Missfall och depp

Hej, och tack för att du svarade! Jag lider med dig. Är inte helt införstådd med vad MA betyder dock, du får gärna förklara om du vill, och orkar?

Mitt missfall satte igång i tisdags och då var jag i v. 6+4. Var rätt chockartat och väldigt ledsamt då jag och min sambo längtar väldigt mycket efter barn. Har inte riktigt landat i det än, ena stunden kan vi skratta åt något och nästa blir vi ledsna/på dåligt humör.

Vilken vecka för dig?

Kram!

Förlåt att jag försvann ett tag, är motigt nu :(

Det låter fruktansvärt, det du går igenom, kram till dig! Jag hoppas och tror det blir er tur SNART!

Hur hanterar ni det? Har ni lätt för att prata med varandra? Orkar ni med ett samliv efteråt? Många frågor, säg till om det blir för mycket.

Vi har bara försökt i 5 månader men har längtat på varsitt håll i ett tiotal år... Båda har gått och väntat på rätt person och nu när vi hittat varandra så vill vi ha barn NUUU! (Vi är 34 resp. 35 år).

Det försvårar också att mannen jobbar i Norge med rotation 14/21... Min ägglossning infaller nu under de 14 dagar han jobbar. Känns hopplöst. Sen har jag märkt en betydligt minskad lust från hans sida vilket gör mig ledsen och osäker ( är jättekänslig just nu och reagerar på saker som inte skulle rört mig nämnvärt annars).

Hej!

Hur mår du idag?

Va skönt att ni kan prata om det och att ni kommit närmare varandra! Det är ju så det ska va.

Det är ju inte DITT fel att du har vissa hinder, du har knappast valt det själv... Du kan iaf bli gravid, och det är bra!!! * kram*

Det är samma med min karl, han är inte den som har lätt för att prata känslor. Fast jag vet att han sörjer och att han inte tycker det är mitt fel. Han vet bara inte hur han ska hantera sorgen.

Dessutom är han arg på sig själv för att han måste åka iväg och jobba när han hellre vill va hemma och göra mig gravid, men det är ju inget vi kan göra något åt. Jag klandrar honom inte, räkningar och mat måste ju betalas....

Jag har hört om vissa som blivit gravida med en gång efter missfall och vill ju passa på att försöka medan han fortf är hemma (han åker på onsdag tyvärr). Men, sedan missfallet har han inte varit vidare sugen... Jag blir så besviken! Dels för att vi vill försöka igen och dels för att jag, ursäkta rättframheten, är supersugen! Vi hade tidigare väldigt hög "drift" så nu går jag bara runt och undrar om jag inte är sexig nog osv. Som sagt har jag varit extremt känslig nu på sistone och jag har ju några trivselkilon extra...

Vet att jag kan prata med honom men vill inte gå runt och tjata heller... Har redan tagit initiativ till sex flera ggr och blivit "avvisad", så känner mig jättebesvärlig.

Puh, förlåt mig mitt långa utlägg! Men så skönt att få ventilera lite. Kram!

Jo jag förstår känslan. För en liten sekund efter missfallet kände jag mig väldigt misslyckad som inte kunde bära vårt barn ända till slutet, men den tanken gjorde jag mig av med snabbt. Man kan inte tänka så, man måste vara snäll mot sig själv! Särskilt när man är ledsen som det är. Så glöm inte att vara snäll mot dig själv!

Jag försöker också gå ner i vikt och träna sätesmusklerna nu efter mf. Skulle egentligen behöva gå ner minst 10 kg! Men, en sak i taget. Har börjat göra plankan varje dag och ska gå in joggingskorna (får fruktansvärda skavsår av dem!) så jag kan börja promenera igen. Har märkt att jag tappar mest och snabbast genom att gå mycket.

Igår tog jag upp det där med att vi inte har lika mycket sex sen mf. Det visade sig att han vill att jag ska ta tydligare initiativ. Så nu vet jag :) Och jag som inte vågade fråga för jag var rädd att han inte tycker jag är sexig längre... Fast, jag har iof inte gått upp i vikt sen vi träffades så det var ju en konstig rädsla egentligen :)

Jag tror också det där supersuget och det känsliga har med gravidhormoner att göra på något sätt. Fick ännu mer lust under graviditeten och det har suttit i. Håller med om att kroppen blir känsligare också, inte bara sinnet.

Förstår att det är svårt att ha sex på beställning, men man får väl se det som en fördel att man får nå't ;P

Jag ska hålla tummar och tår för er på fredag :) Själv dröjer det två v tills jag får mig nå't, och ägglossningen kan vi inte tajma förrän i dec :(