Donera?

Hej och tack för svaret. Börjar med att önska lycka till!

Vad innebär det att ni använder öppen donator? Är det olika regler i Sverige och utomlands?

Jag vill inte och kan inte veta vilka som tar emot min sperma men hade tyckt det vore kul att få veta om det fötts något barn. Det är ju det som är mitt själ till att donera, att ge andra möjligheten att se sina barn födas och växa upp.

Givetvis skulle det i mitt fall gå genom sjukvården.

I båda era fall så gör ni det utomlands.

Varför just utomlands? Är det för att pappans utseende stämmer bäst med de landsmännen? Åker många med svenskt ursprung utomlands och donerar ägg/sperma? Och om man gör alltihop i Sverige, ska man välja privatsjukvård eller landsting?

Tacksam för svar

Jag menar såklart även om mammans utseende stämmer med det landets kvinnor...

Jättetack för svaren!

Det känns ju lite som att viljan finns hos både mottagare och donatorer finns men att landstinget indirekt gör det till en ekonomisk fråga. En läkare kan ju bara göra ett visst antal inseminationer per dag. Och den enda dagen i veckan skall alltså stämma med ägglossningen på de kvinnor som är redo att insemineras. I praktiken jobbar kanske därför en läkare inte ens en hel dag med detta. Jag ser framför mig ett stort urverk som börjar vridas bakåt i tiden från inseminationsdagen omgärdad av arbetstider och övertidsregler där människors öden och spontana längtan efter barn hamnar i skym undan. Öden, känslor och vägval blir till kall fakta. Jag visste inte om detta innan och det har verkligen öppnat ögonen på mig.

De som haft turen, däribland jag själv, att ha lätt att få barn behöver aldrig tänka på detta. Och då tycker jag att en utredning där orsaken till barnlösheten utreds är helt rimlig Men att man därefter ska få bli inseminerad eller motsvarande ska göras skyndsamt. Jag menar hur går det till i verkligheten för de som aldrig behöver fundera? Man får helt enkelt växa in i det faktum att man kommer bli förälder. Med landstingets arbetssätt måste ju i princip ett barnlöst par börja i andra änden. Omänskligt. Då förstår jag verkligen varför ni valt utlandet. En annan fråga som nu även dykt upp i mitt huvud är om donerad sperma i exempelvis Stockholm stannar i Stockholm eller om den kan gå till hela Sverige? Råder det brist på donatorer i vissa län i så fall och kan jag då bli skickad till ett visst landsting eller kan jag bara donera i det landsting jag är skriven? Med vänlig hälsning

Jättetack för era svar! Jag känner att jag gärna vill donera men att det nu ligger på ett emotionellt plan hos min fru som jag inte tagit upp saken med än. Era svar har gett mig en mycket större kunskap om detta och kommer att hjälpa vid vårt samtal. Jag hoppas att fler med erfarenheter som jag skrev i trådstarten skriver. Jag önskar er lycka till i era försök. Att bli förälder är det bästa som hänt mig

Jag ser det heller inte som något slags föräldraskap. Varken praktiskt eller emotionellt. Men vid närmare eftertanke skulle jag nog vilja att en kvinna ifrån en annan del av landet tar emot min sperma. Jag tror att jag och mina anhöriga skulle se likheter på den "nya människan" annars och vet inte om det skulle gå att glömma om jag och min fru vet att det tekniskt sett är möjligt. Jag är alltså positiv till att donera så länge jag känner mig någorlunda säker på att aldrig behöva stå öga mot öga med en människa som fysiskt sett ser ut som jag. Jag skulle gärna ta emot reflektioner på det från någon som donerat eller er som tar emot sperma. Det känns lite eller ganska fånigt men ändå en viktig känsla att ta hänsyn till.

Vad roligt! Jag vill gärna att du utvecklar och beskriver glädjen och din syn på detta! Det pratas tyvärr för lite om glädjen en donator bidrar till. Och roligast är det ju som donator att få göra gott när man fortfarande är i livet.

Efter det jag läst och uppfattat av er verkar det ju inte finnas särskilt många donatorer. Det förundras jag av.

Jag läste om nedfrysning mm. Ok du berättade aldrig för frun. Själv har jag tänkt att om vi fortfarande är gifta om säg 20 år så skulle det kännas bra att hon vet om donationen om man eventuellt får besök av ett barn. Det skulle ju kunna bli en väldigt konstig situation annars.

Hur resonerar du ikring det jag skrivit längre upp ang att en kvinna i samma län som du lever i tar emot din sperma? Skulle du kunna mött ett barn med ditt utseende och inte för alltid haft det mötet på näthinnan om du vet det skulle tekniskt sett skulle kunna vara möjligt? Vad fick dig att vilja donera?

Tack för att du delade med dig. Jag skulle heller inte se mig som förälder på något vis. Men jag har grubblat lite över det där. Du verkar ha en skön syn på det hela.