Vill ha ett barn till efter 40+! Häng på du som oxå har de planerna, alla trådar verkar ju mer eller mindre döda i denna kategori... :-)

Så skönt att läsa att det finns fler över 40 som längtar och önskar. Jag skulle så gärna vilja ha ett eller ett par barn till trots att jag är 41. Vi har tre barn sedan tidigare och de är 10, 12 och 15 år. Jag har lite försiktigt nämnt min önskan för ett par vänner och de bara skakar på huvudet och tycker att jag måste vara sjuk som vill ha barn nu när livet börjar bli ganska enkelt (jämfört med vaknätter och dagissjukor och allt annat med små barn). Men längtan är en sak och förnuft en annan...

Nu har jag börjat må så illa sedan några dagar tillbaka och jag skulle kunna äta en hel häst. Vi var ute och åt igår och jag brukar sällan orka äta upp maten på restauranger. Men nu kastade jag i mig allt och jag hade lust att slicka av tallriken för det var så gott och inte var jag särskilt mätt heller. Vid mina tidigare graviditeter (3 barn och 2 missfall) har jag börjat må illa kanske en veckan innan BIM, men det här var ännu tidigare. Det är för tidigt att ta grav-test fortfarande och nu börjar jag tänka att jag kanske är allvarligt sjuk istället. Dödlig cancer känns som ett rimligt alternativ (nej då, jag har inte alls livlig fantasi!) men jag vågar inte ringa vårdcentralen för de kommer att tycka att jag är helt galen.
Dessutom är jag så trött (typiskt cancer- och graviditetssymptom) och idag råkade jag somna sittande på en stol vid matbordet. Jag vågar inte hoppas och jag kommer att känna mig sååå DUM när min mens kommer för att jag ens inbillade mig att jag var gravid. Nog är det märkligt att man kan få en massa underliga graviditetssymptom bara för att man så gärna gärna vill vara gravid. :-/

Jag ska i alla fall följa den här tråden med intresse. Lycka till allihop och grattis till Freje.

Grattis Feona! Så himla spännande, nu håller vi tummar och tår för dig också att allt ska gå bra. (Y)

Ah! Då har du en trevlig söndag framför dig förstår jag, fniss! Lycka till.

Aha! Man ska köpa tamponger såklart! Att jag inte tänkte på det själv. Det ska jag göra i morgon. 

Jag mår så illa så jag blir galen. Inte så där kräk-illa utan mer som "ge mig genast något att äta annars blir jag aggressiv!". Jag har också en kort cykel, 21-25 dagar. Idag är jag på dag 22 och inget tecken på mens men inga bättre graviditetstecken heller. 

Jag kollade tempen i morse men hittade inte min vanliga icke-digitala termometer som jag vet exakt vad den brukar visa när jag är gravid och när jag inte är det. Nu hittade jag en digital och den visade på "mens inom ett dygn". Suck. Jag tänker inte köpa test än för som någon annan så klokt sa: jag lever på hoppet så länge inte mensen kommer.

Själv tog jag ett grav-test igår för jag skulle på tjejmiddag och ville veta om jag kunde ta ett glas vin till maten. Testet var negativt.  Fortfarande ingen mens men den kommer säkert vilken dag som helst.

Det som gör mig så besviken med det är att min man velar hit och dit. Ena sekunden säger han att om det "skulle hända" att det blir en sladdis så blir det bra och i nästa sekund så kastar han sig hysteriskt efter kondompaketet. Så mina chanser att det "ska hända" är minimala. Och om jag använder mitt sunda förnuft istället för mitt hjärta så är det ju egentligen bra att jag inte var gravid då eftersom han uppenbarligen inte är helt säker på att han faktiskt vill ha ett barn till. Men innerst inne hade jag verkligen önskat det så het,t så hett. Då hade han fått vänja sig vid situationen och jag är säker på att det hade blivit bra.

Men men, jag får fortsätta bearbeta honom och hoppas på mirakel.

Kram till alla er som fått mensen nu och vi håller tummarna för att nästa månad blir en lyckomånad.

