Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

Har läst 4,5 år totalt på högskola/universitet. Lade inte ner supermycket tid på läsning per ce, men däremot mycket tid på hemtentor och seminarier samt var grymt aktiv på föreläsningar. Frågade mycket, diskuterade, drog paralleller till etc. Använde mig mycket av nyheter, tidigare forskning, hemmadiskussioner, kritiskt tänkande, populärvetenskap osv osv.

Har inte gått gymnasiet. Anser mig vara hyfsat smart. Gick ut högskolan med i princip alla vg:n.

Så alla hittar sin egen teknik.

Ja, iq 130.

Jag har läst några kurser på gymnasiet, några på fhsk och en på komvux. Var enligt fyra studievägledare inte behörig att studera på högskola/universitet, men skrev ett ok högskoleprov och testade söka. Kom in och nu har jag min examen.

Men spridning är som följer:

Svenska, engelska, och samhäll A på gymnasiet.

Religion, matte, historia A samt engelska och svenska B på fhsk.

Naturkunskap A på Komvux.

Och så 1,3 eller 1,4 på högskoleprovet.

Ingen aning, sökte och blev antagen. Har studerat enskilda kurser på två universitet och sedan tagit min kandidat på högskola. Påbörjade en master efter kandidaten men avbröt den då jag fick en tillsvidare istället.

Eller de dagarna... Blir fortfarande antagen om jag söker. Men jag är nöjd. Tyckte att högre studier gav långt mkt mer än gymnasiemotsvarigheterna...

(Och i ärlighetens namn - vad ska man göra åt det? Dra bort mina studieresultat och min examen...? ;P )