Din rumpa
Många blir som galna. Men jag skäms ihjäl. Jag hatar min groteska röv.
Midja 87 cm och rövjäveln 123 cm...!!!!
Helt jävla vidrigt!
![](https://www.familjeliv.se/bundles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif)
Många blir som galna. Men jag skäms ihjäl. Jag hatar min groteska röv.
Midja 87 cm och rövjäveln 123 cm...!!!!
Helt jävla vidrigt!
Jag tänker som dig där, det är farligt att vara för fast i sitt tänkande, så man stagnerar och inte utvecklas, både gällande sex och annat. Utrymme för variation, nyfikenhet och utveckling måste få finnas tänker jag. Ja du har rätt, jag har inte riktigt gjort mig kvitt dem, men jag försöker, en grej är ju att jag faktiskt äger kjolar nu för tiden eller nåja jag har ägt innan också men inte använt dem. Det gör jag nu och lite andra små små saker, en ytterst långsam utveckling mot att det är okej att vara kvinnligt, alltså stereotypisk kvinnlig och gilla det. Det jobbigaste är väl när saker krockar, alltså känslor i kroppen, glädje som krockar med skam osv, när det känns dubbel och tvetydigt inom en. För min del då alltså.
Nå jag låg inte med karl och hade det inte varit för det faktum att jag faktiskt var hos min kompis så hade jag absolut sprungit min väg. Nu kunde jag inte riktigt fly. Hade jag mött honom på krogen så hade jag vänt när jag insåg det och gått åt ett annat håll och stoppat ner det i en låda och gett fan i att fundera över det mer. Men nu blev jag fast på en minimal balkong med honom och rökte och fick ju helt enkelt gilla läget lite oavsett om jag gjorde det eller inte. Tio år äldre än mig är max ålders skillnad uppåt för min del också och det var i år och är inget vanlig fenomen så att säga. Jag brukar ju hålla mig till yngre, det är enkelt och ställer sjukt låga krav på mig.
Nu för tiden vette fan vem jag är känner jag, massor som ändrats med mig, för mig, inom mig. Tycker det är bra så det är inte det, bara udda och ovanligt för min del då
Vad tycker ni om den här kvinnan:
?
Kalla mig konstig, men jag har verkligen ingen önskan om en annan rumpa än min egen. Jag kan visst se att kvinnor med större rumpor eller större skillnad mellan midja och rumpa än vad jag har kan se väldigt bra ut, men jag trivs ypperligt med min stjärt och skulle inte vilja byta ut den för allt i världen (även om jag nu jobbar en del på att förbättra tonus och funktion med träning) - tycker dessutom väldigt mycket om att framhäva den i både kjol och byxor.
Antagandet att man skulle vilja ha en större rumpa eller är missnöjd om man har en mindre rumpa eller smala höfter gör mig mest irriterad och får det att krypa lite i kroppen på mig.
