Svartsjuk på vuxen dotter

För de flesta finns väl ingen kärlek så stark som den man känner för sitt barn. Sen att den är av ett annat slag än den man känner för sin partner är en annan sak. Att mista sitt barn genom sjukdom eller olycka är en livslång sorg. Ingen och ingenting kan ersätta ens barn. Många är de som mist sin man eller sambo, men som finner kärleken och lyckan igen tillsammans med en ny partner som de älskar lika högt som den de miste. Men ett nytt barn kan aldrig ersätta förlusten av det barn som togs ifrån en. Det är i alla fall min tragiska erfarenhet.

Nej jag menade inte att en man ersätter en annan, eftersom varje människa är unik, och därför kan ingen ersätta någon annan. Men en ny partner kan komma med ljuset och kärleken, som får oss att älska igen.  Frågar man vad som är det allra värsta som skulle kunna hända, så brukar alla föräldrar svara "att något skulle hända barnen".

Javisst är det så att man älskar de barn som finns kvar precis lika mycket som man alltid har gjort. Jag menade inget annat heller.

Javisst har vi våra barn till "låns", men kärleken till dem är väl inte tidsbegränsad så vi börjar älska dem mindre när de blir vuxna?