Ni som berättat för era barn!

Jag ser att tråden har halkat lite snett utifrån frågan i TS, jag kände bara att jag ville ge donatorns perspektiv. Jag har donerat ägg vid två tillfällen, 2011 och 2012, och vet att det åtminstone blev ett barn av alla de ägg som plockades ut, om jag minns rätt 8 resp 11 användbara. Som donator förväntar jag mig att föräldrarna är öppna och ärliga mot barnet och berättar hur det kommit till. För mig som donator är det jätteviktigt att de barn som ev söker upp mig när de blivit vuxna, upplever att hela processen gått sjysst till. Dvs att de har fått veta av de biologiska föräldrarna vid ung ålder och inte blivit chockade på åttans biologilektion när de fått veta hur det funkar med ärftlighet av ögonfärg och går hem och börjar fundera på varför de har bruna ögon när både mamma och pappa har blå...

Jag tycker det verkar som dom flesta som fått barn genom ÄD är öppna mot barnet hur den kommit till, vilket är bra tycker jag. Vi har både läst böcker för vår dotter och pratat om "en snäll tjej" som vi fick en äggcell från och som sattes in i mammas mage och som sen blev du osv. För henne verkar det vara mest intressant att hon legat i min mage. Det är ju inte frågan om en adoption på ngt sätt och inte heller ett färdigt barn som placeras i magen :) Donatorn och mamman liknar ju oxå varann så gottset går med längd, vikt, kroppstyp, hår- och ögonfärg. Så med det i bagaget sant epigenetiken så kanske det inte är så konstigt att barnet även "liknar" mamman. Min dotter är lik sin pappa i ansiktet men ögonfärg, hårtyp/färg, kropp, mimik och rörelser är mer likt mig och min släkt :)