Autismutredning 2 åring

Vi håller på med en utredning för utvecklingsstörning för sonen 2,5 år men det kommer även att göras en autismutredning.

Sonen tycker generellt inte om vuxna han inte känner som kommer för nära. Det har varit svårt med undersökningar på honom. Ögonkliniken fick kort göra något av sina undersökningar där han skulle titta på en lampa med elektroder fästa på huvudet. Men när de ville komma närmre och titta i ögonen blev det omöjligt.

Han har varit sövs för MR och även för tandläkarundersökning en gång.
Jag upplevde att sövningen gick bra. Eftersom ingen får hålla honom så sövdes han snabbt med mask i min famn så han var hos mig och sin pappa under hela sin vakna tid på sjukhuset, och de satte sedan in nålen/nålarna.
Undersökningarna var nödvändiga (i synnerhet för hans tandhälsa) men det var såklart skönast när de var över.

För sonens del så upplever vi ibland att han är ganska "normal", men ofta när vi ser honom med andra barn är han både sen och något avvikande.

Gällande ögonkontakt tog jag upp det med neurpsoykologen eftersom sonen har god ögonkontakt på anstånd, men när han kommer riktigt nära är den ofta dålig. Och eftersom han inte håller sig nära okända så verkar hans ögonkontakt vara god. Men nu har jag fått veta att det kan variera mycket hos personer med autism: Om barnet avviker mycket kan det ses som ett tecken, men närvaron av ögontakt utesluter i sig inte en autismdiagnos.

Det är mycket känslor upp och ner...

Kram ${#emotions_dlg.flower}$

Alisa

Äldre 11 Sep 09:23

#13

Anonym skrev 2014-09-10 09:39:56 följande:

Hej! Tack för svar.

Hur lång tid tog undersökningen ungefär?

Ja det är så svårt att veta om det verkligen är något fel i början. Man har ju inte så mycket att jämföra med. Så då blir det ganska tydligt när man ser hur han fungerar med andra barn. (om man inte har syskon sen tidigare)
Har ni fler barn?

Förstår det är mycket tankar och känslor. Man känner sig så ovetande. Det är ju en sån bred diagnos som kan skilja sig jättemycket från barn till barn.

Man får se det positiva i det. För mig är minsta lilla framsteg värt att fira. Se dom ljusa stunderna och fokusera på dom när det är mörkt.

Kram

Sonen var sövs ungefär 1-1,5 timme vid de tillfällen han varit sövd.

Vi har två barn sedan tidigare, 13 år och 5 år, så vi kände oss lite dumma över att vi inte uppmärksammat sonens beteende tidigare.
Han har dock alltid varit lugn och nöjd, så för oss var det ju jätteskönt! Han kröp sent och gick sent så han brukade sitta på golvet och småpilla med grejer, vi brukade kalla honom en perfekt trea?
Han är så ojämn i sina dagar. Ibland är han social och "med", går gärna till sina syskons rum. Men han har svårt att anpassa sig efter andra. Han har börjat ta kontakt med mindre barn, men har hal ingen koll på hur de reagerar när han lutar sig över dem och "pratar".
När han var kring året höll han på att vifta massor med händerna framför ansiktet och göra regelbunda ljud.

Vi har haft samma problem som er med tandborstningen. Vi har testat allt! Två tandborstar i hand händer samtidigt som vi borstar samtidigt som syskonen gör grimaser och försöker få honom att skratta (för att gapa).
Nu har det blivit något bättre även om det inte är bra. Och det är just kombinationen dålig tandborstning med dåliga tänder som har gjort att han fick dra två tänder och laga tre när han bara var två år. Usch vad jag kände mig som en dålig förälder!

Sonen håller också på att utredas för utvecklingsstörning. Det ska bli så skönt när utredningarna är klara!
Både för att ha en "karta" och även för information till folk runt omkring.
Till och med neuropsykologen gjorde ett felaktigt första uttalande, och kan inte hon se svårigheterna tydligt så är det så klart svårt för oss andra.

Vi försöker också njuta av de framgångar och utveckling som sker, även om jag ibland dippar. Det som är bra, som har varit bra länge är att sonen är tydlig med om han är nöjd, missnöjd och kan med kroppspråk visa vad han vill ha eller göra i så hög grad att man förstår.

Vi har börjat använda lite tecken, hemma och på förskolan, men det är ganska svårt. Han har tagit till sig några tecken, "sova" bland annat.
Om Bilder är svårt kan man prova med fotografier. De kan vara lättare att förstå, särskilt om man fotograferar de egna sakerna

Alisa

Äldre 16 Sep 20:51

#19

Anonym skrev 2014-09-15 20:00:39 följande:

Känner mig lite dum också som inte uppmärksammade det tidigare. Men jag trodde inte att så små svarade till sitt namn.

