Min sambo får inte hämta på skolan för mitt ex (mamman)

Ja, jag tänkte i skenet av vad "Juha" berättar om starten? Han lämnade barnets mamma för den kvinna han har nu, mamman var upprörd och ville hämnas på alla möjliga sätt de första månaderna vilket fick mig att tro att en del tid ägnades åt skadekontroll och kanske inte direkt hopflyttning med introduktion av barnet. Men jag kan förstås ha fel, det har hänt förr och det kommer att hända igen. 

Rent generellt så tycker jag iofs att både män och kvinnor förefaller ha för bråttom just med den typen av saker som "Juha" skriver om här. Jag, som själv lever i en nyfamilj sedan åtskilliga år tillbaka och som valt att ha en nära relation till barnen och en extramammaroll, kan trots det se riskerna med att kvinnor av kärlek och smekmånadskänslor för fort kastar sig in i ett för stort ansvar och att männen av kärlek, nyförälskelse och lättnad över att det verkar fungera så himla bra är för snabba med att släppa för mycket till kvinnorna. Det tycks mig som om det för många så småningom blir en stor stötesten i förhållandet. En risk värd att plocka upp i ljuset och i alla fall ha i beaktande kanske?

Det hade varit en helt annan sak om TS och hans ex hade skilts i samförstånd och han därefter hade träffat sin nya. Men så var det inte. Läs trådstarten.

Jag vet vad som krävs i domstolen och av personalen. Det du beskriver är inte norm i svenska domstolar, utan snarare något som bryter mot lagen.

Menar du på att man aldrig får lämna sin partner efter det att man skaffat barn? Och att om man ändå gör det bara ska acceptera att den som blivit lämnad hämnas?

Man bör som sagt kämpa in i det sista. Testa ALLT och inte bara ge upp.

Jag ser inget fel i otrohet alls, förutom när det kommer till föräldrar som är otrogna.

Alla bara tänker på de vuxna. Barnet då?

Barnet kanske har det bättre på fritids med sina kompisar än att åka hem med en icke förälder och kanske leka själv i sitt rum. Jag har svårt att se att den nya skulle vara en lektant dessa timmarna innan föräldern kommer hem.

Det visar ju att man inte är opålitlig o inte kapabel att ta ansvar för sig själv,sin familj,sina barn.

Är man tillsammans med någon o har valt att sätta barn till världen har man ju ett avtal sinsemellan.

Är man då otroget är det ju ett avtalsbrott som inte gynnar någon annan än en själv.

På ett år har ts svikit sin familj, splittrat barnet trygghet, blandat in en ny sak som visat att hon inte är mycket värd eller har något sunt omdöme som springer efter en upptagen man, o de ska sen leka familj innan de ens har bott ihop o kommit ur *smekmånaden*. 

Den enda tryggheten barnet har kvar är sin mamma, skolan/fritids o det vill pappan ändra på, för att han vill det.

Detta är då inget bra föräldraskap.

Så de du känner förstår varför den ena föräldern valde att vara otrogen o blanda in nya saker helt plötsligt o är ok med de?
Jaja, det finns folk till allt.

Nånsin hört talas om känslomässig otrohet? Det är till och med snäppet värre än fysisk otrohet.