kathen

Äldre 5 Sep 13:32

4577 svar

Bf Maj 2015

Hej tjejer!

Hade lovat mig själv att inte hoppa in i någon tråd men kunde inte låta bli....

Har bf 1 maj och är i v6 (5+6) idag. Är 30 år gammal och bor i gbg, inga barn sedan innan.

Har haft 3 missfall (ofostrig graviditet som upptäcktes i v 10, MA i v 7+4 som upptäcktes i v 11 samt ett mf i vecka 5). Får nu både levaxin och progesteron så jag hoppas verkligen att det ska gå vägen denna gång så att vi får vårat efterlängtade barn!

Mina symptom är yrsel när jag står upp för länge, extra kissnödig, mer hungrig än vanligt, luktkänslig och ömma bröst.

Hoppas att det går bra för oss alla!!

kathen

Äldre 6 Sep 08:20

#69

Ciconiidae skrev 2014-09-06 07:49:43 följande:

Varför hon reagerade så är för att jag valt att inseminera mig själv och är ensamstående så hon oroar sig för hur jag ska klara det, hur andra ska ta det, hur barnet ska ta det och om ngt går fel. Jag trodde ändå att hon skulle ta det bra eftersom jag berättade min plan för över ett år sen och förklarat hur jag tänkt, hur det går till, donatorns roll osv.

Men vi pratade lite igår och hon frågade mkt, och jag hade svar på det mesta. Idag verkar hon vara lugn (sov här då jag ska köra henne till flygplatsen idag). Jag har varit beredd på negativa reaktioner, men kanske främst från jobbet. Alla mina vänner vet att jag försöker och de är väldigt positiva alltihop. Den ena vill köra mig till förlossningen, en annan vara med på på profylax och förlossning (hon har bara gjort kejsarsnitt och vill uppleva en förlossning) och andra har också velat hjälpa med allt möjligt. Detta är inget jag frågat, utan de har frågat mig. Så jag är glad över allt stöd, jag hade aldrig vågat tro det.

Anonym skrev 2014-09-06 06:46:00 följande:

Usch vilken tråkig reaktion :( Varför? Vet du det?

När jag skulle ha min äldsta tjej så sa min mamma "Men det var väl onödigt". Kändes också ruskigt att höra. Men hon ändrade sig snabbt och nu 8 år senare kunde hon nog inte önskat sig något annat. Tror säkert din mamma börjar glädjas med dig snart!

En av mina absolut bästa vänner har fått barn efter insemination i Danmark för ca 1 år sedan och hon är en underbar mamma och hennes barn verkar väldigt lycklig och välmående :) Grattis till graviditeten!

kathen

Äldre 6 Sep 08:23

#70

Går in i vecka 7 (6+0) idag och längtar efter att känna mig riktigt illamående.... vill inget hellre än att börja kräkas trots att jag vet att jag kommer att ångra min önskan så fort den slår in :)

Igår när jag skulle äta lunch blev jag så yr att jag blev tvungen att lägga mig raklång på golvet men idag verkar jag må bra igen...

Ni som har barn, när började ni känna av illamåendet?

kathen

Äldre 10 Sep 08:25

#230

Hade ett VUL inbokat idag men bokade om den till den 29:e september istället av två anledningar : känns för tidigt med Vul v 6+3 och för att jag vill undvika Vul och helst ha ett vanligt UL vilket jag kommer att kunna få om jag väntar till den 29:e.

Är medveten om att detta innebär att jag kommer få gå omkring med en eventuell MA onödigt länge men jag vill undvika Vul till varje pris känner jag, pga missfallsrisken.

Börjar förresten känna illamåendet komma smygandes nu så förhoppningsvis så drar det igång ordentligt snart så man slipper oroa sig lika mycket :)

kathen

Äldre 12 Sep 07:02

#356

Är det någon här som också tar progesteron? Vore skoj att jämföra lite symptom. Nackdelen med att ta progesteron är att det är svårt att veta om man har symptom från graviditeten eller om det bara är biverkningar av progesteronet..

kathen

Äldre 12 Sep 20:44

#395

nathalieg91 skrev 2014-09-12 07:56:28 följande:

Jag går också på progesteron :) känner inget annorlunda från tidigare graviditeter då jag inte tagit progesteron! Har lite ömma bröst, lite molvärk som kommer och går och uppsvälld mage, men hade somsagt likadana symptom då jag inte gick på progesteron så det har inte påverkat mig direkt!

Jag har också väldigt ömma bröst och bröstvårtor. Det spänner till i brösten och gör ont, känns som att dom blir större och det gör riktigt ont ibland. Magen sväller upp fast det gör den alltid på mig (har IBS) men jag är riktigt trött också och idag har jag varit supertrött. Thank God it's friday säger jag bara... kändes riktigt tungt att jobba idag! Fast allt det här kan även vara biverkningar från progesteronet.... men jag hoppas såklart att det beror på graviditeten. Är så himla orolig över att få MA igen så har svårt att slappna av. Har tagit progesteron (crinone) i 25 dagar nu och det stod på bipacksedeln att eventuella biverkningar är snabbt övergående så då borde de ha gått över vid det här laget, visst?

Vad tar du för typ av progesteron?

kathen

Äldre 12 Sep 20:49

#397

Den och den skrev 2014-09-12 07:07:27 följande:

Jag tar progesteron :)

Symptom på graviditet som jag har är extrem trötthet, ömma bröst och "mensvärk".