Ja man känner sig misslyckad när man inte klarar av att hantera saker som tandborstning osv. Men det är inte vårat fel. Tyvärr lättare att känna så dock :(

Jag hade läst om att barn lekte bredvid varandra och inte med varandra när dom är så små, så jag tänkte att det skulle ändras med tiden. Så först var jag inte ett dugg orolig utan tänkte bara "alla barn är olika, en del sena och en del tidiga".
Och att snurrandet var en del av hans lek. Och de ljuden han gjorde var för att träna sin röst inför att börja prata.

Pratade med läkaren på habiliteringen här om dagen och jag frågade henne återigen om hon verkligen är säker på att han har autism. (man har ju hoppet uppe lite ändå) Men hon var rak och sa: Ja det har han, jag har sett honom några gånger nu och han har det tydliga beteendet och han är inte som andra barn.
Men att han kommer fortsätta utredas och han kommer få en diagnos till slut.

Hur har ni det med avlastning? Jag vill så gärna ansöka om det. Läkaren skickade ett intyg om att han håller på att utredas som man kan använda i ansökan. Känns så fel på nåt sätt att lämna till stödfamilj bara :(

Sonen har också det där med snurrandet. Han har ett leksaksäpple som han snurrar, och ju jobbigare en dag varit desto mer snurrande. Eller sitta och titta på tvättmaskinen när den igång är också en hit.

Vi gick hem från förskolan häromdagen med en flicka som är några månader yngre än sonen och just där blir det så tydligt att han inte är som andra.

Vi har släkt nära och min mamma har sjukersättning så hon är hemma hos oss ibland. Det är väldigt skönt. Eftersom minstingen är så nöjd är det osäkert om vi hade känt behovet av avlastning i nuläget.

Vi har en väninna vars dotter hade stödfamilj och det var väldigt värdefullt för alla inblandade förstod jag det som. Se det istället som en extra bonus för sonen så länge han trivs med det ${#emotions_dlg.flower}$

Alisa

Äldre 16 Sep 20:52

#20

Autistmamma skrev 2014-09-16 09:49:12 följande:

Hej!

Min son är som din så där gullig och kramig och kan visst titta en i ögonen och gillar kontakt. Alla säger "har HAN autism??" Men med tiden blir det allt tydligare. Problemet är ju att man själv och alla andra från början har bilden av "Rain man" som en modell för hur en autist fungerar. Min son är normalbegåvad och skriver och läser och pratar som alla barn. Men han måste lära sig hur man samspelar, öva prat och dialog och får stora problem själv av många intryck i skolan tex varför det har varit livsviktigt för honom med specialskola som kan ge honom möjligheter att tillgodogöra sig kunskap med hjälp av insatta lärare och utan stökiga klassrum. Det hade varit helt omöjligt för honom annars.

jag känner igen mig så i dig och jag önskar man visste mer tidigare så att man slapp vänta så länge innan man ger sitt barn den ovärderliga hjälp som de kan få i tidig ålder för att kompensera sitt hinder så att det slipper bli en stor börda.

Får jag fråga, vad har ditt barn fått för stöd och hjälp?

Alisa

Äldre 16 Sep 21:43

#22

emma ns skrev 2014-09-16 20:56:00 följande:

Alisa. Får man lov att fråga vad det du märkte för skillnad på din son och flickan från förskolan? Har en dotter jag oroar mig för.

Flickan deltog i det sociala och kommunicerade. Manna frågade om hon kände igen filten vi hade och hon svarade jakande. Mamman frågade varifrån, flickan svarade att de hade en sådan.
Den ömsesidigheten har aldrig vi haft i samma utsträckning.
Vi kan fråga -Vill du ha välling? Flaska? Flaska?
Ofta upprepningar för att få uppmärksamhet och D svarar -Ahh! ahh! (ja, ja)
När han vill något så finns inget utrymme för dialog.
Jag kan dock tycka att våran kommunikation fungerar bra ibland, men den är fortfarande inte lika bra som den jag såg idag.

Flickan var också med mer i blicken. D har ganska ofta en frånvarande blick, som om han egentligen tänkte på något helt annat. Eller i alla fall delvis. svårt att förklara.

Sen har han också handviftandet, snurrandet och det sena språket.

Vad gör din dotter som gör att du oroar dig?

Autismutredning 2 åring

INNEHÅLL