Ja kontraster är härliga, jag älskar det. Jag går ju gärna i slips, herrslipsar då och kjol till. Förr gick jag mycket i gubbbyxor, men det är jävligt svårt att hitta såna byxor som sitter som jag vill ha dem över baken och resten av kroppen då. Samma med pullovers och slipover, herrskjortor osv, älskade det och tydligen fick jag lära mig så gjorde det mig lesbisk också haha Så skönt när andra bestämmer saker. När jag rakade av mig håret och hade ett halsband med nitar/ taggar ja då var jag tydligen sadomasochist enligt en man på krogen, han frågade ursäkta är du en sån där sadomasochist ?? Ehh nä men om du ger mig 100 spänn så kan jag såklart nita dig ändå Jag är så charmerande från och till
Barnslig är bra, trodde vi enats om det *fastslår detta faktum*
Oj oj ja varför, de är enklare, de har lägre förväntningar på mig och absolut lägre krav på mig. Det är väldigt få män yngre än mig som någonsin kan få ett mentalt övertag över mig, svårt att förklara, mitt psyke är stark, en yngre man har oftast inte livserfarenhet nog att ens börja skrapa på kärnan av det som är jag och därmed hålls alla former av känslor och annat trams borta enklare ( ja jag är hemsk, jag har faktiskt tänkt sådär på riktigt, har även ansett att de är leksaker ) Det är ju lite sån skit jag sorterat ut med mig själv, Tänker ju som sagt annorlunda i mångt och mycket idag. Sen tror jag även min barnslighet gjort att jag per automatik klaffat med yngre som som sagt inte alltid tar allt så seriöst. Har ju haft relationer med yngre även om åldersskillnaden oftast bara varit 1-5 år, barnets pappa är ju 4 år yngre i årtal men nästan 5 år i månader. Vi klaffade fint och han var långt mer mogen än mig, så jag vet absolut att man kan vara yngre och ändå mentalt klara av saker och ting, han vände runt hela min världsbild och tillvaro som ingen annan. Jag är honom evigt tacksam för det han gjorde mig, för hur han eller vi lagade mig. Så oavsett vad som händer kommer jag alltid älska honom för det, för att han gav mig en chans, trodde på mig och hjälpte mig att laga mig själv. Hjälp till självhjälp kan man nog kalla det. Det var också skälet till att jag inte kunde vara arg när det tog slut. Jag kunde inte för jag insåg vilken oerhörd vinst jag gjort och att jag aldrig ville backa tillbaka och vara den jag en gång var ( har la gått sådär dårå ) Trodde aldrig han fattade vad han gjorde då, idag vet jag att han absolut fattade vad han gjorde och att hans stora fasa när vi skiljdes åt var att jag skulle falla tillbaka i gamla mönster. Men jag sa åt honom att det kommer inte hända, jag kan aldrig bli så trasig igen, det går inte, för jag har lärt mig hur man älskar och det går inte riktigt att plocka bort den biten och så är det iaf för min del då.
Egentligen har jag mentalt alltid passat bättre med äldre, har ofta blivit anklagad för att ha en gammal själ som yngre, nu för tiden är det väl mer jämt. Men min livserfarenhet som ung på många plan matchade med någon mkt äldre än mig. Men jag har åldersnojja och springer i sann forrest gump anda om en äldre man visar någon form av intresse.
Okej. Då missuppfattade jag det här med åldersnojja
Jag vet inte om denna tråd är rätt plats att skriva om detta... men jag skriver ner några reflexioner. Du får välja om du bara svarar för dig själv , inte alls, här i tråden, eller via pm
Tror du själv att det går att ha en god relation med en man om du inte vill släppa honom nära ?, eller vill du inte ha en nära relation med en man ?
Hur vill du att den "optimala" mannen ska vara mot dig ?
Har du fått någon proffesionell hjälp att bearbeta övergrepp du varit med om ?
Jag kan förstå att det känns läskigt om du länge valt att stänga vissa dörrar till ditt inre.
Kram
Som svar till häckhäxans inlägg(259)
När jag läser ditt långa och öppenhjärtiga inlägg slås jag av att det ju är motsägelsefullt att du tidigare skrev att du tycker att det är läskigt att någon man ska nå ditt inre... , men precis det skriver du ju om också. Att du är lite både och...
Visst är det så att man kan vara precis ytterligheterna .Själv kan jag vara blyg, försynt och försiktigt i vissa sammanhang, för att andra gånger vara väldigt tuff , trygg och rättfram och ta ganska mycket plats.
Det var väldigt tufft av dig att våga gå våldtäcktsmannen till mötes...fast det kunde blivit livsfarligt !Tur att lillebror dök upp !Hur som helst förstår jag att den händelse gav dig styrka. (Fast inget jag skulle rekommendera ..)
Det är starkt av dig att komma på fötter på "egen hand". Det finns inga förutbestämda vägar som är bättre än andra. När jag frågade om du hade fått professionell hjälp var det pga att du kändes lite rädd för att öppna dig för tex. män..men så verkar det ju inte...
