• Ledsen svärdotter o mamma

    farmor och farfar som sviker

    Min mans föräldrar skilde sig för 28 år sedan när min man var 11 år gammal. Det slutgiltiga uppbrottet var ganska dramatiskt för min man när han såg sin mamma helt galen...skrikandes och hängandes fast i pappan och vädjandes att han inte skulle lämna henne. Allt detta inför min då 11 årige man. Min man har berättat om när svärmor tog med honom som 11-åring och letade efter pappan över hela stán för att upptäcka att hans bil var parkerad utanför hans älskarinna. Allt detta förklarade hon för sitt barn och genom hela hans liv har hon delgivit honom allt dåligt om pappan (som barn borde vara skonade från att höra) antagligen för att få sin sons sympatier. Detta har antagligen bidragit till att min man haft återkommande ångest och depressioner sedan unga år och att han aldrig haft mer än sporadisk kontakt med sin pappa som heller aldrig visat något intresse för honom. Min svärfar är väldigt självupptagen och även nedtryckande mot sina två söner och han tycks sakna helt det man kallar empati och ödmjukhet. Trots dessa drag har han lyckats dra till sig nya kvinnor med jämna mellanrum då han lämnat den gamla för en ny bekantskap. Vi har mest träffats på födelsedagar men ändå tvingats socialisera med hans nya kvinnor, hans gamla föräldrar (som tror att de har blått blod i ådrorna) och med svärmor i ena ringhörnan. Allt har ändå på något sätt fungerat men jag och min man har alltid sörjt att svärfar varit lika oengagerad i våra barn, sina barnbarn, som han var i sina egna. Nu, nästan 30 år senare, har svärmor och svärfar plötsligt blivit kära i varandra (!!!!!!!!!) Det är så osannolikt för oss som genom alla år hört från svärmor vilket monster svärfar är..om alla hans hemska sidor och vilka otrevliga föräldrar han i sin tur har. Deras nya kärlekshistoria började på samma sätt som alla svärfars andra historier....Svärmor var omgift (dock i ett dåligt förhållande) och svärfar var otrogen mot sin dåvarande kvinna som han bara lämnade vind för våg. Nu umgås svärmor och svärfar ständigt...är tokkära och säger att de bara ska tänka på sig själva från och med nu...att vi ska "unna" dem detta och att de inte vill/orkar hjälpa till med barnbarnen för vi får sköta det själva för "det är så att ha barn". De förstår inte att det inte är vi som vill ha deras hjälp utan det är barnbarnen som saknar dem. Vår äldste (6 år gammal) sov ibland över hos farmor och han fick vara en stund ifred från sin lillebror så det var hans tillflykt som han idag saknar. Jag har SÅ svårt att veta vad jag ska säga när han frågar varför farmor inte vill att han kommer mer...eller varför hon knappt vill hälsa på. Tyvärr är farmor helt besatt av facebook så de få gånger de hälsar på oss tar hon massor av bilder som hon lägger ut och låtsas vara en riktig farmor. Svärisarna har inte velat vara barnvakt heller... (vi har nyss köpt ett äldre hus och hade ju inte precis tackat nej till några timmars hjälp ibland). De få gånger de kommit förbi.. typ för att lämna över en födelsedagspresent till äldste sonen...har de haft mage att ringa och fråga om det blir mat...vilket för mig känns jättekonstigt....ouppfostrat....och väldigt själviskt...vi ska renovera, ta hand om barnen hela tiden och serva dem när de har lust att hälsa på. De har aldrig bjudit in oss på middag....allt sådant verkar så omständigt för dem sedan de blev ihop. De dök upp eftermiddagen före jag skulle börja jobba efter semestern vilket gjorde mig stressad då jag skulle förbereda inför dagis/fritidsstarten nästa dag. När jag råkade gå ner i tvättstugan en liten stund för att förbereda barnens kläder sa svärmor helt kallt till min man att "det kunde ni ju gjort tidigare o inte när vi är här". Jag är så fruktansvärt besviken på mina svärföräldrar...gråter ofta över att även farmor nu mera struntar i sina fina barnbarn (de har bara dessa barnbarn som är små fortfarande för min mans brors barn är stort nu). Vår äldste har börjat ge upp hoppet om farmor och berättar gärna till alla runtomkring vilken kass farmor han har vilket jag skäms över så. Men när julen kommer ska man förstås tvingas bjuda dem på middagar för då vill nog inte ens de vara ensamma......tror jag...? Jag är i alla fall SÅÅÅ tacksam för mina egna föräldrar...inser vilken tur jag har haft. De hjälper till så ofta de kan trots att de ganska frekvent tar hand om 3 till barnbarn och trots att de båda har varit/är allvarligt sjuka. Ville bara skriva av mig för det sägs hjälpa..
    -Ledsen-

