Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

Som tidigare skrivits skiljer det stort mellan olika utbildningar (lärarutbildningen till exempel är ett skämt om det bara handlar om att ta sig igenom), och förstås på vilken "läggning" man själv har.

Detta sagt, så räcker det att vara normalbegåvad för att ta sig igenom ett genomsnittligt högskoleprogram. Då tror jag det är värre med det där med brist på studieteknik och att ha haft räkmacka i tidigare studier som TS beskriver (känner igen det där själv tyvärr). Studiedisciplin är oftast viktigare än intelligens. Själv har jag intelligens över medel att döma av gamla IQ-test men behövde aldrig anstränga mig innan högre studier och saknade både studievana och -disciplin.

Språket kan ställa till det. Det språkbruk som gäller på högskola/universitet skiljer sig från gymnasiets och särskilt  den som själv kommer från studieovan miljö (föräldrar utan högre utbildning) kan känna sig otillräckligt bara av att helt enkelt inte förstå vad folk säger i början.

Nej, det gäller inte all lärarutbildning eftersom jag förstås inte känner till all lärarutbildning på alla orter och alla inriktningar. Och ja, jag har erfarenhet av Lärarhögskolan. Jag talar här inte om innehållet i sig (som somliga gillar och andra inte och vars brister knappast är okända)  eller vad en ambitiös och intresserad student *kan* ta till sig, utan om den fotknölshöga nivån på krav inom undervisningen. Alla som deltagit i ett examinationsseminarium och öppnat munnen (utan krav på att det ska beröra  den litteratur som ska avhandlas, fritt tyckande i löst relaterat ämne går bra) blir godkända. Att det klart framgår att vissa inte läst, än mindre förstått eller smält tycks inte spela roll. Uppgifter "ska" vara inne visst datum men hinner man inte det så går det bra senare, bara du inte behöver poängen på stört. Uppsatser går igenom som inte borde godkänts på gymnasienivå, obegripligt språk, multum språkfel (ändå finns det språkservice att anlita och uppmuntras att be andra kontrolläsa), enbart litteratursammanställningar där uppgiften talat om analys går igenom. Studenterna får veta att IT i undervisningen är bra men har kursansvariga som inte klarar att använda (den iofs usla) IT-plattformen. Eller höjdaren "Ni ska redovisa rapporten nästa vecka men tycker ni att det är otäckt att stå inför gruppen och tala så går det bra att sitta i bänken" (till ämneslärare på nästsista terminen...).

Jag håller helt med om att  yrket är viktigt. Men status lär inte gå upp med de lägstakraven på godkända blivande yrkesutövare och intagningspoäng som ger många intagna dåliga förutsättningar tt klara av en högskoleutbildning med mer adekvata krav.

 Hur äldre lärarutbildning bedrevs uttalar jag mig inte om. Jag utgick från att det är dagens utbildning vi diskuterar och inte den för fyrtio år sedan.

Det verkar finnas utrymme för tolkningar. En kompis till mig gick ett kursår på vad som kallades D-nivå utan att ha gått några högskolekurser innan (yrkesgymnasium inom ämnesområdet och egentligen inte högskolebehörighet).