Vi som äntligen blivit gravida i augusti 2014

Hej tjejer. Jag är 30 år och har äntligen blivit gravid efter tre års försök,ett ivf och nu andra FET. BF 5 maj. Just nu vecka 5 +5. Vi är oförklarligt barnlösa. Men nu hoppas jag så klart på att tiden som barnlös har nått sin ände.

Jag sänder en tanke till dig Kakan. Och er som oroar er. Själv oroar jag mig inte så mycket men är ändå inte så glad som jag trott. Jag misstänker att graviditetshormonerna gör mig lite deppig.

Jag testade med billiga analoga tester från den dagen min mens borde ha kommit. Varje morgon var det neg. Jag blev ledsen men ju längre tiden gick desto mer symtom fick jag. Så provade jag med cb fem dagar efter bim, och då ????.

Vi har bestämt oss att redan börja planera för bebisen. Jag tror det hjälper ett känna glädje och våga tro att det kommer gå bra.

Jag hade en nidationsblödning två dagar efter insättningen (5 dagars blastocyst) men sen inget.

Hormonerna kommer och går. Ibland känns inget, ibland ömma bröst, illamående, trötthet, hunger, huvudvärk, spänningar i livmodern.

Frågetecknen skulle vara en smiley.

Hej Blomflugan. Ja väntan gör en galen. Förstår dig. Testen var väldigt negativa, men när de hade överskridit mättiden var det ett svagt rosa streck. Billiga fultester. Jag började känna mig yr några dagar före bim. Och trött och hungrig. Dock mensverk och ömma bröst som alltid vid mens. Sen efter bim blev jag jätteyr, och sen även illamående.

Hur mår ni andra? Jag har snart gått sju hela veckor och är trött, hungrig och lite illamående ibland. Men däremellan känner jag inget och kan träna lika hårt som vanligt. Känns lite konstigt. Ja brösten gör ont också.

Jätteledsen för din skull Kakan. Ta hand om dig!

Blomflugan, det låter ju lovande att du går upp och spyr på morgonen...

Vad använder du för tester? Har du provat clearblue digital? Jag hatar egenligen att använda deras tester, för de är så dyra, och det är äckliga bebisar på förpackningen (missförstå mig rätt, det är deras reklam med bebisar jag inte gillar). Men det var ju först med ett sådant test som jag kunde konstatera att jag faktiskt var gravid.
Borde inte din mens ha kommit vid det här laget, Blomflugan?

Helt galet Anki! Vilken lättnad, men jag förstår att du måste blivit  förstörd när du såg blodet. Oj oj oj, Skönt att det bara var ett blodkärl.
Blomflugan, hur gick det med testet?
Vi ska till mödravårdcentralen imorgon. Bara för samtal. Vi ska få en remiss till ultraljud, som jag hoppas blir nästa vecka. 
Min man hörde idag på radion om fostervattendiagnostik, att det innebar stor risk för missfall att göra sånt. Det hade jag inte hört förut. Har ni någon koll på det?

Ånej Blomflugan! Vad tråkigt om det nu är mensen som är på väg. Har du gjort många försök? Jag håller tummarna för att mensen håller sig borta!

Lycka till Blomflugan! Jättetufft att det ska misslyckas hela tiden. Kämpa vidare!

Jag börjar känna tilltagande trötthet och illamående och metallsmak i munnen. Vi var på besök på mödravårdscentralen idag och hon sa att det var ett bra tecken att illamåendet ökat. Alltså inte minskat. Jag antar att det är helt ok att inte känna något alls också, men om man mått illa innan kanske det inte är bra om det plötsligt upphör.
Hon rekommenderade armband på apoteket, som typ ska trycka på handleden. Men det kan jag ju inte ha på jobbet, då fattar ju folk direkt att jag är gravid. Och det vill jag ju inte ännu. Åksjuketabletter är inte heller något jag tänker prova. Ju mindre mediciner desto bättre.
Nej, jag får lösa det genom att äta hela tiden. Får väl bli smällfet. Jag har redan gått upp minst 2 kg. Fattar inte hur jag ska kunna hålla mig till max 12 kg som rekommenderas för mig. Jag kämpade med vikten för två år sen, men sen dess har den legat på bra nivåer, under BMI 25. Jobbigt med en massa påbud om att äta ofta men samtidigt får jag inte gå upp för mycket. Man kan ju få ätstörningar för mindre.

Moolie, jag känner igen mig. Jag är trött, illamående och hungrig ofta. Men jag är mest sugen på protein och fett, typ ägg med majonäs, eller makrill med tomatsås. Även glass sitter fint såklart. Men jag försöker undvika för mycket sötsaker. Min svärmor berättade om att hon hade ätit för mycket sött under en av sina graviditeter och att hon fick socker i urinen, vilket inte var bra. Så jag tänker att jag ska försöka äta nyttigt och fortsätta träna. Och dricka massa vatten.

