Fler som planerar barn 2015?

Och jag har mått illa nästan konstant i snart 2 veckor, du tror inte min hjärna vill få det till att vara något annat eller? Haha
Alltså halsbränna i 2 veckor = halsbränna sedan ÄL..... haha

KAN ju vara så att det är stress som spökar hos oss båda.. Börjar bli mer och mer säker på att det är det som ligger bakom mina symtom. Vad jag än gör så tänker jag ju konstant och hoppas på att jag blivit gravid och någonstans där kommer väl stressen smygandes också. Mycket "tänk om" och "tänk om inte"-tankar som dyker upp hela tiden :/
Kanske är likadant för dig?

Haha i så fall kommer jag nog ALDRIG att bli gravid!!! 
Är expert på att stressa upp mig för ingenting tyvärr..
Kanske ska börja någon yogagrupp och gå någon hitta-ditt-inre-lugn-kurs så återkommer jag om några månader igen och ser om det tar sig? ^^

Förresten alla ni tjejer, om ni fick bestämma (självklart kan man bara önska), hur många barn skulle ni vilja ha då? :)

Vet du? Jag har varit skengravid två gånger! Det var helt sjukt!

Förresten, börjar få mensvärk nu så tror tyvärr inte att det tagit sig :/ Känner mig så jävla besviken..

Haha alltså det var verkligen helt sjukt! Första gången var jag kanske 19-20 år och nu senast var för ca 1.5 år sedan. Hade spiralen då så förstod väl egentligen att jag inte var det men kunde ändå inte vara säker. Mådde illa på morgnarna, var sugen på skumma saker, trött och sov mycket, jätteömma bröst och bröstvårtor, humörsvängningar och jättekänslig, började gråta för ingenting, kissade oftare osv. Speciellt det där med ömma bröst var skummast! Dom svullnade, bröstvårtorna och vårtgårdarna ändrades (blev större) och hela brösten var jätteömma och gjorde ont.

Fick för mig saker och mim hjärna sa liksom till mig att JA! Du är gravid, det är ett barn i magen! Minns att jag även började drömma om det.

Hela situationen var bara så bisarr. Väntade in i det sista med test eftersom jag ibland fick min mens. Sa ett datum då jag skulle testa mig om ingen mens kom och då kom mensen dagen innan :p Alla symtom försvann med mensen!

Så kör en gång idag, en gång i övermorgon och sedan ytterligare en gång på lördag så borde ni ju pricka in det! ;)

Förresten tjejer, hur gör ni?
Jag försöker uppdatera min sambo om allt som händer och hur jag känner mig och liknande för att få honom att på något sätt känna sig delaktig. Förklarade för en stund sedan att jag vill att han ska kunna knyta an på något sätt också genom det jag berättar så han förstår processen och hur allt känns.
Hur gör ni?

Låter som om du gör lite som jag då :)

Jag försöker alltså säga hur jag känner mig, vad som händer i kroppen, när ÄL sker osv.

Berättade mina känslor och rädslor för att ta ut spiralen så han följde med som stöd.

Har sagt sedan tidigare att jag vill att han ska vara så delaktig som möjligt och hoppas även att jag kommer kunna pumpa ut mjölk så han får möjligheten att mata, har själv flaskmatat en bebis och den känslan är obeskrivlig! Jag vill att han just ska få möjligheten till denna rofyllda, intima och underbara stund.

I förrgår berättade jag att jag hade mensvärk och känner mig besviken eftersom det inte tagit sig och igår berättade jag att mensvärken var borta :p

Han får alltså med andra ord reda på det mesta kring detta just för att han ska kunna växa sig in i och känna sig delaktig. Jag vill inte känna mig ensam när besvikelsen över att mensen kommer, ensam med illamående, fysiska förändringar och humörsvängningar. Jag vill att han ska veta hur det känns, vad som händer och att detta är något som med tid kommer påverka oss båda :)

Låter det helt fel och konstigt i era öron?

En spermie kan ju överleva upp till 5 dagar så visst finns det en chans :)