillbaka till Sundsvall.
Jag börjar skolan fordon transport och jag har en sund relation med min pojkvän jag ser ljust på framtiden jag lägger det gammla bakom mig jag tänker att detta kommer att lösa sig men sedan blir jag sjuk. jag ligger hemma och sover och kan sova 2 dygn i sträck så far in flera gånger på vc och får veta att jag har hypotyreos ganska svår och får äntligen medecin för det.
Jag börjar skolan fordon transport och jag har en sund relation med min pojkvän jag ser ljust på framtiden jag lägger det gammla bakom mig jag tänker att detta kommer att lösa sig men sedan blir jag sjuk. jag ligger hemma och sover och kan sova 2 dygn i sträck så far in flera gånger på vc och får veta att jag har hypotyreos ganska svår och får äntligen medecin för det.
Jag har alltid varit noga med att skydda mig och under denna tid åt jag p-piller strickt och trodde personligen att det kanske inte var så stor chans att bli gravid pga min hypotyreos var så ny men en morgon vaknar jag upp och spyr jag kollar g-test och det visar positivt..
Jag har många snack med min kille om detta vad vi borde göra jag pratar med socialen och hemmet om det och vi kommer fram till att jag klarar detta att jag kan stanna hemma bo i en mor och dotter placering tills ja gått klart och fått ett jobb.
Att jag ska vara hemma med vårt barn tills dess att hon är så stor att hon kan vara hemma med familjehemsmamman på dagen medans jag är på skolan och att då jag kommer hem så tar jag hand om henne igen.
Att jag ska vara hemma med vårt barn tills dess att hon är så stor att hon kan vara hemma med familjehemsmamman på dagen medans jag är på skolan och att då jag kommer hem så tar jag hand om henne igen.
Men drygt 1 månad efter att jag har fött vårt barn så har jag varit ute och socialen
ringer och säger att jag inte får åka hem till min dotter att jag ska åka till min kille och bo där.
ringer och säger att jag inte får åka hem till min dotter att jag ska åka till min kille och bo där.
Jag blir chockad vill inte höra jag förstår inte vad jag gjort jag bryter ihop och blir hämtad av min kille.
Vi har ett möte med socialen där dom säger att jag inte får flytta dit längre utan att mitt barn bor under skydd och att jag får träffa henne 2 gånger i veckan 2h per gång.
Jag frågar varför men dom har ingen riktigt grund.
därefter följer flera månaders möten med socialen där jag försöker få reda på varför jag inte får flytta tillbaka men dom kommer fram till att jag inte tar hand om henne att jag lämnar ifrån henne och skiter i hennes behov men det är raka motsatsen mot vad jag gjorde mot mitt barn! jag fullföjde alla hennes behov och stimuli jag gjorde allt för att hon skulle må bra och det grundliga men sen kommer soc med en bomb.
dom påstår att jag skulle ha försökt strypa mitt barn under en tung filt och att det har kommit in många som har utryckt oro över mig och mitt barn och jag blir förskräckt! jag överväger att anmäla socialen för förtal och kränkning men försöker vänta på att det ska komma en rapport där jag får det dom har sagt på papper vilket jag får.
Och nu bara för en vecka sedan så har vi ett möte där jag frågar varför jag inte fått beslutet och beslutsunderlaget på placeringen av min dotter eftersom att under dom första mötena så säger min social att vi måste godskänna en placering av min dotter till det famlijehemmet jag bodde hos för annars kommer hon få LVU så vi var tvugna! jag vill inte att min dotter ska växa upp utan sin familj som jag gjorde! jag förstår inte vad jag har gjort för jag har inte gjort något fel? jag har fått en helt underbart litet barn hur fan kan det vara fel???
Men socialen har inte varken beslutet eller beslutsunderlaget för det är försenat och kommer ta yttligare 6 månader innan jag får och då frågar ja hur dom kan ta 8a månader på sig att vara försenade om en utredningsrapport då jag fick ha henne en månad?
Svaret vilket jag tror är att dom faktiskt inte har någon stark grund än, dom sitter fortfarande och väntar på att jag ska knäckas totalt och göra nått dumt så dom har en prick att sätta in i prottokollet.
Jag frågar om påståendet kring detta med kvävingen men då nekar min social och säger att detta påstående är något som dom inte känner till att dom någonsin skulle ha sagt även fast det finns på papper!!!
Till sist säger jag att jag måste få träffa min dotter mer att ja vill ha utökat umgänge med vår dotter som dom har lovat mig men då säger soc att eftersom min dotter nu är så gammal så känner hon igen mig och min kille så hon är inte i behov att träffa oss mer än en gång per vecka 2h så därför har dom tänk skära ner på umgänget vilket jag vrål nekar till men dom säger att om vi inte går med på detta så får våran dotter LVU så dom hotar oss igen..
Dom har även utryckt att anknytningen mellan mor och dotter alltså mig och mitt barn inte är viktigt utan att det är någonting som inte är aktuellt och inte kommer att förekomma, min dotter ska se familjehemsmamman som mamma och där ska hon ha sin närhet.. Ja ja vet inte vad ja ska säga men detta är mer än omänskigt!!!!!
Dom avslutar med att säga att ja barn kan ibland behöva vara placerad under hela deras uppväxt så vadå? har dom tänk hålla kvar mitt barn hela hennes uppväxt????!!
Nä jag är förstörd hur fan ska ja kunna kämpa mot dessa hur ska ja gå till väga hur ska ja få tillbaka min dotter för det spelar ingen roll vad jag än gör eller säger så skiter socialen totalt i det dom har bestämt att min dotter ska dom hålla och tydligen väldigt länge och jag har inte ett skit att säga till om. SNÄLLA HJÄLP
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-17 18:50Behöver tips såsom bra advokater i Umeå, grupper där man diskuterar dessa frågor och allmänna tips eller organisationer!
