Missfall första graviditeten v14

Stor kram.

Min första graviditet slutade också som din... På RUL upptäcktes det att barnet dött en vecka tidigare. Dagarna efter är lite som i en dimma, och de närmaste månaderna var otroligt svåra att ta sig igenom. Men på ngt sätt gör man det ändå.. Jag försökte tänka på att inte ge upp, för det vore inte rätt mot de barnen jag ännu inte fött.

Ngt som är "positivt" för framtida graviditeter är ju att de inte kunde se att det berodde på dig. Så risken att det skall hända igen är inte så stor. Men ja, det kan hända igen men risken ÄR mkt liten. Jag hade vänner att prata med. De har inte barn själva men står mig nära. Har du ingen du riktigt kan prata med så rekommenderar jag att be att få prata med ngn terapeut. Förhoppningsvis kan även du och din partner prata men i mitt fall så klarade min man inte riktigt av att se mig må så dåligt. Han FANNS där, men kände sig oftast otillräcklig.

Det låter långt borta nu men du KOMMER må bättre. Men jag tror på att man även måste tillåta sig att må dåligt också..

Stor kram!

Allt känns så tungt bara, min sambo stöttar mig så gott han kan men jag  vet att han också mår dåligt så vill inte tynga han ännu mera. Går oftast iväg och gråter för mig själv. Allt är visserligen så nytt än men det känns som det alltid kommer tynga mig. När RUL var så trodde jag att det skulle bli den bästa dagen i mitt liv hittils men det blev istället en av dom värsta. Hade hunnit planera så mycket.. Var så arg för jag inte hade fått ett "vanligt" missfall så jag slapp gå med min döda bebis i magen i en månad och hoppas.. och vi blev så dåligt behandlade på ultraljudsmottagningen där vi fick reda på det. Dom sa mest att det är sånt som händer här får du en tablett kom tillbaka om 2 dagar hejdå.. På gyn var dom underbara och behandlade oss hur bra som helst men jag kan inte sluta tänka på vår lille bebis som skulle kommit i december och att jag har inget att se fram emot längre. Kan inte sova och känner mig allmänt hopplös. 
Tack för det fina svaret det känns lite bättre 

Skickar en stor kram.
Inte varit i din sits men vill skicka en stor kram.

Fick du tabletter att ta hemma själv!?! Fy sjutton!!! Eller fick du tablett o sedan in till Gyn?

Oavsett - jag blir så arg o ledsen när gynpersonal, barnmorskor o läkare beter sig illa när ngn fått missfall! Visst - DE är med om det varje dag, men när man är mitt i det så rycks marken bort under en och man känner sig totalt maktlös och bruten. Själv hade jag en fantastisk barnmorska som gjorde RUL, på Gyn var de än mer fantastiska och läkaren sjukskrev mig i två (!) månader... Vilket jag behövde. Ärligt talat tog det längre tid än så, och jag jobbade en del halvtid efteråt och var ledsen mycket. Men ja, jag tog mig igenom det.

Försök hitta ngn att prata med - jag förstår att du inte vill tunga din sambo med för mkt (jag satte mig i tvättstugan o grät så min man skulle slippa "ta det"...), MEN se för Guds skull till att värna om varandra. Jag tror att det är viktigt att ni inte glömmer av varandra (nu menar jag inte sex o sånt för det kan ta ett tag innan man vill) men slut er inte inom er själva alldeles. När jag o min man bråkar eller har det tufft (vi har varit tillsammans långt över tio år så det händer ibland..), så brukar jag tänka på att om vi tog oss igenom all "skit", allt detta jobbiga, så kan vi ta oss igenom vad som helst :)

Man behöver inte sluta tänka på vad som skulle varit, man måste få sörja. Att stänga av helt är inte bra det heller... I december på BF kommer det säkert att bli tufft. Låt det vara det. Tänd ett ljus och ta den dagen tillsammans du och din sambo. Jag gjorde en tatuering och hade en minneshörna. Jag har inte längre behov av det men just då kändes det viktigt.

Fick du se barnet? Mitt var ju äldre så jag vet inte hur de gör, men för mig blev det ett fint minne mitt i sorgen.

Kram.