Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

Jag har inte satt min fot i en skola sedan högstadiet, och i ärligheten namn knappt innan det heller efter lågstadiet. Men högskolestuderande brukar ligga över normen mätt i IQ, oavsett program. Vi kan anta att snittet är kring 110 för dem, 102 för normalbefolkningen (i Sverige), så är man "bara" normalbegåvad så har man inte samma förutsättningar som de andra universitetsstuderande.

Att "Blomman" skulle vara normalbegåvad köper jag inte heller, kan man glida igenom beteendevetenskap på högskola är man inte normalbegåvad, man är begåvad. (Fast kanske omedveten om det själv).

Det kan man kanske kompensera till viss del genom att plugga hårdare, men man kan faktiskt vara för dum för högskola som normalbegåvad, då de andra är smartare än normalbegåvad, litteraturen, kurserna mm. är inte anpassade för normalbegåvade utan för smartare människor.

Problemet för mig är just att jag inte har föreläsningar att lyssna på
Sliter hemskt med den engelska litteraturen, men det måste gå på ngt sätt.
1000 sidor per vecka? 25/timme m.a.o.  Vilken lärare anser att man ska lära sig det? Galet ju!