Barn vill bo mer hos den andre, och får hjälp på traven dit...

Barn bor växelvis, vill bo mer hos den andre.

Vi har skilt oss och har ett barn strax över 10 och ett som är strax under 10. De har bott ca halva tiden på vardera stället under snart två års tid. Vi bor ett stenkast ifrån varandra.

Barnen, i vart fall sonen, har alltid haft en närmare relation med mamman. Jag arbetade extremt mycket tidigare. När jag inte var på jobbet upptog div husprojekt resten av tiden.

Nu börjar sonen, det äldre barnet, vilja bo mer hos mamman. Det yngre vill bo lika mycket men framför allt med det äldre barnet. Måste det yngre barnet välja föredrar det att bo med det äldre framför att bo lika mycket.

Vad kan man göra för att få det äldre barnet att vilja bo mer hos mig?

När jag ska ha barnen så brukar mamman kontakta barnen och fråga dem om de inte vill komma till mamman och hennes nya kille på ?detaljerad beskrivning av det goda de tänkte servera till middag?.

Ytterligare ett exempel på något som gjort mig ledsen är att när jag och barnen har varit på landet på sommaren och mamman kommer på besök och går på lunch med barnen på egen hand så kom hon tillbaka och med arg röst deklarerade att ?Vi måste prata, NU!?. Under lunchen hade den ?facilliterade kommunikationen? gjort banen ledsna och de hade kommit på att det var för mycket att vara med mig och att de behövde åka iväg omedelbart med mamman. Till slut åkte de dagen därpå, en fredagsförmiddag. De hade brottom iväg den fredagen för mamman skulle börja jobba på måndagen och behövde, som hon uttryckte det, förbereda jobbveckan genom att pyssla i lägenheten då hon varit iväg med sin kille nån vecka tidigare. De vänner som var på väg på besök med lekkamrater till barnen brydde hon sig inte om utan skyndade iväg innan de anlände. På omvägar får jag höra att det var ett stort släktkalas på lördagen som de åkte på. Själv hade jag föredragit om hon frågat om hon inte kunde låna barnen på min tid i stället för att vända dem emot mig.

Det finns rätt många exempel på ageranden som jag finner anmärkningsvärda.
Jag blir ledsen när jag tänker på detta och ville skriva av mig...

Ja, numera är jag hemma mer och gör typ ingenting annat när jag väl har barnen. Det är en stor skillnad.

Jag har alltid varit lyhörd och är alltjämt lyhörd för vad de vill. Det är därför jag inte vägrar att släppa in mamman och inte förbjuder dem att åka med henne.

Åldersgissningen träffar ganska rätt.

Det jag funderar på är om jag möjligen ska vara lite slug jag med. Men på ett trevligt och bra vis.

Jag känner mig lite som den snälla killen i filmen ?Tillsammans? från 2000 där den snälla killen till slut fick nog och hällde en tallrik soppa över primadonnan, inte för att jag ska kasta mat, men jag borde nog sätta ner foten lite lagom.

Bestämda tider är väl ett bra förslag.

Att få exhäxan att förstå att hon ska sluta locka över dem vore bra även om jag tror att det är svårt. Jag har nämnt det som exempel men hon vägrar svara. När hon tidigare gjort fräcka saker som jag inte uppskattat så brukade hon häva ur sig att jag har Aspberger och därför inte förstår henne.

Barn vill bo mer hos den andre, och får hjälp på traven dit...

INNEHÅLL