Hej tjejer! Satte in ett litet fyrcelligt embryo i fredags efter ägguttag förra onsdagen. Nu är det bara att vänta till min testdag nästa fredag den 13:e för att se om mini vill fästa sig och det blir plus. Tror jag testar redan den 11:e då min mens är beräknad. Skönt att vara klar med hormonbehandlingen, i af för denna gång. Håller tummarna för er som är kvar.
Kram på er.
Imorgon bitti är det test-dag för mig
Jag mår illa!
Men kan va efterdyningar av magsjukan som härjade här i lördags. Dock är alla friska å sådär nu o har varit sen söndags morgon...
Hur mår du?
Ja ni tjejer. Jag vill ju inte anta mf, det kommer tära på psyket. Vill inte inse, vill inte förstå. Fanns inget svart på vitt att jag var gravid, jag vill vidhålla den tanken.. Men skönt att få ventilera med er.
Denna mens är så annorlunda mot för hur jag brukar ha det. Det är inte så mycket till flöde och inte mycket till småklumpar som annars. Måste säga att det är en enkel och besvärsfri mensperiod. Känns weird.
Nästa äl infaller en helg så bara hoppas på denna gång. Tar det sig inte senast april kommer jag att förmodligen prova på progesterall och möjligen ältest igen. Funderar fortfarande på rosenrot..
Jag tycker ni e riktiga kämpar som orkar kämpa vidare månad efter månad!! Å en vacker dag kommer ni få erat plus! Läser här varje dag å hejjar på era ägg å spermier :) tror nog att vi alla med komplikationer vill vara "dom andra" som "slipper" kämpa. Utan blir gravida å sen vips v 40 å har en levande bebis vid sin sida.
Igår gick vi över till v 23+0!!! Conrad anses nu va ett livsdugligt foster!! Efter många panikattacker många tankar på liv å död, å meningen med allt plus personalbyte lyckades ja ta min första kortison spruta. :) idag ska vi på UL å sen en spruta kortison till.
Va med i en maj-juni tråd innan på facebook.. Å tänkte att där är vi å stöttar varandra å ger råd osv.. Tycker detta är en jätte jobbig period i mitt liv å ville ventilera mig lite.. Men igår när ja ventilerade mina känslor ang kortisonsprutan(kunde varit vilken spruta som helst, är extremt nålrädd) å en väldigt barsk å otrevlig läkare som fick mig att må ännu sämre(såg inte någon framtid med Conrad utan såg bara död), så skulle ja ta mig i kragen, sluta klaga å bara ta den. För ja skulle ju tänka på mitt barns bästa å inte på mig själv. Dom påhoppen ja fick(inte bara av en utan flera) va som en kniv i hjärtat. Var de fel av mig att få panikattacker(som man inte kan styra över) pga rädsla för sprutan? Å va de fel å ventilera hur ja uppfattade läkaren? Ja ja klagade å gnällde om lite allt möjligt sedan ja blev inlagd men livet som sängliggandes på sjukhus är jobbigt.
Förlåt att ja kräkt av mig av min graviditet.. Hoppas ni är lite mer förstående.
Men ni ska veta att ja tänker på er!
Känns inte som de finns så mkt hopp kvar. Där va knappt något fostervatten kvar.. Å prognosen e väldigt dålig eller rent av dödlig om han kommer nu.. Dom hoppas fortfarande att han klarar sig i ett par v till då har han lite chans å överleva..
Hur i helvete kan detta ske två ggr för samma familj inom ett år?! Vad har vi gjort för att förtjäna de! Vill bara plocka ut honom å åka hem å ge upp att ens få ett barn.
Känns inte som de finns så mkt hopp kvar. Där va knappt något fostervatten kvar.. Å prognosen e väldigt dålig eller rent av dödlig om han kommer nu.. Dom hoppas fortfarande att han klarar sig i ett par v till då har han lite chans å överleva..
Hur i helvete kan detta ske två ggr för samma familj inom ett år?! Vad har vi gjort för att förtjäna de! Vill bara plocka ut honom å åka hem å ge upp att ens få ett barn.
Kom på att det kanske bara är jag som är med i den här gruppen också. Tänkte lite fel. De andra kan ju ha haft andra BIM-trådar.
Är inne och läser i tråden med jämna mellanrum, ser lite bekanta namn som fortfarande är kvar här aktivt.
Jag vill bara säga att ni är riktiga kämpar varje en av er!
Och jag blir så tårögd när jag läser vad några av er går igenom. Stor kram till er.
Jag önskar att vinden vänder , och blåser åt erat håll snart. Efter regn kommer ju solsken säger man. Kämpa flickor !
De är mycket upp å ner hela tiden varje dag. Å såklart när man gått igenom de en gång med dödlig utgång så e de de man ser. Sen är de jätte jobbigt när man bara får reda på en del av sanningen så att säga. Nu under dagen har vi fått prata med läkaren som har förklarat jätte mycket om hur de är.. Att vissa dagar kanske de e lite vatten å kanske i morgon är de mer.. Ingen kan svara hur de kommer att se ut.. Så länge infektionen håller sig borta å han är opåverkad som han är nu så kan vi gå långt. Har även pratat med neo å kurator. Ska samtala med kurator varje dag nu. Å de känns bra. Å neo har svarat på sambons frågor om eventuella problem han kan få beroende på när han föds. De vi vet med säkerhet är att ja inte kommer att gå till v 40. Men varje dag är en bonus. Å varje vecka är som att vinna på lotto.
Kortisonet är inne nu.. Så de känns bra.