Ang män och partners så tror jag att det är lite svårt att berätta i förhand hur man vill att någon ska vara...Det fattar man först när man träffats ...Vad som oftast är tydligare är att tänka på är hur man påverkas av en man (kvinna). Jag tänker att man har ett läge i sitt sinne då man är "sitt sanna jag", (Kay Pollak) att man är i balans med sig själv, i dans med sig själv, och upplever att man är den person man är "ämnad" att vara. Om en man (eller kvinna ) får en att känna så. Då är det med stor sannolikhet rätt...När man känner sig helt fri och kan möta en människa helt öppet utan rädsla...då är det med största sannolikhet rätt
Jag ställde frågan om du ville ha en nära relation just för att jag tänkte att du kanske ville vara själv.Att du trivdes med att vara själv. Jag tror att människor har en inre strävan att binda sig till andra människor och att banden snabbt blir starkare än vi är beredd på. (Därför är det så svårt att skiljas också)
Sex förstår jag att människor kan ha utan nära relationer...det har dock aldrig varit något för mig.
Tråden heter nu Rumpor och känslor
Skriv på!
Celine , måste säga att jag helt ändrat uppfattning om dig, du låter som en mycket klok och insiktsfull kvinna , kram på dig
Svar till häckhäxans inlägg (272)
Jag förstår vilket viktigt steg det var för dig att berätta om övergreppen för din mamma. Mamma (och/eller Pappa) är ju något alldeles extra . Jag förstår att det var en enorm lättnad för dig, men även för din mamma...Självklart måste det varit smärtsamt för din mamma också, men jag tror att lättnadskänslan tog över.
Jag kan förstå att man både kan vara rädd för att öppna sig och inte. När du skriver här styr du ju hur mycket du vill skriva och hur mycket du är inloggad. Du kan ju också avregistrera dig om du skulle få nog. I verkliga möten med människor som står en nära "kommer man inte ifrån". Då blir du mer naken och måste ta emot den personens reaktioner och känslor på ett annat sätt också. Det är också lättare att slå ifrån sig saker nära har dem lite på avstånd. Jag antar att det tex var svårare att berätta just för din mamma för du oroade dig för att möta hennes reaktion. Det blir ju inte samma sak att skriva här tex
Det är en mycket värdefull egenskap att kunna glädjas över små saker även när livet är tungt. Jag kan ibland känna att jag är "randig". Nu menar jag inte att det är berg och djupa dalar. Det är mer att jag snabbt kan pendla mellan att känna mig ledsen/deppig/bekymrad och att plötsligt vara glad för något annat (litet eller stort)
Jag tror, som du, att det finns många personer som kan vara rätt för en person. Däremot drabbas man lätt av en känsla att man träffat DEN rätta, för det känns ju så
Det är ju jättebra att kunna vara vänner med sina ex...Det är väl också en typ av "band" till människor man bryr sig om och på något sätt gillar. Det behöver ju inte betyda att de enda banden som är nära och starka är de livslånga relationerna.
I natt blev jag kallad "fettröv" på hkt. Gud vad jag brast ut i skratt när jag läste det
Snacka om att misslyckas med att förolämpa!
Dels fick jag ett gott skratt.
Dels har hen ju sjukt fel.
Jag är nöjd med min lilla rumpa, men lite kul att läsa att den inte är för liten.
Nåväl...Det var förresten inte ens en sådan närbild så rumpan blir förstorad...
Jaja...tyckte du kunde få en liten rumphistoria här i tråden
Igen, på allvar Cool hahahha
Ibland vill jag mest lägga dig i knät och ge dig smisk på baken faktiskt, det är så det kliar i mina händer.
[quotste=74020806][quote-nick]lille Birger skrev 2014-09-18 21:36:26 följande:[/quote-nick]
Cool rumpa
[/quote]Skärpning!!!
Med tanke på alla bilder du lägger upp vore det på sin plats med lite mer cred till häckis för hennes underbara rumpa
Tack för alla fina bidrag i tråden :) Fjärilen, din stjärt är vacker!