Inlägg från: Anonym (Oense) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Oense)

    Vart går gränsen vid psykiskmisshandel!

    Var går den egentligen?

    Är det psykiskmisshandel att stänga ut sig på balkongen för att man är förbannad & ens son står å skriker å är jätte ledsen å vill ut till sin pappa?

    När ens partner som får bilar, roa sig med vänner, får egentid, unnar sig kläder mm. Unnar sig att lägga pengar på sina bilar, medans man själv på sin höjd spenderar 1000kr på sig själv under 1 år? Å ändå får höra att man är egoist?

    När ens sambo alltid drar vid minsta lilla humörsvängning å ställer ett ex antal krav för att komma tbx.

    Kan bli sur om middagen inte är klar i tid.

    Gnäller hur det ser ut hemma men lyfter inte ett finger själv! För jag är ju mammaledig å borde ju fixa det!
    Trotts att jag knappt fått sova en blund på 2 år.

    Han lovade dyrt å heligt på bb att hjälpa till mer hemma när vi fick lilla tjejen. Han var helt slut efter att ha haft stora grabben på 2 år helt själv i 9 dygn. Då har han ändå inte gjort något hemma å dom ätit ute varje mål. För då insåg han hur krävande grabben är som sover lite.

    Ändå enda sen vi kom hem från bb så har jag fått tagit hand om båda barnen, tvättat å diskat. Jag bad honom diska 1 gång å det glömde han. Jag bad honom iaf lägga in dom vikta kläderna. Det missade han.

    Varpå jag blev sur vilket slutade med att han blev sur.

    För några dagar sen bad jag om att få ta ett bad för jag ville raka mig. Det gick tydligen inte.

    Å idag fick han ett utbrott som vanligt å drog å hade mage å gnälla på att vi inte har sex.

    Men snälla hur tusan ska jag orka med precis allt själv? Jag har försökt förklara för honom att hade han iaf hjälpt till 30-40 minuter några gånger i veckan så hade jag också haft ork till ett samliv!

    Nu är han ännu mer förbannad för att jag sa att han misshandlar barnen å mig när han håller på såhär.

    Å sen heter det att vi inte har något liv å hittar inte på något. Men när jag kommer med förslag är det aldrig bra, å dom få gånger vi kommit iväg så har det slutat med sura miner eftersom sonen tröttnar väldigt fort oavsett vad man gör å sätter igång med en scen så man mer eller mindre flyr från platsen.

    Har jag fel å överreagerar? Det är inte första gången han drar direkt heller.

  • Svar på tråden Vart går gränsen vid psykiskmisshandel!
  • Anonym (Oense)

    Jag vet att jag varit för snäll å tagit skiten.

    Men är det psykiskmisshandel eller har jag anklagat honom felaktigt?

  • Anonym (Oense)

    Tack för era svar! Jag har sökt hjälp för att ta mig ur detta helvetet en gång för alla & hade mitt första möte med kuratorn idag.

    Trotts allt han gjort hade han mage att fråga om han fick låna 2000! Jag höll på ge vika MEN lyckades stå emot så jävla stolt över mig själv!

    Efter några timmar fick jag såklart höra hur värdelös jag är.

    Precis som vanligt!

  • Anonym (Oense)

    Försöker ????

  • Anonym (Oense)

    Hmm ??? Ska ju bort. Men nu ska jag fan lyckas om inte annat för barnens skull. Tidigare har jag ju försökt hålla ihop det för deras skull. Men tror vi har det bättre ensamma.

Svar på tråden Vart går gränsen vid psykiskmisshandel!