Ta emot ett barn trots unga biologisk barn?

Just nu har ni väl fullt upp med er bebis, så det låter inte som rätt tid att bli familjehem. Tänk på att det krävs mycket mer att ta hand om ett placerat barn, än att ta hand om biologiska barn.
Mitt förslag är att ni väntar tills den lille är minst ett år i alla fall innan ni anmäler ert intresse för att bli familjehem. Sedan kommer det ta tid tills ni är utredda, och troligtvis får ni ingen placering förrän er yngste är minst 2-3 år, men det kan säkert bero på kommunen också.
Ni kommer säkert få frågan vilka åldrar ni tänker er på en placering och då kan ni tänka på två sätt. Antingen tar ni emot ett litet barn som är yngre än era egna. Kanske mest naturligt, men ni kan också ta emot ett äldre barn eller tonåring om ni har den erfarenhet som krävs och ni klarar av att hantera både små och stora barn samtidigt. Det som inte är att föredra är att ta emot ett barn i samma ålder som era biologiska. Det kan innebära konkurrens och svartsjuka mellan placerade och biologiska barn.

Att ta emot familjhemsbarn är inte som att få egna barn. Det är barn med trauman i bagaget, som har stora behov. Barnen är en sak, en annan sak är att ni också kommer att behöva ha med barnets föräldrar att göra. Se till att umgänge kommer till stånd, vara beredda på att släppa in mer eller mindre knepiga föräldrar i ert hem och ert liv. Och inte minst vara beredda på att barnet kanske ska hem till de knepiga föräldrarna igen. Tur att det finns folk som är beredda att ta sig an dessa uppgifter, själv skulle jag hellre hugga av mig armen än att ta mig an ett barn som jag skulle börja hålla av och sedan behöva släppa hem det till föräldrar man vet är acceptabla men ändå rätt dåliga i grund och botten. Fy så hemskt...

Jag anser nog att er yngsta bör ha börjat förskoleklass (dvs sexårsverksamhet) först.

Det är väl först i den åldern de skulle kunna förstå varför där kommer och går barn och unga i ert hem då och då.

Det verkar bättre att ni väntar. Ni kan komma att behöva oerhört mycket energi och ork till familjehemsbarnet och det är inte alls säker att det barnet kommer att må bra bara för att det hamnar i familjehem. Då tar ni den orken och kraften som ni behöver för att ge era små barn en bra uppväxt. Min bästa vän växte upp med (framförallt ett) fosterbarn. Det fick mig att bestämma att jag aldrig skulle ta emot barn förrän mina egna var stora.

Tack för alla kloka ord. Vi har beslutat att vänta. I framtiden kan vi erbjuda ett väldigt bra familjehem som blir bra för alla parter.

Jag tycker ni ska anmäla er, om ni känner att ni orkar och vill. Så ni finns i rullarna. Ibland finns det fall som inte alls är så betungande, där föräldrarna är sjuka, inte har missbruksproblem eller sånt. Nyss läst om en familj som har en tvååring som fosterbarn, där kom barnet direkt från BB, storebror finns hos en annan familj. Pappan orkar inte ta hand om sina barn, har fullt upp med att ta hand om sin apatiska hustru (mamman), men han har umgänge med barnen då och då. 'Fostersyskonen' till tvååringen var inte så mycket äldre.