Jeaninne, jag tycker att det är en otroligt tragisk situation som aldrig borde ha uppstått men jag tycker att det biologiska paret bör få behålla barnen. I en surrogatsituation kanske man kan hålla distans till barnet man bär på men om man är gravid med ett väldigt efterlängtat barn så knyter man an till barnet redan under graviditeten.
Jag förstår den gravida kvinnan att hon inte kunde/ville göra abort. Har man efter kanske många år äntligen blivit gravid är det inte lätt att göra abort. Särskilt inte i ett katolskt land som Italien.
Jag förstår också det genetiska paret, att det känns som om det var deras embryon och därför också måste vara deras barn. Men någon måste ju tyvärr bli lidande i den här situationen och då tycker jag tyvärr att det är bättre att det paret blir det som inte gått igenom graviditet eller förlossning och inte har hunnit knyta an till barnen.
Gener är en del men inte allt. Om de där två embryona hade satts in i den genetiska kvinnan istället så hade det inte blivit exakt de två individer som det blev nu i den biologiska mamman. Embryona är bara de första små cellerna, allt annat har kommit från den biologiska mamman. De har delat hennes blod, "ätit" det hon har ätit och det är den är miljön som påverkat hur deras DNA ska "tolkas". Det betyder att ett barns anlag för tex musikalitet kan förstärkas och bli väldigt tydligt tack vare miljön för fostret i den biologiska mamman medan samma anlag inte alls hade utvecklats på samma sätt om barnet istället fötts av den genetiska mamman.
Mina barn har inte varit så intresserade än men jag vet att när de väl blir det så kommer ingenting att komma som en chock, de kommer att ha hört allt förut även om det inte tidigare har väl några ytterligare tankar eller funderingar. Vi har också den där boken och har läst den ibland men den är ingen vidare favorit.