Det är dock lättare sagt än gjort dock. Jag har jättemycket sug efter mat, och tröttheten och illamåendet gör det svårt att orka med träning. Jag kommer att gå upp en hel del så länge detta håller i sig.

Det är som ett antiklimax, att vänta på att illamåendet ska gå över. För jag vill ju inte att det slutar nu redan, då skulle jag bli jätteorolig. Samtidigt vore det hemskt skönt att slippa det.

Vi var hos barnmoskar förra veckan och den 9:e oktober ska vi på VUL. Jag ser fram emot det. Jag tror inte jag kommer fatta att jag är gravid förrän jag får det svart på vitt på en skärm.

Anki, jag vågar inte göra gravtest nu. Jag har slängt alla mina teststickor eftersom jag blev så förbannad när de gav mig felaktigt negativt resultat. Gör du dem för att intala dig själv att du verkligen är gravid, eller för att du är orolig?

Moolir, är det ditt mål att gå ner i vikt även under graviditeten, eller har det bara blivit så eftersom du mår illa och spyr?
Har du blivit rekommenderad att gå ner i vikt, nu när du är gravid? Jag trodde inte det var lämpligt med bantning under graviditet.
Jag har också alltid tänkt att jag inte ska klaga. Graviditet är ju det jag väntat på och varit avundsjuk på andra för i hela tre års tid. Men det ÄR faktiskt riktigt jobbigt och hormonerna låter mig inte vara glad och njuta som jag hade velat. Jag hoppas på bättring framöver.
Anki, jobbigt med småblödningar! Förstår att du är orolig. Här har det inte kommit en droppe sen strax efter införandet. Det tror jag kan ha varit nidblödning, alternativt någon restblödning från den hårdhänta hanteringen i gynstolen.

Hej! Jag är nu i vecka 8plus2 men jag har fått tid för VUL först när jag är 10plusett. Sjukhuset här tyckte det var för tidigt än. Ringde ivf-kliniken och de sa det är OK. Jobbigt att vänta...man blir ju som sagt lite nojig efter ivf-svängen. Grattis Mamly till tvillingar? Hur känns det? Och Iamae, grattis till dig med!

Oj Lokkattis, vad tufft med din mammas bortgång och missfall samtidigt! Otroligt starkt av dig att gå vidare med nya försök!
Ja oroar mig egentligen inte så mycket för missfall. Men samtidigt så har jag nog inte vågat erkänna för mig själv att jag är gravid heller. Inte förrän jag varit på VUL nästa vecka. Nu när jag hör så mycket om missfall känns det orimligt att inte jag också ska drabbas också. Jag kanske borde sluta läsa så mycket på familjeliv .

Har ni andra börjat fundera över fosterdiagnostik? Man kan ju gå igenom någon sån där grundlig ultraljudsundersökning i vecka 18. Jag ville gärna göra det förut, men nu är jag mer skeptisk. Det känns på något sätt fel att göra abort om det skulle visa sig vara något konstigt. Och i så fall finns det väl ingen vits med kollen heller, eller?

Hej!

Nej jag menade nog rutinultraljudet faktiskt. Det man gör i vecka 18. Även där kan man väl se om det finns missbildningar, eller risk för missbildningar?

Vi fick ju information hos barnmorskan om fosterdiagnostik, men jag fattar fortfarande inte så mycket. Min man är i allmänhet skeptisk och tror hela tiden att fosterdiagnostik är detsamma som fostervattenprov. Och det vill han inte att jag ska göra, för han hörde någon professor uttala sig på radion om att det är jättehög risk för missfall (hmm.. är 1 % jättestor risk? Det är ju vad de anger i informationen runt fostervattenprov i alla fall). Så det känns inte som någon idé att försöka diskutera det med honom. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förklara. Dessutom fattar jag inte själv.

Jag är 30 år, då kanske man inte brukar göra KUB? Måste jag säga till för att få göra det? Måste jag ligga på och boka en tid? Just nu känns det inte som om jag vill göra KUB heller. Men samtidigt är det väl bättre att göra KUB först, om man sen tänker göra rutinultraljud. Om man nu tänker göra abort på grund av misbildningar är det väl bättre att veta så tidigt som möjligt.

Jag får nog ta och ringa barnmorskan och få det hela förklarat en gång till.

Det här med eventuell abort känns ju så sjukt avlägset nu när vi ÄNTLIGEN lyckats få till en graviditet, vår allra första.

Jag är i v 10 och mår ibland sämst hittills och ibland ganska bra. Jag kan äta nästan normalt. Idag var vi på första ultraljudet och fick se en vinkande clown på tre centimeter. Allt såg bra ut. Träning blir det inte så mycket nu. Men egentligen borde jag försöka oftare för när jag väl tränar känner jag inte så mycket illamående.