Jag kommer knappt ihåg vad det stod för biverkningar, men det var väl att man kunde få uppspänd buk bland annat? Vet att jag var lite nervös för det för jag har rätt känslig mage så. Men jag har inte känt det precis faktiskt...

När jag hade tagit det i tre dagar så fick jag jätteobehagliga skakningar! Gick över på någon timme, men fy vad läskigt det var. Har tagit det i 12 dagar nu :)

Hur känner du då?

Tar du också progesteron pga upprepade missfall? Vi får stötta varandra lite extra i så fall :) Jag avundas dom andra som pratar barnvagnar och sånt redan. Jag tänker inte ens i dom banorna, för mig är ett plus inte lika med barn utan lika med missfall...

Läskigt med skakningar! Jag har ungefär samma symptom som du! Vilken typ av progesteron tar du?

kathen

Äldre 12 Sep 23:09

#404

Det var jag som skrev inlägget ovan... gah vad jobbigt att man ska klicka i sitt nickname varenda gång man skriver ett inlägg

kathen

Äldre 12 Sep 23:12

#405

Bebben84 skrev 2014-09-12 23:02:43 följande:

Skönt att man inte är ensam :)

En annan fråga, hur hanterar man denna helt sinnessjuka oro att allt kanske inte är ok? Sist jag var gravid var jag 21 och inte alls då insatt eller orolig. Tänk om det är ofostrigt? Tänk om den slutar att utvecklas i magen? Tänk om, tänk om, tänk om. Det tar aldrig slut :(. Vi har ett VUL om 2 2/1 veckor. Men det känns som en evighet tills dess. Hur hanterar ni andra denna stress och oro?

Jag försöker ställa in mig på det värsta så att jag inte blir helt knäckt ifall det slutar med missfall... fast det lär jag bli ändå :( Går nog inte att förbereda sig utan man får försöka ta en dag i taget. Som tur är så går dagarna snabbt förbi när man jobbar osv

kathen

Äldre 13 Sep 08:45

#421

Den och den skrev 2014-09-13 07:47:33 följande:

Ja, jag tog upp det med min läkare i torsdags... Hade en teori om att jag har _för_ lätt att bli gravid. Att kroppen inte gör nåt första urval utan tar första bästa spermie och att det då är större risk att det år nåt fel och så blir det missfall. Hon sa att det kunde vara så.

Då börjar ju givetvis grubblande jag fundera på om det är läge att göra fostervattenprov/moderkaksprov... Vi har ju lurat kroppen lite att göra graviditeten starkare med progesteronet. Tänk om det är en graviditet som egentligen skulle stöts bort. Ska fråga henne nästa gång :)

Vad tråkigt att du behövde gå så länge i dina första två mf :(

Jag testar också varannan dag nu för att se så det håller sig starkt! Testade nu på morgonen och det ser bra ut än så länge.

Jag ska på nytt VUL nästa lördag :)

Då är jag i vecka 6+6. Hoppas man kan se ett tickande litet hjärta då :)

Lycka till!!

Det här är intressant läsning: www.expressen.se/halsoliv/studie-superfertilitet-bakom-manga-missfall/

Om det stämmer så känns det rätt skönt att våra missfall inte innebär att det är något fel på vår förmåga att behålla ett blivande barn i livmodern!

Jag kommer definitivt göra KUB om jag kommer så långt. Idag ömmar mina bröst lite mindre än innan och då blir jag genast orolig såklart men ska försöka att slappna av och tänka på annat idag :)

Lycka till nästa lördag!

kathen

Äldre 14 Sep 21:44

#514

Det blir samma problem i varje BF tråd. Många vill kunna ventilera sin oro för mf/MA medans andra blir negativt påverkade av detta. Det är ett dilemma. Jag personligen tycker att man ska kunna diskutera ALLT som rör graviditeten och där ingår ju oro för mf/MA men har samtidigt förståelse för att det kan göra folk illa till mods eller extra oroliga. Jag blir illa till mods av att folk diskuterar barnvagnar, mammakläder och kön så pass tidigt in i graviditeten men respekterar det faktum att det finns människor som vill skriva om sånt i tråden. Och jag förväntar mig därför att andra ska kunna respektera att jag eller andra vill skriva av oss om oro för missfall.

kathen

Äldre 15 Sep 19:37

#554

MissJanuary skrev 2014-09-15 19:23:59 följande:

Hoppar in här om det är ok? ;)

BF 1 maj. Allt känns rätt overkligt ännu... Men spännande, förstås! Har två barn från ett tidigare förhållande. Ville bara säga hej :)

Välkommen!

Du och jag har samma bf :) Är i vecka 7+3 idag.... vad har du för symptom?

kathen

Äldre 15 Sep 19:52

#556

MissJanuary skrev 2014-09-15 19:44:52 följande:

Obeskrivligt stor trötthet, jäkligt ömma bröst och rikliga flytningar. Är en "torris" i vanliga fall :P

Hur ser det ut för dig? :)

exakt samma fast är även gasig som sjutton i magen så går omkring och fiser och rapar en massa. Ganska äckligt faktiskt! Vet dock inte om symptomen beror på graviditeten eller om det är biverkningar från progesteronet jag tar.

Har varit lite orolig över att jag inte känner av illamående men det är ju inte alla som mår illa när dom är gravida...

Bf Maj 2015

INNEHÅLL