ventilera mera skrev 2014-08-30 10:50:10 följande:
JAG har varit i exets situation. Jag blev lämnad. Jag insåg också att den kvinna som mitt ex nu har en relation med har funnits med i bilden ända sen jag var gravid med min äldste son. Ja precis. Min ÄLDSTE son. Han är sju år nu, och har en lillebror som är fyra. Jag har ALL anledning att vara bitter som FAN över de fem åren (Eller mer? Jag vet inte ens när han började gå bakom min rygg.) innan skilsmässan.
Och nu "halvbor" de tillsammans. De gånger jag har hämtat barnen under sommaren har hon varit där. När sonen var sjuk vid hämtningen förstod jag att det var hon som varit hemma med honom under helgen medan pappan varit tvungen att jobba. Hon informerade om vad han fått för medicin och vad han ätit.
Jag VET att de hade en relation medan jag var GRAVID för första gången. De hade det förmodligen hela tiden medan jag var gravid andra gången med, OCH när vi två månader efter yngste sonens födelse gifte oss.
Och vet du vad? Jag skiter i det. För jag har GÅTT VIDARE. Jag tycker synd om henne, för även om hon gav sig in i en relation med en gift man så är det HAN som har det största ansvaret och medan jag var lyckligt ovetande så levde mannen hon älskade familjeliv med någon annan. Det måste ha varit helt ofantligt knäckande för henne.
Dessutom så tycker mina barn om henne. Och säger de "*Lisa* är snäll och vi gillar henne." så räcker det alldeles utmärkt för mig. Jag har konstaterat att hon är en ansvarskännande och sympatisk människa och en tillgång i mina barns liv. Alltså skulle jag inte ens komma på tanken att hindra henne om hon vill hämta barnen, eller ta vabben om det nu är så att hon är beredd att göra det. Jag vet att mitt ex reser i jobbet ibland, och är det bara hon hemma med barnen då - lysande! Det kan inte bli bättre.
Ts är fan i mig inte okänslig, det är du som har en rutten syn på ansvar och vill göra din man oskyldig för att du ska slippa fundera över varför du stannat hos honom. Kvinnan i fråga må ha varit målmedveten och beräknande, men din man är, oavsett hur oerfaren han är eller har varit, en vuxen människa som ska kunna ta ansvar över sina handlingar.
Vill bara säga att det är underbart att läsa om ngn som sätter sina barn främst och går visare istället för att fastna i bitterheten.
Eloge till dig för det!