  • Svar på tråden farmor och farfar som sviker
  • JECJ

    Backa och läs ditt inlägg

    Om dom nu var så jättehemskt mot din make att han fortfarande mår dåligt över det så förstår jag inte varför du vill ha dom som barnvakt?!

    Först beskriver du två hemska människor som inte borde få ha haft barn. Du beskriver dom som monster och du tycker uppenbarligen jätteilla om dom. Varför vill du lämna över dina barn i deras vård ens en timme? Varför skulle dom vilja ställa upp för er som barnvakt när ni uppenbarligen tycker att dom var dåliga föräldrar och skyller makens alla ungdomsbesvär på dom?

    Antingen var dom inte så dåliga föräldrar eller så äventyrar du gärna dina barns psykiska hälsa.

    Hade jag varit er så hade jag INTE bett dom vara barnvakt. Och om jag vore dom så skulle jag INTE ställa upp för er. (Dessutom är det väl bra att ringa och fråga om det blir mat. Annars kanske man dyker upp mätt när det överraskas med smörgåstårta, eller hungrig och bara får kaffe)

  • JECJ

    Sen får du förklara för ditt barn att man inte går runt och snackar skit om folk.

  • Ledsen svärdotter o mamma

    Oj!!? Jag beskrev några situationer ur livet...du tolkade det till att de var monster och att jag tycker illa om dem. Uppenbarligen gör jag inte det eftersom jag vill att barnen har en fungerande relation till främst farmor. Jag anser att alla människor bör få en andra chans och även om de kanske inte klarade av föräldraskapet i sin ungdom har farmor faktiskt varit bra med barnbarnen och jag tror inte att min son hade saknat henne om hon var ett monster...eller?  Däremot tycker jag inte att jag behöver bjuda på mat i tid och otid när man har fullt upp med att bara leva som småbarnsförälder...för att inte tala om småbarnsförälder mitt i ett renoveringskaos.Glad

  • Tow2Mater
    Ledsen svärdotter o mamma skrev 2014-08-25 16:20:25 följande:

    Däremot tycker jag inte att jag behöver bjuda på mat i tid och otid när man har fullt upp med att bara leva som småbarnsförälder...för att inte tala om småbarnsförälder mitt i ett renoveringskaos.Glad


    Nej, be dem ta med sig McDonaldsmat till alla nästa gång de ringer och ska komma forbi. Smidigt for båda parter.
  • JECJ
    Ledsen svärdotter o mamma skrev 2014-08-25 16:25:29 följande:

    inser av dina kommentarer att du nog har mer problem än jag så nu känns det bättre helt plötsligt


    Jag vet inte om det var menat åt mig... Jag försöker bara vara ärlig.

    Se på vad du skrev. Din make hade återkommande ångest och depressioner pga sin mamma Farfar har ingen empati allsoch har tryckt ner sina söner under deras uppväxt. Farmor sitter bara på Facebook när barnen är där och bryr sig inte om dom. Farmor och farfar VILL inte vara barnvakt och bjuder aldrig över er. Du gråter ofta över farmors beteende.

    Jag ser ingenting positivt som du skrivit om farmor och farfar.
  • maxximuzz75

    Jag läser vad du skriver och du har helt rätt....jag HAR jättesvårt för att veta vad som är rätt väg att gå i nuläget...det är ju barnen som saknar dom...jag känner mig jättekluven...som att jag befinner mig i en dålig såpa...för att inte tala om hur min man känner sig...

Svar på tråden farmor och farfar som sviker