Min sambo får inte hämta på skolan för mitt ex (mamman)

Är det bara jag som funderar över anledningen till mammans agerande? Hur mycket ska du, Juha, såra henne? Kan du inte vis ditt barns mamma så pass respekt att du tar hänsyn till hennes känslor? För ett år sedan bedrog du henne och lämnade henne. Du vet att hon tog det hårt. Hur kan du tro att hon har kommit över det? Det har ju gått så kort tid.

Jag funderar också över din nya. Vad är det för människa som med gott samvete splittrar en familj genom att inleda ett förhållande med en gift man? Hur mycket ska din nya köra över ditt ex och försöka ta hennes plats?

Jag tycker så synd om ditt ex. Backa lite. Det tror jag du vinner på.

Tja, man kan uppleva saker olika. Var och en har sina erfarenheter. I min värld är ett år en oerhört kort tid med tanke på det trauma som hon har fått utstå.

För tio år sedan var jag med om en liknande situation. Min man blev förförd av en kvinna på sitt jobb. Hon hade förälskat sig i honom och jobbade mycket målmedvetet för att få som hon ville. Min man var nära att lämna mig och tre barn, men tack vare familjeterapi och individuell terapi, som jag insisterade på, kom han på andra tankar. Vi är fortfarande gifta, men otroheten sitter som en tagg i mig fortfarande och ibland blöder såret. Sveket, och de känslor det medförde kommer aldrig att gå över helt.

Jag HATADE den kvinnan. Jag HATAR henne fortfarande. Det är faktiskt den enda människa på jorden som jag helt och hållet HATAR. Hon har förstört så mycket. Det var endast min självbevarelsedrift som hindrade mig från att göra något riktigt illa mot henne. Om jag hade kommit undan med det skulle jag kunnat slagit ihjäl henne. Så starkt var mitt hat. Jag jublade när jag fick höra att hon hade blivit sjuk, och hoppades att det gjorde riktigt ont. Lugn, lugn, jag kommer inte att skada henne. Det är hon inte värd. Jag talar enbart och endast om känslor.

Om vårt äktenskap inte hade räddats skulle jag ha gjort allt som stod i min makt för att hindra mina barn från att komma i närheten av henne.

TS, om ditt ex har samma starka känslomässiga reaktion som jag - backa! Visa henne respekt och hänsyn. Det är HON som är ditt barns mamma. Hon har förlorat dig. Hon har förlorat sin familj under förnedrande och traumatiska former. Gör henne inte mer illa. Hämta barnet själv, och be din sambo lägga lågt.

Avfärda inte ditt ex som galen eller ovillig att samarbeta. Det är trots allt du som har svikit henne, och hennes reaktion är ett resultat av det sveket.

Jag förstår det. Jag måste få fråga om du har varit i exets situation? Innan man uttalar sig bör man ju ha gått i den personens skor, sägs det.

Exet har nog redan tagit sig i alla tänkbara kragar. Hon har fått bygga upp sitt liv efter nya premisser, premisser som hon inte själv har valt.

Jag anser att TS är okänslig. Han var otrogen och han lämnade sitt ex på ett osnyggt sätt. Hans ex hade inget val. Det var inte i samförstånd som de skildes. Rimligtvis känner hans ex en stark avsky mot hans nya och vill inte att hon ska få egentid med barnet. Jag tycker TS visar brist på insikt, respekt och empati mot exet. Hon är ju trots allt hans barns mor. Varför inte ta hänsyn till hennes känslor? Hon vill så klart sitt barns bästa, hon också. Varför inser inte TS att hon har farit illa på grund av hans agerande och att detta kan gå utöver barnet?

Jag tycker TS är okänslig.

Ja, tyvärr bor de på samma ställe varannan vecka, men då är inte sambon ensam med barnet. Ska inte bara det.

Det handlar inte om att jävlas. De som har jävlats är TS och hans nya. De får betala priset för det nu. Exet var antagligen inte bitter innan, men nu är hon det, på goda grunder. Har TS öht reflekterat över anledningen?

Men alltså. Vart står det någonstans att TS vart otrogen mot sitt ex? Vart står det att han svikit sitt ex för sin nya sambo?

Det står; "Jag och mitt ex är separerade sedan jag lämnade henne för en annan förra hösten. Det tog såklart hårt på henne och hon var väldigt sårad och arg och ville hämnas på alla möjliga sätt de första månaderna men det har nu lugnat sig väldigt mycket."

Det betyder inte att han vart otrogen. Han kan ha lämnat exet först, för att sen ge sig in i nått nytt. 

Var försiktig med att TRO saker om situationen.

Och Lämnad, förstår att du känner dig sviken och att du känner hat, på så vis, men allvarligt, HUR bra mår du som känner så? Jobba med det och öppna upp för livet. Släpp det och lev. Tillsammans med man och barn. Inte speciellt moget, vuxet eller ansvarstagande att känna, tycka så som du gör. Fult rent av.

På ett år har ts svikit sin familj, splittrat barnet trygghet, blandat in en ny sak som visat att hon inte är mycket värd eller har något sunt omdöme som springer efter en upptagen man, o de ska sen leka familj innan de ens har bott ihop o kommit ur *smekmånaden*. 
Den enda tryggheten barnet har kvar är sin mamma, skolan/fritids o det vill pappan ändra på, för att han vill det.
Detta är då inget bra föräldraskap.

Så de du känner förstår varför den ena föräldern valde att vara otrogen o blanda in nya saker helt plötsligt o är ok med de?
Jaja, det finns folk till allt.

Det vore ytterst konstigt om de skulle neka bara för att den andra vårdnadshavaren skulle neka. Särskilt med tanke på att jag jobbar kvällar och inte kan hämta från förskolan. Vart skulle barnet ta vägen när förskolan stänger? Skulle jag vara tvungen att säga upp mig från mitt jobb??