• Anonym (TS)

    Hur långt kan man ha mellan barnen innan det blir för långt?

    Vi har två barn med två år emellan. Sedan över ett år tillbaka försöker vi få till en trea men det går hur trögt som helst, enormt frustrerande. Vi ville ha minst tre år mellan tvåan och trean för att inte få dem för tätt och därmed inte orka med men vi vill inte heller få för långt emellan för att barnen ska få växa upp tillsammans, så vi hoppades ju runt 3,5 år emellan. Jag ser ju fördelarna med att det blir lättare att orka med en bebis ju längre avstånd det blir men vi blir äldre och äldre också och maken är över 40 år och känner sig redan gammal.

    Nu har ju inte kroppen samarbetat som jag hoppats och det blir betydligt längre avstånd. Skulle jag bli gravid nästa månad blir det 4,5 år mellan barnen.

    Hur långt kan man ha mellan barnen och att de ändå känner att de växer upp tillsammans, har glädje av varandra under uppväxten, tycker det är kul med småsyskon osv?

    Jag själv har flera syskon där den som är äldst är sex år äldre än mig och jag har alltid känt att vi inte växt upp tillsammans och inte delat så mycket, även om vi har en bra relation. Så bra relation som vuxna kan man ju ha trots jättestor åldersskillnad (vet flera med 8-15 års åldersskillnad som har jättebra relation som vuxna men som ju inte växte upp tillsammans).

    Hur känner andra kring åldersskillnad?

  • Svar på tråden Hur långt kan man ha mellan barnen innan det blir för långt?
  • Anonym (TS)
    Anonym (Individuellt) skrev 2014-08-24 08:34:16 följande:

    Tycker inte det finns något "ska" här. Vi är 5 barn, jag är mittebarn, har syskon som är både 5 år äldre och 5 år yngre och vi delade vår uppväxt precis som vi delar livet nu. Inget konstigt alls så jag tycker inte du ska känna press över åldersskillnaden :)


    Tack för svaret. Jag känner en oerhörd press över tiden som går, vi blir äldre, barnen blir äldre, varje nytt "skolår" som det blir mellan tvåan och trean känns som ett för mycket.

    vi vill också kunna blicka framåt både med jobb och privatlivet, veta att man haft sin sista föräldraledighet, sälja av bebisgrejor och känna oss färdiga med den delen osv men det blir ju aldrig. Så man lever i en form av limbovärld just nu. 
  • Anonym (TS)
    sextiotalist skrev 2014-08-24 08:38:35 följande:

    Jag tror det har mer med syskonens personlighet än åldersskillnad.

    Min väninna har 5 barn och de två äldsta är inte alls tighta, utan det den äldsta är tightast med den 10 år yngre syskonet.


    Jo det förstås. Men det vet man ju inte innan de föds.

    Grejen med våra barn är ju också att de två som vi har är täta i ålder och tajta i lek så det känns som att ju längre det blir emellan, desto mer av en sladdis blir en trea.
  • Anonym (TS)

    Många skriver om barnens relation som vuxna och det ser jag inga problem med, när man passerat viss ålder är åldersskillnaden ofta irrelevant. Men jag vill att barnen ska ha glädje av varandra som barn också. Så inte de två stora är så pas stora att de typ slutat leka när trean kommer i lekålder osv. Så det är främst det jag ältar nu.

    Och sen åldersfrågan med oss (vi är några år från 40 respektive några år över 40 år) och ju äldre vi är när trean kommer desto äldre är vi förstås när trean blir vuxen.

  • Anonym (TS)
    Anonym (wille) skrev 2014-08-24 20:47:11 följande:

    Nästan 5 år mellan mig och mitt syskon. Ingen vidare relation under uppväxten. Men nu i vuxenlivet har vi en bra relation. Men ja, det har ju kanske inget med åldern att göra.
    Maken har samma hopp mellan sitt syskon. Så vi bestämde att vi tar barnen så tätt vi kan/orkar. Vilket har blivit 1½ år, resp 17 månader. Men mellan 1:an och 3:an blir det ju ändå ett större hopp. Lite egoistiskt tänkande finns det såklart i detta beslut också.
    Enklare att anpassa semestrar som passar alla. Lika bra att köra på när man är inne i det. (Bebisgrejer, vakna nätter, blöjor, förskola osv).

    Vet många som haft tätt mellan 1:an och 2:an och väntat lite med 3:an som faktiskt upplevt att storasyskonen har varit mer engagerade, tyckt det varit roligt med ett småsyskon och att det inte varit en kamp mellan syskonen på samma sätt.
    Tror att det kommer att bli bra oavsett. Så lås inte fast er vid att det är kört bara för att det blir lite längre glapp än ni planerat. Det kanske blir ännu bättre än vad ni kunnat gissa på.


    Tack för fint svar! Vi hade ju då tänkt mycket tätare än vad vi nu har möjlighet till och det är tufft att hantera alla månader av besvikelser och missfall. Jag har alltid upplevt mig som lite utanför mina äldre syskon och ville därför ha lite tätare men jag hoppas att det faktum att vi har två barn med olika kön gör att det blir en connection mellan de två barn som kommer vara samma kön, oavsett om det är äldsta och yngsta eller yngsta och mellanbarnet. Om du förstår hur jag menar.

    Och ja, vi hade velat kunna skola in trean på förskolan medan tvåan går kvar och såna saker men det går inte nu. Och också det där med att inte ha för mycket aktiviteter ännu med de äldsta medan trean är liten osv och semestrar som passar alla.

    Men ja, det där med att storasyskonen är mer engagerade och mindre svartsjuka ser vi som något positivt att det dröjer lite. Vår äldsta älskar bebisar och skulle tycka en bebis vore toppenkul. Och vår tvåa har varit oerhört närhetstörstande så där är det också bara bra att det dröjt.

    Men ändå, det stressar med åldersskillnaden som inte blir som man tänkt. Och föräldraledigheten man väntat på men aldrig får gå på...
Svar på tråden Hur långt kan man ha mellan barnen innan det blir för långt?