Fler som planerar barn 2015?

Vi kör på samma också, bara jag och min sambo som vet. Eller ja, vi har inte sagt till någon att vi försöker men å andra sidan tror jag nog folk fattar ändå :P

Åh hoppas jag med!

Så jobbigt det här när man försöker första gången direkt efter uttagen p-stav och man har noll koll. Otålig! :P

Jag jobbar :) Som säljare och extraknäcker med lite sexleksakssäljande på helgerna (lär få gömma dem bra när ungen är i världen och börjat gå! :P).

Kan ju tillägga att sambon också arbetar fullt, men åt lantbruk/maskin-hållet.

Du då? =)

Jag och sambon träffades för första gången i juni förra året och blev tillsammans i juli. För varje dag som går känner jag hur kärleken för den här killen bara växer och växer :) Han är 3 år yngre än mig och egentligen raka motsatsen till vad jag trodde att jag ville ha. Helt fantastiskt att han fick mig på fall och nu kan jag inte leva utan den grabben 

Vi pratade om barn väldigt tidigt i vårt förhållande men har väntat fram till nu.

Vi flyttar strax till ett stort hus på 160 kvm med pool. Vi behöver barn att fylla huset med! ;) Vi är förvisso på gång att bli stödfamilj (ta emot barn som av olika anledningar har det svårt) en gång/månad. Men vi har rum för många fler! :)

Det tror jag säkert att det är! :) Främst så handlar det mest om hur man är och hur dynamiken i ert förhållande är. Man kan ha en helg i månaden, var tredje, varannan, eller typ onsdagkvällar. Beror helt på vad ni och barnens föräldrar vill :)

Jag är snart 26 och sambon är 23. Men sambons systrar har varit stödperson sedan de var ca 20 så ålder är inget problem. Huvudsaken är att man har ett bra hem, hyfsad ekonomi (inte soc i princip) och har en vettig syn på barnuppfostran.

Jag gick in på familjehem.se och mailade de som sökte stödfamiljer i mitt län, men annars är det soc (här kallas de som har hand om just detta för Resursgruppen). Dom kontaktade mig, hon pratade snabbt med mig över telefon, hon och en annan kom sedan ut till oss för att se vilka vi är och hur vi bor. Sedan hade vi en längre intervju på deras kontor och sedan blev vi godkända och nu inväntar vi ett syskonpar (om föräldrarna godkänner oss). Ni bestämmer helt själva vilka "problem" barnen får ha och i vilken ålder.

Haha, jaa gud! Det är sambons hyresvärd som ville att vi tog huset då dom ska flytta längre bort och inte ville hyra ut till vem som helst. Så det känns verkligen guld! :)

Jaa jag känner lite samma sak, att om möjligheten och platsen finns (och kärleken) - så varför inte erbjuda någon allt det som verkligen behöver det? Tanken för oss är att börja som stödfamilj, och en dag framöver bli familjehem på heltid om det skulle kännas bra (sambons familj är detta).

Hahaha, jaaa alltså... innan jag träffade min sambo så var jag väldigt anti yngre. Mest på grund av att jag i många fall tyckte att de som redan var äldre var så unga i sättet att vara. Sen ville jag ju ha det här med stabil inkomst, trygghet, erfarenhet, ja ni vet. Så när jag föll pladask för sambon så var det väldigt ovant i början. Jag hade längre inkörningsport än vad han hade. Jag visste första gången jag såg honom att det var något speciellt, för jag hade det där pirret i magen och allt kändes verkligen jättebra! Men jag var väldigt tveksam ändå, och det märktes ju ändå tydligen att det skiljde 3 år.

Men för mig blev det i stället att min kärlek har växt sig starkare och starkare i takt med att han växte i sig själv och förhållandet. Visst tvekade jag mycket i början och han fick helt ärligt jobba mycket i början :P Men med honom är det så annorlunda, det är inte den här intenstiva upp-över-öronen förälskelsen utan detta ligger så mycket djupare ner i själen. Svårt att förklara men så känns det :)

På tal om negativa sidor så har både jag och sambon ett humör som heter duga :P Vi lär oss att hantera det mer och mer och förstå varann under tidens gång, men givetvis har vi tjafs och bråk. Samt så är båda svartsjuka (otrohet och misshandel i tidigare förhållanden), men i slutändan så är vår kärlek så stark att det aldrig hotar vårt förhållande eller vår framtid.

Dock är det ju något man bör behöva tänka på när ett barn är till världen :)

Håller helt med :)

Men man kan ju läsa om de som skriver att dom aldrig någonsin bråkat eller ens haft ett litet tjafs med sin partner. Jag är alltid väldigt skeptisk till de förhållandena, och det känns som att en av dem alltid måste lägga sig för den andre.

För lika tycker man inte alltid, man har sämre dagar och irritation uppstår. Det är naturligt :) Sedan måste man ju som sagt kunna möta det på en bra nivå, men att aldrig tjafsa? Hmm....

Nu har jag tagit ut p-staven och är på min första cykel sedan dess så är ju inte riktigt med på hur min kropp funkar.

MEN, om man ska köra på att den fungerar som den ska (håller tummarna!) så hade jag min första "fertila" dag igår, men med ÄL på tisdag. Och BIM blir den 30:e sep (suck, lååååångt kvar). 

Däremot har jag inte en aning hur ÄL känns så vet inte om jag kan avgöra att jag har det. Samtidigt vill jag inte bli ett test-psyko, men lär väl beställa hem om det inte tar sig den här gången :P

Åh jag vill också ha massa symtom och lyckas på första försöket! Vi kör varannan dag här med så hoppas man tajmar in det. Funderar på om man kan ha sex 3 dagar i rad ungefär då man "ska" ha äl? Vet att produktionen är det inga problem med hos mannen, från är kvalitén? :P