@Gammal mamma: Jag beklagar verkligen förlusten av din graviditet.  Det är så himla sorgligt att förlora en graviditet med alla dess drömmar och förhoppningar. Jag kan verkligen förstå din känsla av att det var sista chansen. Men nu har du sett att du faktiskt fortfarande KAN bli gravid så än finns hoppet kvar. Sörj klart och låt din man göra det också så håller vi tummarna för att det går bra nästa gång. Efter missfall har jag känt att det enda som skulle kunna få mig glad igen är att få bli gravid på nytt. Det har jag tack och lov blivit också men tiden däremellan är jättetung. Stor kram och lycka till!

Man brukar säga en mens för att man ska vara lite mer säker på dateringen. Det kan ju dröja några extra veckor efter ett missfall innan ägglossningen kommer igång och då vet man inte när man ska börja vänta på att mensen (inte) kommer. Endel säger att det är för att den första slemhinnan som byggs upp efter skrapningen kanske inte är perfekt men det har jag aldrig läst ett ord om i min utbildning (barnmorska). Vid ett av mina missfall sa läkaren att man ska vänta för att man ska vara tillräckligt mentalt stabil efter missfallet, ifall det blir ett missfall till.
Den gången vi fick ett tidigt missfall (typ v 5) så struntade jag i att vänta en extra månad och jag blev gravid direkt och allt gick bra. Men jag märkte en tydlig irritation hos barnmorskan jag gick hos för att jag hade blivit gravid direkt för då visste hon inte när hon skulle räkna att sista mens var. Själv räknade jag missfallet som sista mens och det visade sig stämma exakt. Jag säger inte att man ska strunta i vad läkare säger men lite kan man känna efter själv också vad man orkar och mår bäst av.
Den gången jag hade en missed abortion i v 12 och blev skrapad, då väntade vi. men då blödde jag ganska länge också. Hur som helst så gick följande graviditet också bra.

Men oj, vilken tur att du kom in. Koagel i cervix brukar vara våldsamt smärtsamt.... inte kul!
Jag är också en sån att jag vill veta vad man har för fysiologisk grund för de råd man ger. Då kan jag ta ställning till om jag vill följa dem eller inte.

Nej vad barnmorskan tyckte om dateringen brydde inte jag heller mig om. Det löser sig ju vid ultraljudet i alla fall.

Hoppas du snabbt får upp ditt järnvärde igen och att hormoner och känslor stabiliseras i samma takt. Sköt om dig!

Äsch, LinneaSvea och Jämtlandstaus att ni fick mens! Min kom för några dagar sedan och jag som varit orolig att jag skulle bli jätteledsen tog det riktigt bra. Nu tog jag ju ett gravtest någon dag innan och det var negativt (egentligen var jag mest orolig för att bli jättedeppig då) så det var ingen överraskning med mens. Mest stönigt att jag har mått illa i ett par veckor och så är det bara "inbillning". Det är vansinnigt irriterande att bli lurad av sin egen kropp på det viset.
Jag hoppas ni plussar nästa månad. Min man jobbar utomlands varannan månad så för mig är detta en "pausmånad". Jag hoppas någonstans att han ska börja längta lika mycket efter en sladdis som jag, när han är borta och har mycket tid att tänka.  

Jämtlandstaus: Men ååå! Hur länge behöver du vänta på provsvaret? Det hade ju varit smidigt att få bort cystan bums så du inte behöver tänka på den sedan och kan fortsätta med bebisverkstaden. Skönt att det ändå lät positivt och att du inte fick graviditetsförbud.

Roligt att du också kom med här Jeanette! Om du har försökt i ett år så kan tar gyn-mottagningen emot dig för utredning om du så önskar. Bara så du vet. Här finns ingen tid att slösa. Man kan ju få lite hjälp på traven om det skulle behövas. Önskar dig lycka till.

Feona: så spännande! Tänk om det är två.... Huvudsaken att det ser bra ut så klart. Jag håller tummarna.